På en av de mer oförargliga hemsidorna stod häromdagen en rad sympatiska funderingar, som man naturligtvis omedelbart vill ställa sig bakom - "gillar inte bråk typ", "trevligare att vara sams typ", "undvikande av konflikter typ". Eller hur? Ända tills man kommer på att det är just den inställningen som bäddade för en av de mest traumatiska händelserna i vår lilla del av föreningsvärlden. Rädsla för att stöta sig med någon kan medföra skeenden med oöverblickbara konsekvenser.
Att i alla lägen sträva efter samverkan och samsyn, är väl fint och bra, eller? Man vill väl kunna se sig själv i spegeln efteråt?
Hur kändes det då, ni som satt där och teg? Ni som tittade i golvet och önskade att detta förfärliga möte skulle ta slut, mådde ni bra på resan hem? Hur kunde normalt hedervärda människor låta detta ske? Detta i Alingsås för nästan precis sex år sedan hade naturligtvis ingen i förväg kunnat räkna ut, ens i sin vildaste fantasi. Ja, det fanns ju vissa varningstecken. SKK hade för säkerhets skull skicka två representanter, som skulle övervaka att allt gick rätt till. Det gjorde det nu inte, alla stadgar och paragrafer och regelböcker till trots. Föreningsexperterna var oförmögna att hantera situationen, eller rättare sagt dessa fruntimmer; häxor som fritt framsprungna ur Macbeth.
Nu ska jag skriva en sak som jag nästan aldrig sagt till någon. I mitt jobb möter jag människor av alla sorter. Jag tycker synd om många av dessa. Det är resurssvaga stackare som önskar att de aldrig blivit födda. De är hundvärldens olycksbarn som alla hackar på. Men det är inte deras fel att de ingenting begriper och att allting är åt helvete. Det är de så kallade klubbkarriäristerna som förstör deras (våra!) liv. Alltså de självupptagna idioter som bara tänker på sina vinster och titlar och status och makt och sin så kallade ställning. Som anser att de kan hunsa med andra bara för att de har det bättre förspänt. Det finns massvis med sådana figurer och man kommer aldrig åt dem, vilka missgrepp och katastrofer de än åstadkommer på grund av inkompetens och hybris och ren dumhet.
Det var några sådana som ryckte åt sig initiativet för närmare sju år sedan och konsekvenserna lever vi med än idag. Det kommer alltid att finnas maktmänniskor som vet att smutskastning är effektivare metod än debatt. Och det kommer alltid att finnas fundamentalister som hoppas att paragrafvägen påtvinga oss sin världsbild. Detta ihop med den eller de som är mer intresserade av storleken på rosetterna än av hälsoprogram, där har vi förutsättningarna för en så kallad kupp klara. Och jag var med. På hela resan.
Varför drar jag då upp detta så här långt efter? Jo, för att jag måste. Någon gång ska historien skrivas. De som var med kommer att känna igen sig. Alla andra kan sluta läsa här.
Det började alltså med ett par förflugna ord i ringen till domaren (Stockholm 01): ”Du gör ett STORT misstag!” följt av kommentar utanför ringen: ”När JAG blir ordförande ska den där domare aldrig får döma vår ras!” De omkringstående fnissade lite generat, men det var bara början…
Sedan kom första telefonsamtalet (de blev många, ofta nattliga): Nu ska inte valberedningen sätta sig på sina höga hästar! Gör nu som jag säger…” Mer terror och hot, i och utanför styrelsen. Avhopp och förvirrning, nya valberedningsförslag, borttappade protokoll, telefonlur i örat – kort sagt, en tid man tänker på med en känsla av att en bunt säkerhetsnålar gått upp i magen. Med onda aningar, rustade mot alla eventualiteter, anträddes den långa resan mot undergången.
Där väntade en förfärlig samling fula och motbjudande individer, flertalet obekanta; det klassiska busslastårsmötet av i hast hoprafsade släktingar och bekanta och nygjorda medlemmar. Som ett galleri av Döderhultaren, högljudda och påstridiga, ovana vid procedurfrågor, och de ville oss inte väl…
Det gick lätt i denna samling att skapa förvirrning och kaos, tämligen omgående var ordföranden utbytt, valberedningen idiotförklarad och SKK-representanten chockad.
