Follow the Yellow Brick Road



Follow the Yellow Brick Road. Follow the Yellow Brick Road.

Follow, follow, follow, follow,

Follow the Yellow Brick Road.

Follow the Yellow Brick, Follow the Yellow Brick,

Follow the Yellow Brick Road.



We're off to see the Wizard, The Wonderful Wizard of Oz.

You'll find he is a whiz of a Wiz! If ever a Wiz! there was.

If ever oh ever a Wiz! there was The Wizard of Oz is one because,

Because, because, because, because, because.

Because of the wonderful things he does.

We're off to see the Wizard. The Wonderful Wizard of Oz

Mysko väder; ömsom ljuvligaste solsken, grönskan prunkar, blommorna doftar. Och rätt som det är kommer en skur. Yours Truly bär tvätt fram och tillbaka från klädsträck, beroende på nederbörd eller ej. F ö har dagen ägnats åt något så ovanligt som silverputs, brukar ske till jul, men fick lust att hålla på idag. Mycket tacksamt jobb, ungefär som att bada, föna och klippa en vit storpudel. Effekten blir helt enklet strålande!


Husfadern fyllde år häromdagen och blev rikeligen grattad av hela släkten. Fick ny musik av lilla i, en fin whiskey av Nilssons, samt en tjusig skjorta. Det är inte klokt vad den klädde!


Nu är fotbolls-EM nästan slut, ivf var det ingen match igår. Istället visades VM-finalen 1958 och vi kikade på den. Brasilien-Sverige med Nacka, Hamrin, Gren, Pele och grabbarna. Den var nästan på dagen 50 år sedan - femtio! Va, va, va! Det är inte klokt, tanken svindlar... Har personliga minnen av nästan varenda dragning... Dessutom bodde jag ett skickligt inkast från matcharenan, Råsunda stadion. Alla spelare var gentlemen, sparkade varandra på benen och bad om ursäkt. Brassarna sprang ärevarv med svenska flagga. Man fick gåshud! Samtidigt - 50 år! Det är ett halvt sekel...


Precis då kom jag TILL INSIKT - i all sin ryslighet har Yours Truly faktiskt varit med om en förfärlig massa saker.... Rena antropologiska museét! A Walking Confession Box if you ask me...


Grunnade ett tag på detta faktum, fick en ingivelse: Dax att celebrera lång och trogen spänst med en ny tatuering? T. ex. text tvärs över nyckelbenen:


KINDLY DO NOT FINGER OBJECTS OF ART


---

Husfadern: Då vädret är opålitligt kan man ägna sig åt mer eller mindre goda böcker. Så sant. Jag samlar en försvarlig hög på lilla glasbordet. Sen betar jag av den under kvällens lopp. Brukar börja med något seriöst, t.ex ett riktigt träigt raskompendium, torftigt och eländigt. Eftersom aftonen framskrider blir det allt roligare och lättsinnigare böcker, som presidenterbiografier, eller pärlor med poem av Kipling "something about if you can something something and never something something, you´ll be a man, my son, or words to that effect". Är det inte lysande!

Eller som nu Leif GW Perssons senaste med den omisstlige kommissarie Bäckström. Hurra! Upptäcker att en annan är Bäckströms andliga lillasyster på snart sagt alla punkter. Hm... det var inte så bra... Kommissarie B. är nämligen överviktig, sexistisk, rasist samt homofob.

Så förflyter kvällen, husfadern gör en surprise visit till köket och kommer tillbaks, balanserande på jättelika dessertfat med jordgubbar, vispgrädde och glass överströdd med kokos. Mums!

I kväll är det EM-final! Men först en efterlängtad repris - Röda Rummet! Strindberg gör ett underbart nidporträtt av myglet i tjänstemannakorridorerna och kryperiet för rikisarna. Tänk så lite världen förändrat sig!

Liten middagsbön.


Dags för liten förmiddagsbön? Rent av smärre önskelista? Vi testar!



















Fader Vår, se till Din tjänarinnas ringhet. Jag gör faktiskt så gott jag kan. Även om det smärtar mig att erkänna att ibland, men bara ibland, blir det inte så bra. Kan Du i Din allvishet ta och för en gångs skull bortse från mina ofullkomligheter och andra svepskäl. Jag är duktig och flitig, betalar mina räkningar i tid (i stort sett), gör med stor nit mina arbetsuppgifter och det i tid (också i stort sett), kommer ihåg att gratulera dom som vi får spö av i utställningsringen (när det nu blir igen - någon gång i framtiden?), städar så mycket som jag hinner och orkar, och försöker faktiskt att vara glad eller åtminstone hövlig, även mot dem som inte förtjänar det.



















