Alla inlägg under februari 2008

Av Lisbeth - 28 februari 2008 16:05

En bild till på TinTin - hela världens lille vän!

Av Lisbeth - 28 februari 2008 12:41

Hemvändaren TinTin har nu intagit huset! Vilken underbar hund!!! Glad och go, inte det minsta ledsen, blyg eller försagd. Han är precis som jag minns honom för fyra månaders sen, bara mycket större förstås. Han har vuxit till en stilig kille, välskött och med bra hull. Fem minuter efter att han klivit in i köket, lekte han med lilla Gerda, kom ihåg storbror Gunvald och kommer väl överens med pappa Jack, iaf efter att Jack nu insett att det inte var någon löptik. TinTin äter med god aptit, har varit ute och kollat in sina gamla lekställen och har även förevisat de konster han kan, bl.a räcka vacker tass. Jag är otroligt glad och lättad att det gått så bra. Tack Marilyn som gjort ett så fint jobb med TinTin!

Av Lisbeth - 28 februari 2008 06:27

Vakande till ett hem i kaos. Mina normalt sunda och vettiga hundar är helt sinnessjuka, stavas HORMONER, och kan inte lämnas utan tillsyn en sekund. Alla löper, dvs först löper Jack, buren på kärlekens vingar. Sen kommer jag, moralens väktare, för att söka förhindra att de rara djuren river huset eller tager sig själva av daga genom att kasta sig ut från fönstren som är öppna för att vädra ut röken. Rök? Jo, spisen ryker in, det luktar satan och hela huset är i dimma. Bilen är full med sopor som jag inte blir av med. Behöver köpa hö och grönsaker, hur ska det gå till? Något har hänt med kombiutrymmets dörr, den kan inte stängas, än mindre låsas, kan inte ta med någon hund i bilen (för att lätta på trycket inomhus). Kan inte ens jobba, har massor med jobb som inte är klara, ens påbörjade. Om ett par timmar kommer ett par människor hit och jag förväntas lösa deras problem. Hur? Försöker lösa mina egna problem och det kommer ständigt nya. Whi hände mig detta?

Av Lisbeth - 27 februari 2008 08:00

Husfadern försvann i ottan tillsammans med skruttbilen och den sedvanliga refrängen: "Hoppas dom slår ut den på något billigt..."


Den äldsta forden skulle nämligen få bilprovningens dom. Ja, vad begär man av en 14-årig liten bil som gått nästan 30.000 mil? Dessutom ser den synnerligen bedagad ut, skrynklig nos och rost och påbättringar både här och där. Men den tuffar och går och startar alltid snällt, så på det hela taget var den ett lyckat köp. Minns som igår när jag inhandlade den i slutet av 90-talet. Den stackars bilförsäljaren åldrades inför mina ögon. Fantiserade om att han gick hem och skrev: "Kära Dagbok, idag var det en förfärlig dag på jobbet..."


Bilhandlare lever nämligen trygga i förvissningen om att 60-åriga tanter inte kan ett knäpp om bilar.


Nyss ringde husfadern och lät inte alltför nedbruten. Tidigare år har besiktningen utfallit väl, den blå forden har gått igen with flying colours. Far har nöjt och med Tyko Jonsson-röst kunnat tillkännage: "Vi har en god och fiiin bil..." Men i år var det stopp. Nya bromsrör måste till. En kostnad på 2.500-3.000, så det var överkomligt, speciellt mot bakgrund att Yours Truly nyssens slantat upp ett femsiffrigt belopp för att få den röda forden i besikningsbart skick. Suck!


Yours Truly har iaf i tysthet börjat studera bilannonser... Handla bil är ett av livets glädjeämnen. Jag är nämligen bemyndigad att göra familjens bilköp - ALLA bilar! I dylika sammanhang är Yours Truly fullkomligt ogenerad, vilket resten av familjen tycker är pinsamt, men brukar vara till freds med resultatet... Det hemliga vapnet - förutom ärliga blå ögon, ålder och allmän fruntimmersaktighet, som bilhandlare inte riktigt vet hur man ska hantera - tas fram vid köpprocessens slut. Den mest ärriga av familjens fordon är medtagen och parkerad utanför, väl synlig. Mitt slutbud: "Och vad får jag för pris om du slipper den DÄR som inbytesbil?"