Kanske börjar den tålmodige läsaren ana varför jag tvingats ta omvägen via några harmlösa synpunkter på en hemsida för att komma till mitt ärende. De som med diverse skamgrepp och på skilda bevekelsegrunder kapade den lilla föreningen och körde den i botten (kynologiskt, verksamhets- och resursmässigt), dessa individer är naturligtvis skyldiga. Majoriteten mötesdeltagare som satt tysta och vred sig av obehag, måste också ta sin del av ansvaret. De följde förvisso en gammal fin svensk tradition; man är gott folk roende i egen sjö. Man sitter still i båten. Med undfallenhet och flathet gav var och en av er *defaitismen ett ansikte
”Men varför teg ni?” har jag lust att skrika. ”Varför försvarade ni inte ordföranden? Varför stödde ni inte valberedningen? Varför fick inte mötesordförande någon hjälp?”
Under åren som gått har allt fler i och utanför styrelsen kommit till s.k ”insikt”. ”Vi blev lurade!” eller ”Du anar inte hur vi haft det!”
Jo jag anar, men det gör inte den kollektiva skulden mindre.
---
* Defaitism, misströstan, uppgivenhet. Inställningen att det man gör inte spelar någon roll för vad som komma skall.
>--------(Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad.)The ultimate tragedy is not the oppression and cruelty by the bad people but the silence over that by the good people. Martin Luther King Ps.Han har sagt en annan sak också som passar bra..."The hottest place in Hell is reserved for those who remain neutral in times of great moral conflict."
I´m not afraid of the big bad wolf
20 februari 2008 14:48
Trots att det gått 6 år är klubbens styrelse inte rensad från den klick som ledde detta fasanfulla årsmöte, jag var där - jag mådde dåligt - jag kommer att må dåligt i ytterligare minst 1 år, för tyvärr är det först då som reningsprocessen kan vara slutförd. Jag har slutat tro på att människor kan ändra sig eller att dom kan inse att det är dags att ägna sig åt annan verksamhet.Det var ju väldigt dumt att tro det.Men nu har ju till och med Castro avgått!! Men det tog nästan 50 år.
Britta
20 februari 2008 15:38
Jag förstår att du vill få detta "off your chest".
Vi som var med har väl burit detta som en inkapslad varböld - med åren har den blivit mindre och inte så påtaglig, men det behövs inte många ord förrän hela det vanvettiga scenariot står kristallklart för en igen.
Själv var jag totalt förlamad, kunde inte få fram ett ljud, förstod först inte vad som pågick - men när det gick upp för mig insåg jag att för första gången i mitt liv hade jag stött på verklig och ohöljd ondska!
Det enda som gör att jag försonat mig med min totala, förstummade, chockerade tystnad är att jag till den dåvarande ordföranden tämligen omedelbart efter detta spectacle framförde min från hjärtat komna ursäkt - för mitt tillkortakommande.
En person som stod på förslag till styrelsen, men inte valdes in, skrev också ett fantastiskt fint brev efter detta möte -ett brev som han ville ha infört i tidningen Västgötaspetsen - men se, det brevet hade kommit bort, aldrig nått den nya styrelsen eller redaktören - tänka sig.....
Rubriken till det brevet är FÖRLÅT.....
Och det här mötet var bara början....
http://www.oxberget.se
Kaspersson Marsvin
20 februari 2008 18:21
Hej Bettan,
de e ja....Kaspersson.
Tenkte bara skriva lite om hur ja ha're nu.
Bor i en ganska schysst låda ihop med lite andra mesiga typer + en störig finnpajsare som kaxar.
Det är ont om brudar här, känns ganska torftigt på den fronten.
Käket är ok, lite enfårmigt bara. En annan lessnar ju på vitkål ibland.
Annars e re bra!
