Imorgon blir en hektisk dag. Husfadern ska störta iväg till Nynäs och hämta Ingrids djur, västgötaspetsen Uno, marsvinen Obelix, Gasolin, Glimmer, Kaspersson, Odyssevs, Uffe, Ludde, Harlekin och Wroom + rådisen Glenn samt gnagarnas resp bostäder. Det kommer att bli fullt lass. De ska bo här hela december tills den nya lägenheten i Norrtälje är inlflyttningsklar.







Yours Truly ska röja järnet för att få plats för dem alla samt hinna in till Staden för div ärenden. Söndag ska vi till Svanberga för födelsedagsfirande. Var det tänkt. Frågan är om Yours Truly hinner bli vislig tills dess. Nyllet är nämligen svårt blesserat. Satt i soffan och gullade med lilla rara valpen Gerda. Plötsligt hugger hon sina gäddtänder i den mest utstickande delen på matte, nämligen näsan. Det gjorde satans så ont. Blodvite uppstod! Det är inte klokt hur mycket en visserligen rejält tilltagen men dock näsa kan blöda. Just nu ser näsan inte klok ut, dvs värre än vanligt. Går blessyren att sminka över? Kan man gå på kalas med plåsterlapp mitt i planeten? Kommer mormor att skrämma barnbarnen? Vi kör med iskompresser och hoppas på det bästa...






Det är tur att man har händerna fulla så tillvarons förtretligheter och det mänskliga sinnets oberäknelighet icke må tynga ens sinnelag mer än nödvändigt.







I Sverige finns en skvallerkultur som är helt svåruthärdlig. Folk hummar i busken och talar inte ur skägget. Vad f-n är det fråga om? Bättre en rejäl utskällning än månader av ovisshet... Men icke! Hur svårt kan det vara? Människor som man i åratal betraktat som kära och omisstliga försvinner plötslig eller är mer eller mindre oanträffbara. Sen kan de plötsligt dyka upp igen - helt OK - men ofta är det svårt att hänga med i svängarna. Ta ner skylten, kasta in handduken, överge det sjunkande skeppet, ta time-out - utan ett ord eller förklaring eller ens saftigt eftermäle. Sporttermerna är många om detta speciella svenska knas. Det här är en allmän företeelse, möjlig enbart i vårt blyga och hämmade nätverk, så ingen speciell bör känna sig utpekad. Svenskar är sociala kryplingar i jämförelse med andra kulturkretsar. Här finns hur mycket möjligheter som helst för kommunikation; fax, telefon, mobil, mail, för att inte tala om Vox Humana, SMS och allt vad det heter - ja, Yours Truly KAN ta emot SMS även om jag inte kan skicka! Men vi står fortfarande kvar i skogsbrynet och viftar med våra träredskap...


Och ensamma på plan står kompisarna - i ringen, på "skeppet", naturligtvis i bildlig bemärkelse, undrande och kanske ledsna. Vad var det som hände? Man må dock undslippa sig en stillsam fundering: Var vänskap och gemensamma intressen plötsligt inget värt?

Idag har vi födelsedag 1+ 62. Det är Gunvald som fyller ett år tillsammans med alla syskon. Så grattis alla små G:n på 1-årsdagen; Gottfrid, Gusten, Greta och så vår Gunvald! Tänk så fina och duktiga ni är!
Gunvald, som har barnasinnet i behåll, firade med en ny lekis. Han delar generöst med sig till sin skyddsling Gerda 11 veckor.
62 då? Jo, det är matte själv. Är det födelsedag så är det! Grattis på oss!

Idiotgrej, men jag vänder mig till den allvetande läsekretsen i ett sista desperat försök.Är det Någon som sett en Tomte med Lykta? Alltså i en av de många postorderkatalogen som dråsar ner i brevlådan, fanns Tomten med stort T! Enl min minnesbild är tomten c:a 50 cm, klädd i vadmalsgrå kläder och håller en lykta. Tomten har vitt skägg och ser också snäll ut (ja man sk ju ha honom i sitt hem) och inte så där infantilt flinande som de hemska tomtenyllen som vanpryder trädgårdar landet över.Alltså här ha vi min barndoms tomte, vi hade en sån och han hette Snipp. Tyvärr försvann Snipp på något mystiskt vis och har varit borta i 55 år, ända tills han dök upp i en postorderkatalog. Tyvärr minns jag inte förtagets namn och har katalogen tydligen gått till förgängligheten.Ja, jag är fullt klok och normal.