Strategin har hittills fungerat klockrent. Det drar en sky över säljarens panna, han (det är alltid en karl!) genomgår en inre process, gör ett hastigt överslag och si! - så har priset på köpeobjektet vips sänkts med fem lakan!


Av Lisbeth - 26 februari 2008 10:34

Djurlivet frodas! Även fågeldito, vilket hörs väl - tjo vad de är livat... När hästarna släpptes ut i morse, stod jag och lyssnade en lång stund på serenaderna från sjön. Kvack-kvack, knaarrp, skrään... I brist på ornitologiska definitioner har jag ringat in vårens härolder som "ankracet" - det är alla bevingade vänner som anlänt/vaknat till liv och börjat hojta på sin gamla fru.



Observera! Yours Truly gör inga jämförelser med annat liv o kiv i ankdammen, även om frestelsen är stor. Läs förra årets betraktelser t h på samma sida "Lots hustru" och "Flash-back"; det får gälla även för dagens datum, på pestfronten intet nytt eller hur det var.

Såg på Elkes kennelsida att man hade haft ÅSKA med blixtar & dunder - vilken underlig vinter det är i år.






Runt knutarna finns det djur av alla slag; rådjuren skuttar in på gården och förser sig av pållarnas hö, vildsvinen har jag visserligen ej sett, men väl deras fotavtryck och framfart i marken. Älgar glider förbi...






Häromdagen dök det upp något som aldrig skådats under de 41 år som vi bott här. Körde på vägen; en stor rovfågel kom rakt emot bilen. Följde den med blicken - duvhök? fiskgjuse? Så gjorde fågeln ett mäktigt flax och jag såg de enorma vingarna så att säga rakt underifrån. En örn! Det var en ståtlig syn! Troligtvis en havsörn. Kanske spanade den efter något trafikskadat örngott på vägen... Kan inte låta bli; en hafsörn måste väl vara en slarvig örn? (Förlåt!)






Även inomhus är det luft i luckan. Alla löper, pojkarna sjunger - tyvärr även nattetid.





---





Kommer att avsluta den lilla omröstningen som väl alla är trötta på nu och fundera ut något kuligare. Hade tänkt sätta streck vid 50 pers, men nu verkar det vara nog. Ens bräckliga ego får väl vara tillfreds med att en betryggande majoritet tycker att man är en hyfsad person.





Resultat:





Vad tycker du om Högman?





Högman är allsmäktig!   





  19.1 %





Jag vill gifta mig med Högman!   





  4.3 %





Högman har rätt bra koll   





  31.9 %





Högman är understundom ute och cyklar   





  14.9 %





Högman borde som straff skriva "Jag är en knäppgök" 100 gggr med pennan i näsan   





  14.9 %





Högman? Gäsp! Vem är det?   





  14.9 %





Totalt har 47 personer röstat.





Omröstningen startade 2008-02-09 14:15





























Av Lisbeth - 25 februari 2008 13:58

Har fått ett fint brev från Tintin. Där står vad han kan och vad gillar att göra. Det här ska nog gå bra. Välkommen hem!

Av Lisbeth - 24 februari 2008 12:38

Foto: L. Högman - singelhanded!

Kände mig kreativ idag, tog fram den gamla pudelsaxen och klippte raskt till en ny koaffyr. Resultatet blev rysligt, vilket förtjust konstateras. Snipp, snipp - vips hade Yours Truly två storlekar mindre hattnummer! Så nu får man de närmaste veckorna bara vistas utomhus efter mörkrets inbrott...




Uppmuntrad av framgången fortsattes House Improvements, fast i förminskad hastighet. Förtog mig nämligen i gårdagens yra - aj! När ryggskjutet slår till kan man inte göra saker och ting singelhanded, måste ha något att hålla mig; en ponny t.ex




Därför är framförandet av dammsugare och sopborste lite knepigt, man har ju ofta något annat som måste bäras/tas tag i. Kanske skulle man börja med käpp??? En silverkrycka låter chickt! Då har man ju också något att klippa till med om en obehaglig figur dyker upp med onda avsikter. Praktiskt!