Har hört att du ska träffa min matte i morrn så jag har ritat ihop en önskelista:
- morötter (de gör inge om de är lortiga)
- hö (ja som är ball klarar mig utan ett tag men ja tänkte mest på de andra töntarna här)
- en ask Camel å några porrisar (helst oanvända)
Mors!
/K
P.ÄS: Matte helsar.
Ingrid (Kasperssons matte)
20 februari 2008 20:07
Kaspersson är otroligt störig över att få bli publicerad på Eder blogg..
hela denna förfärliga historia igen ...
20 februari 2008 20:55
.. jag minns den tyvärr som i går, skäms
förfärligt för att ha tillhört dem tigande massan! Det är verkligen
något man måste stå för och dessutom leva med resten av livet! hur
kunde vi? jag satt chockad och paralyserad - hade ingen aning om att
det fanns sådana mäniskor.. Hur Hitler fick med dom stora massorna var
något jag tidigare inte kunde förstå? men det gick denna dag upp för
mig - inget trevligt uppvaknande! Det kanske är detta som så lätt får
igång oss igen..i detta ämne, vi vill gottgöra vårat förfärliga
uppträdande den där dagen - då vi ingenting gjorde, ingenting !
lisbeth
20 februari 2008 21:45
Såklart att Kaspersson ska vara med!
Hans pappa Kasper, var som liksom sonen ett högst speciellt teddymarsvin och han skrev ofta till sin Stor-matte.
Kaspersson är ju inte född här, utan i Nynäshamn, så jag hann aldrig bli hans Stor-matte. K vill visserligen vara lika tuff som farsan, men rör sig inte lika hemtamt med Ingrids päron. Därför skriver K Bettan till mig. Det är K ensam om.
Att göra.
Hej Kaspersson!
Dvärghund
21 februari 2008 01:59
Ibland tiger massan för att den är okunnig och/eller korkad. Ditsläpade snälla valpköpare som aldrig varit i en hundklubb förr och därför röstar som uppfödaren sagt åt dem.
en som var där
21 februari 2008 10:39
Yours Truly ger en bra bild av Sverige och svenska mentaliteten! Men skriver tyvärr bara halva storyn, den man vill rättfärdiga. Det som föregick nämnda möte, upphovet till vad som därstädes hände sopar YT under mattan till glömskans vrår. Så går det vanligen till när man skriver historia. Inte om man vill göra upp med sitt förflutna. Det är ofta de kloka och förnuftiga som tiger och håller sig utanför dårskapen.
who is afraid of the big bad wolf
21 februari 2008 11:07
Jag var med om historien redan före Årsmötet och DET var ingen vacker historia en del bestod av icke fungerande datorer och kopieringsmaskiner, telefonhot mot funktionärer undanhållande av handlingar uppräkningen kan bli väldigt lång. Allt kulminerade i Årsmötet med efterföljande elände. Så tar man död på en förening som uppskattats av många medlemmar under 25 år.
Gudrun
21 februari 2008 12:30
- Det finns saker som man måste göra, trots att det är farligt.
- Varför då?
- För annars är man ingen människa... utan bara en liten lort. (Jonatan)
..
- Ja Jonatan, jag kommer! Jag gör det, jag är ingen liten lort! (Skorpan)
Ur Bröderna Lejonhjärta av kloka kloka Astrid Lindgren.
Nej, det är inte dom kloka och förnuftiga, som håller sig utanför. Det är dom räddhågsna, dom utan civilkurage och dom som kalkylerar med fördelar/risker för egen del, som håller tyst.
Man kan bli tagen på sängen och inte fixa ett möte, som det L beskriver - det är fullt mänskligt - men det är ynkedom att försöka vända det till att man var klok och förnuftig. Det var man inte!! Bättre att stå för fadäsen och lära sig av den.
Gudrun
Monica Hoch
21 februari 2008 20:04
Ref.till Brittas kommentar den 20/2.
Brevet som hon nämner och som aldrig publicerades i Västgötaspetsen hade av avsändaren skickats till en gammal E-postadress, även den felaktig. Därför nådde aldrig brevet redaktionen.