Jaha, så var det då här, det traditionella första strömavbrottet. Det är märkligt i vår upplysta tid (excuse the pun!) att det inte går att ordna ett fungerande elnät på landsbygden. Några gradet kallt, lite blåst, ett par snöflingor - det kan räcka med regn i förekommande fall - och så poff! så är man avsnablad från omvärlden...Gårdagskvällen förflöt sålunda: den utarbetade vårdsystern Ingrid hämtades i Rimbo, kom hem vid 22-tiden. Vacklade i säng och somnade bums. Det var min säng så Yours Truly tog Gerda och en filt med och knöt oss i vardagsrumssoffan. Vår övernattningsbädd är belamrad med evakueringspersedlar från översvämningen, vilket beklagliga förhållande läsekretsen icke ska tröttas med. Ute var det attans så kallt, snön hade lagt Vårdal i svepning. 4.30 uppsteg husfadern för att skjutsa I tillbaka till tegelbruket, förlåt arbetet i Rimbo. Övernattarna i vardagsrumssoffan klev ävenledes upp och höll resten av familjen sällskap. När folket 5.30 försvunnit till arbetslivet började Yours Truly fundera ut upplägget på dagen. Det behövdes inte funderas länge. Det blev svart. Vad gör man? Läser morgontidningar vid stearinljusets sken? Gick och lade mig i min säng och somnade bums. Vaknade ett par timmar senare, ljust ute men fortfarande ingen ström. Alla djur arga för de fick mat en timme senare än vanligt. Jag förstår dem för jag fick inget kaffe. Kl 10 kom så strömmen och nu sitter jag här vid datorn så länge den varar. Sverige är fantastiskt!

Det är märkligt med vissa dagar, då går allt som en dans - hopp-sa-sa! Idag är en sådan dag, nu är det flyt, Yours Truly hinner för en gångs skull med det dagliga betinget, huset börjar bli överskådligt, vovvarna är fina och begåvade, alla djur ser ut som de bodde på Mönsterfarmen Glädjefrid. Ute faller snön, den lyser upp. Ponnyerna rullar sig njutningsfullt. Ska hämta Ingrid vid busstationen sent i kväll. Det ör ingen uppoffring, för jag älskar att känna mig som Sven Hedin kämpande mot elementens raseri genom Gobiöknen i snöstorm! Marinas fina kisse Emma har blivit mamma! En brunprickig fin unge är född på Ormeryds Cats! Grattis! Mer detaljer senare, men mor och barn mår bra enligt de rapporter som inkommit. Har hunnit med att åka till sopstationen, gå i div affärer samt skriva fakturer (ja det blev ju bara en men en fet..). Så nu återstår den angenäma uppgiften att fundera ut hur guldet ska investeras. En pava champange, för att fira förestående bemärkelsedag samt Gerdas lyckliga införlivande i familjen? Fast den tar ju snabbt slut förstås... Bättre då något som varar! Varför inte ett par matchande diamanter i öronen? Matcha finringen förstås, he he... inte öronen, dom är inte så mycket att göra åt. Diamonds are girls best friends...

Man lever ett omväxlande liv. Ömsom är det som ett kapitel ur Tomtebobarnen, nästa dag mest Barnen Från Frostmofjället...
Men idag har vi eld (fungerande vedspis), TV och tom toan funkar understundom. Än lever Gud!
--
Yours Truly känner sig understundom som fritt sprungen ur en sång av Euskefeurat, som t.ex Passar det dig? (Text Ronny Eriksson)
- Jag sover alltid med kläderna på
sänghalmen bytte jag 82
Jag städar titt som tätt
varje julhelg oavsett
det behövs eller ej
Passar det dig?

---

- Källarluckan är försvunnen
Jag har inget lock på brunnen
Min toalettstol är helt ur funktion
så man måste pinka ute på bron
Jag hatar folk och önskar finna
någon likasinnad kvinna
som ger jävul´n i mig
passar det dig?
--
Är det inte lysande?

Vardag igen, hurra! Yours Truly har huset för sig själv, kan göra saker i valfri ordning. Visserligen är det trevligt med sällskap (i rimliga portioner) och husfadern är händig med stallreglars uppsättande, middagslagande osv. Men vardagen tillbringas bäst in splendid isolation.
Idag är det påfruset ute, så det kan löna sig att städa, jippi! Dystra julutsikter dock. Ingrid har fått besked om vissa arbetspass på nya jobbet; julafton, juldagen & nyårsafton! Så det ser ut som lilla I:s förutsägelser på sin blogg om julandet uppfylls med hemsk hastighet; ensam på en madrass i en tom lägenhet.

....eller rättare soffan, och friden lägrar sig... Gerda har nu lärt sig en ny färdighet, hon kan hoppa upp i soffan själv. Så nu är lilla G 10 veckor gammal samt mobile independent. Inte illa!

Läge för liten Jul-Saga?
Enu & emedan, Tomten grubblar och tänker: var farao har hänt me alla tomtekamrater? Har dom gått upp i rök? Står de å lägger in sill eller lutar lutfisk eller vad? Kan Tomten hunnit trampa dom på tårna allihop och på en gång? Det skulle väl vara en bedrift tom för Tomten? (Fast inom parentes sagt har väl Tomten varit me om värre saker - slut på parentesen). Okey då, Tomten får väl sitta å uggla alldeles själver. Fördelen me själva självandet e att Tomten hinner med så mycke mer - de e mycket nu för Tomten, önskelistor å klappar å smånissarna (västgötaspetsar) å renarna (shetlandsponnyer) å hålla reda på. Nackdelen me å vara bara Tomten e att de e lite tråkigt. Bli´re någe liv efter jul, undrade Tomten och suckade djupt... Fem spänn till den som merker nån skillnad...
Fortsättning följer...Och den kommer NU:Månen vandrar sin tysta banBrosjön blänker grå, ej and ej svanSmältvattnet droppar från takenEndast Tomten är vaken...