------
Kikade på bloggstatistiken, då några snillen fått för sig att man bryr sig om slikt. För några dagar sedan hade lilla ulvusbloggen 150 unika besökare! Ligger på plats 30-nånting av de populäraste bloggarna! (Det finns 14.500 bloggar). Bloggen är med på mest kommenterade bloggarna. Till och med den fåniga omröstningen är topplacerad. Va! Det är sanslöst!

Lite omtumlad tackar Yours Truly för detta enträgna intresse! Har inte en susning om vad folk kan finna för intressant att läsa i den smörja jag skriver. Plitar ihop de här raderna i stort sett uteslutande för att roa mig själv. Om sanningen ska fram så är det också bra med ett slags dagbok; den och den dagen var hovslagaren här, då och då gjorde jag si och så...
Bloggen kan också lämpligen ha en social funktion; de nyfikna släktingarna har lite pejl på vad man har för sig utan att behöva ringa och tjata. I bästa fall kan ett inlägg tjäna som i-gång-sättare för det mer seriösa arbetandet. Riktigt fiffigt om man får säga det själv!

Av Lisbeth - 23 februari 2008 18:26

Bild på farmors kruka som så mysteriöst varit försvunnen i samband med översvämningen. Prickig och dan men till synes oskadad dök den upp i en vrå. Blev jag glad? Den är ett kärt minne från barndomen, jag tyckte de där inlagda gamla mynten var så fina!







Många mer eller mindre snillrika kommentarer och mail, en del bra dumma. Jag är er alla stort tack skyldig, utan er benägna medverkan hade det inte hunnits med en tredjedel så mycket. Saken är den att den mer mödosamma delen av hemsaneringen - klänga på väggar, kånka runt på tunga möbler, slit & släp - icke kan ske utan att Yours Truly försätter sig själv i ett tillstånd av rödglödgat ursinne. Är man tillräckligt förbannad, då känns inte smärtan så mycket i den låsta korsryggen, ( f.ö en efter-effekt av Alingsås-mötet, hm...)







Alltså gick skurandet och fejandet som en dans, tackar!







Har även nåtts av ängsliga mail där oglada (medlemmar?) i hovsamma men bekymrade ordalag, hör sig för om det blir någon"fortsättning"...
På vadå? Min lilla betraktelse om vådan av att sitta tyst på årsmöten och generat titta på skorna när folk beter sig pinsamt, utan namns nämnande vare sig personer, förening eller ens hundsort. Den utlöste en högst civiliserad diskussion om orsak och verkan, människor som var med hoppade ut ur garderoberna och berättade om sina självupplevda trauman och fick känna sig bekräftade och det som inte kunnat sättas ord på tidigare var plötsligt helt tillåtet och alla var överens om att det var bra. Ända tills en massa lågpannade dyslektiker blandade sig i och förde ner debatten (eller vad man kan kalla den) till den vanliga buskisnivån och alla ville skjuta budbäraren. Suck!







Nä, inget pockar på för närvarande. Tänker inte ha mitt liv & hälsa till något med dåliga förutsättningar. Varför ska man engagera sig i en verksamhet som bara gör mig upprörd och ledsen, och uppenbarligen även andra. Men osvuret är bäst...







Av kommentarer att döma verkar föreningens viktigaste uppgift vara att få folk att hålla sams. Förlåt, men är det inte lite torftigt? Det ska läggas ner (debatten), det hyssjas och det vojjas. Är det ingen som kan tala om vad man vill göra istället?







Fy, nu är jag där och trampar igen! Förhoppningsvis är det andra som kan ställa de rätta frågorna?


---



Det finns en utbredd missuppfattning i detta sällsamma efterspel om att det hela skulle vara fråga om två (grupper) som träter, öst mot väst eller andra tacksamma schablonbilder. Nej, nej - inte alls så, snarare ett krig eller ett spel med sociala undertoner. Här finns ingen som "vann" - vi är alla förlorare.

Presentation


SC Ormeryds Clint Eastwood DSM
& Yours Truly

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2
3
4 5 6 7 8 9 10
11 12
13
14 15
16
17
18
19
20 21 22 23 24
25 26 27 28
29
<<< Februari 2008 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Ulvus - gäst hos verkligheten

senaste kommentarerna


Skapa flashcards