En klargörande mailväxling ägde rum mellan brevets avsändare och undertecknad och denna har idag skickats till Britta för kännedom.
Jag utgår från att Britta i en ny kommentar tar tillbaka sina insinuationer. Om inte detta sker kan det tolkas som att gamla lögner ska hållas vid liv.
Monica Hoch, f.d redaktör för Västgötaspetsen.
Britta
21 februari 2008 21:00
Detta står att läsa på min blogg.
Men eftersom min kommentar står i Ulvus´blogg, så skickar jag det även hit - håll tillgodo :0)
Ett mail kom i dag.
Angående min kommentar på Ulvus´blogg, om "det försvunna brevet".
Det brev som en medlem skrev - kommet rakt ur hans hjärta - och som han skickade till redaktören för Västgötaspetsen.
Han fick inget svar, försökte ringa flera gånger, men fick inte kontakt. Brevet kom inte med i tidningen.
Omsider hörde redaktören av sig, hade då fått klart för sig att mailet var sänt - men hon hade i samma veva bytt mailadress och medlemmens insändare hamnade alltså fel.
Ex-red. anser att jag skall klargöra sakernas tillstånd - och visst kan jag göra det - men skälet till att insändaren inte togs med, ligger inte i ett avsigkommet mail - snälla nån´,hav lite större tilltro till min intelligens än så :0)
Ex-redaktören har skickat mailväxlingen mellan henne och brevets författare till mig - där står bl a:
" att jag dröjt med att kontakta dig angående ovanstående, beror på att när texten kom till redaktionen, var jag fullt upptagen med att framställa V-spetsen nr 3-2003".
Förlåt en enkel själ, men varför snabbade sig inte redaktören då och tog med insändaren?
Eller tog med den i nästa nummer med en förklaring till drösjmålet?
Kan det möjligen ha varit så att någon form av censur inträdde ? Att brevet kändes obekvämt - man undrar ....
Ärendet avslutas härmed och lägges till handlingarna.
http://www.oxberget.se
En som vet
21 februari 2008 21:55
Britta är antingen ordblind, eller förblindad av hat och vill blåsa till ny strid. Efter sex år. Eller rättare... för Britta har kriget aldrig slutat.
Här framgår tydligt VEM som krigar bäst och mest i den stackars klubben. Guldstjärna till den Ondskan!
För den som inte vet upplyses härmed att avsändaren till brevet själv lade ner projektet när felsändningen uppdagades betydligt senare. Detta har Britta nu läst och ignorerat! Guldstjärna igen!
Britta
21 februari 2008 23:20
Håhåjaja!
Under de senaste 6-7 åren har "mitt krigande" bestått i att sponsra klubben (SKV) med diverse montermaterial och priser till utställningar, anordnande av MH:n,ställt upp som testledare,deltagit som instruktör i SKV:s läger, anordnat (med god hjälp av andra v-spetsägare i Sthlmstrakten)utställning på Ekerö,är invald av årsmötet i valberedningen,har byggt och stått i montern vid Stora Stockholm i 7 (?) år i rad (vi är många, inte bara jag), ingår i den grupp som sköter specialklubbens åtaganden vid circuit-utställningen parallellt med WDS
Vad har ni bidragit med?????
Det finns fler passusar i "brevskrivarens" mailväxling med ex-redaktören som jag skulle vilja kopiera in här - men det känns inte rätt! Jag vill kontakta honom först och få hans godkännande till publicering.
Fega, anonyma kommentatörer, t ex "en som vet" - kan dra åt pipsvängen - tala om vem du är, stå för vad du säger - det gör jag!!
Ynkedom!
Erika
15 april 2009 20:51
Så rätt, så rätt - det är de "tysta medlöparna" som är värst, elakast och farligast. De som kommer efteråt och säger; "Vi höll på dig HELA tiden" och liknande dravel.
VAD hjälper den kommentaren? Till vilken nytta är den & för vem? När klubben och i förlängningen rasen går åt fanders på grund av deras tystnad, eller den enskilde personen får stå där...ensam.
http://www.stoltaebbas.se