Kan Du DESSUTOM kasta en blick på och NOGA överväga nedan lilla önskelista, så vore det fint!



















* Först och främst önskar jag hälsa och fortsatt välgång för min lilla familj. Den består av goda och förträffliga personer, vilket Du väl vet.







* Jag vill också önska hälsa och allt gott för de personer som jag räknar som mina vänner, det är några stycken.









* Sedan önskar jag att Voice och hennes föl Viola och kompis Dolly får fortsätta att må bra och trivas här.









* Jag hoppas sedan innerligt att jag får kläm på hur det fortsatta(?) hunderiet ska bli.









* WDS står för dörren, vi ska vara med om det mesta och det alla dagar, från invigning på onsdag till final söndag. Hoppas vi hinner och orkar med allt samt att det går bra.* Jag ber också om att den tand som jag bet av i förrgår - jag ser ut som en galning men det kan inte hjälpas - icke måtte utveckla tandvärk, ity det finns just nu inte tid (och kanske inte råd?) att gå till tanddoktorn.Ja, det är vad som står närmast för dörren.









Som liten extrabonus- någon gång i framtiden - och om det inte är för mycket begärt, så skulle jag väldigt gärna vilja ha en särskild liten en. Den behöver inte vara jättestor, lagom för plats i en cykelkorg, det räcker fint för mina små behov.

Det var det hele!




Amen.

Västgötaspetsen är ju frisk och sund - eller hur? Besvärliga förlossningar, kejsarsnitt och annat händer andra, inte oss. Tills nu, inte mindre än fyra tikar i den närmaste bekantskapskretsen och relaterade, har inom några veckor rapporteras måst bli snittade. Förhoppningsvis har det gått bra för tikar och valpar. Men visst blir man betänksam. Är detta en jävulusisk tilltfällighet?

Samuel Beckett, född 13 april 1906 i Dublin, Irland, död 22 december 1989 i Paris, Frankrike; irländsk-fransk författare och dramatiker. Har en del av hans verk och läser lite här och där. Det finns allt något nytt att suga.
Beckett skrev i första delen av sitt författarskap mest lyrik och prosa på engelska. 1928-1929 undervisade Beckett i engelska vid École Normale Supérieure i Paris. Efter en uppgörelse med sin mor 1937 flyttade han permanent till Paris och producerade där ett antal pjäser, som är skrivna på franska (och senare översatta till engelska av honom själv). Under 1930-talet översatte Beckett verk av James Joyce till franska. Från 1951, då Beckett helt övergick till att skriva på franska, tillkom de berömda ordknappa pjäserna En attendant Godot, I väntan på Godot (1952), Fin de partie (1957), Slutspel samt Happy Days (1962); de gjorde Beckett världsberömd.
Att vänta på något som inte kommer är ett något av ett ledmotiv i Becketts författarskap. Livet ter sig meningslöst, som en utdragen väntan på ett slut som inte infinner sig. Samuel Beckett belönades 1969 med Nobelpriset i litteratur. Emellertid reste han aldrig till Stockholm för att motta priset.
Under andra världskriget deltog han aktivt i den franska motståndsrörelsen och tvingades att fly till Roussillon i södra Frankrike för att undgå nazisterna. Han fortsatte där sitt motståndsarbete och belönades efter kriget av den franska staten med medaljerna Croix de Guerre (Krigskorset) och Medaille de la Résistance (Motståndsrörelsens medalj). Vilken kille!
In 1945, Beckett returned to Dublin for a brief visit. During his stay, he had a revelation in his mother’s room in which his entire future literary direction appeared to him. This experience was later fictionalized in the 1958 play Krapp's Last Tape. In the play, Krapp’s revelation is set on the East Pier in Dún Laoghaire during a stormy night, and some critics have identified Beckett with Krapp to the point of presuming Beckett's own artistic epiphany was at the same location, in the same weather. Throughout the play, Krapp is listening to a tape he made earlier in his life; at one point he hears his younger self saying this: “...clear to me at last that the dark I have always struggled to keep under is in reality my most...” However, Krapp fast-forwards the tape before the audience can discover the complete revelation.
Beckett later revealed to James Knowlson (which Knowlson relates in the biography Damned to Fame) that the missing word on the tape is "ally". He told Knowlson this revelation was inspired in part by his relationship to James Joyce. Beckett claimed he was faced with the possibility of being eternally in the shadow of Joyce, certain to never best him at his own game. "In speaking of his own revelation, Beckett tended to focus on the recognition of his own stupidity" ---"In future his work focus on poverty, failure, exile and loss". Man kan alltid stötta sig på Beckett i livets alla skiften. "Nothing is funnier than unhappiness, I grant you that. ... Yes, yes, it's the most comical thing in the world. And we laugh, we laugh, with a will, in the beginning. But it's always the same thing. Yes, it's like the funny story we have heard too often, we still find it funny, but we don't laugh any more." Han dog i Paris av vad som sägs "respiratory problems". Även här finns lärdom att dra; att det är oklokt att röka. Bl.a

Idag är jag pigg... Führerns Geniala Plan funkar till alla delar. I lördags gjordes ett första stapplande försök till det Nya Sunda Lifet! Det gällde ju att börja någonstans... Det finns en förhistoria; stackars Gerda råkade illa ut vid sista kurstillfället på brukshundklubben. Två stora hanar brakade samman och lilla G hamnade underst i en hög av skrikande människor och morrande bestar. Inget bra... Sedan dess har entusiasmen för utomgårdsverksamheter varit minst sagt begränsad... Nu gällde det att överlista lilla G, inte lätt, samt få det hela att utmynna i något positivt. Husfadern utskickades med Gunvald på längre promenad. När det bedömdes att pojkarna var på hemväg, tog jag Gerda, men lite krångel, och gick och mötte herrarna. Stor succé! Gerda menade att vi mirakulöst "hittat" de så mystiskt försvunna familjemedlemmarna! Alla promenerade hemåt på strålande humör! Första steget var taget... Hur gå vidare? Nästa dag upprepades proceduren, nu gick Gunvald och Minna med husse. En halvtimme senare tog matte Gerda och Jack och mötte de utflugna. Jättebra! Alla glada!

Igår gick Gerda och jag en sväng runt sjön. Lilla G är pigg och vickar på svanstippen, glada ögon och öron. Härligt!

Idag blir det stora mandomsprovet; ska försöka gå elljusbanan med Gerda, Jack och Gunvald. Än har benet inte vikt sig och ryggen håller sig lugn. Hurra! Och si, som av En Händelse ställde jag mig på vågen. Det var djärvt, det medges, efter helgens förlustelser med god mat och dryck och många efterrätter. Å har man sett på fanken - minus 2 kilo! Blev otroligt motiverad, så i kväll blir det jympa i Societetsparken. Ska försöka locka med döttrarna. Ju fler dess gladare!

Ingrid: Ha ha ha... Mamma sparkar sig trött i för stora kalsonger för att orka åka på utställning med mig!

Finska Kenneklubben förbjuder stubbsvansavel fr. o .m.090101!!!!
Det innebär att från detta datum går det inte att registrera valpar efter två stubbsvansade föräldradjur. Det är alltså parning stubbsvans x stubbsvans som nu drabbas av bannbullan.
Dags för SKV att agera den finska systerföreningen till fromma och gräva fram SLU:s gamla undersökning som visar att stubbsvansen inte är till men för västgötaspetsen. Sist det begav sig (1995) ville Europarådet förbjuda stubbsvans helt och hållet. Nu är det dags igen.

...ska det bli av! Dvs uppryckning själva mig. Konditionen är noll och det går ut över allt annat; humör, ork, saker som man inte (längre) kan göra. Ischasen slog till för full kraft för fem år sedan - herregud är det så länge sen! Och därefter har Yours Truly i princip ej kunnat spankulera med några hundar. Ja, inte spankulera överhuvudtaget. Jag vaknade en morgon och kunde inte gå, ej klä mig, ryggböjning var uteslutet. Högra benet var helt bortdomnat och allt gjorde ont så förbannat. Efter diverse pinliga sträckbänkar, sjukgymnaster, medicin som var pest och förstörda andra saker, så avklingade domningen något. Men bra blev jag inte. Nu skiter jag i det, för nu gäller det att ta itu med sidoeffekten dvs den kassa kondisen. Så det gjorde vi nu. Ut och gå!

Alla hundar blev glada! Ja, det är inte ett dugg synd om dem ity de promeneras av husse, men nu följde alltså matte med. Det gick långsamt men bra. Hurra!
--
PS Vår underbara wemästare Michelle har precis tolkat hemsideinnehavarens dunkla tankar till något mindre dunkla bilder + text: www.geocities.com/ulvuskennel
Bara att kolla! Obs Ulvus motto som nu fått med sin inledningsstrof:
Ever tried. Ever failed. No matter.
Try again. Failed again. Fail better.Detta för att markera att det får vara nog med tagelskjorta och navelskåderi. Nu kryper vi ur fosterställningen. Här ska tas nya och förhoppningsvis friska tag!
Det blir andra bullar av...