foto: Gunnar LindgrenVi, på Mönsterfarmen Glädjefrid, lever i ett demokratiskt hushåll. Här delas på arbetsuppgifterna (samt i förekommande fall på utgifterna.. hmm). Husfadern handlar mat (det är han som tjänar mest stålar) samt diskar (diskbänken är från 30-talet och är inte anpassad till 180-cms husmödrar). Jag lagar mat, ivf svåra såser och sånt. Mor är en orm och tvättar tvätt, far ror och är rar samt snickrar nya bokhyllor. Vi är som fritt sprungna ur folkskolans läsebok och trivs med det...






Just nu har far semester, som dock sjunger på sista versen, semestern alltså. Far har gjort saker som han gillar; varit kulturell i Staden (Stockholm), plockat bär, rott på sjön, promenerat hundar samt cyklat. Jag städar, tvättar fönster och just nu, betalar räkningar - which is a bit of a drag - företaget som jag knegar för har också semester, åtminstone kassören, så mina surt förvärvade får jag se mig om efter på annat håll... Grrr... Tur att man har såväl rika som snälla barn!


Får se till att ägna mig åt sådant som är Gratis, såsom Kultur samt odlande av Vänner. Idag ringde två av mina favoritpersoner. Hurra! Angenäma samtal om Höga Ting. Otroligt vad uppåt man blir...






Lilla shetlandstoet Voice har gjort illa sitt öga. Veterinär tillkallades, medicin är skaffad. Voice behövde en flughuva. Samt ny medicin. Far cyklade till Norrtälje, usla Granngården hade bara stora huvor, samt kunde inte beställa en liten från sitt centrallager; någon policygrej? Morr... Hatar sånt...





Far fick cykla en gång till, samt utforska Nortan med omnejd efter hästaffärer. Och si! Det blev napp, hem kom husse med den mest bedårande lilla flughuva som passade precis. Det bästa vara att Voice vips svarade på medicineringen och slipper plågas av otäcka insekter. Alla mina pengar går numera till veterinärer, hovslagare och djurläkemedel, men det är det värt.





Husfadern odlar släktkontakterna, igår i Länna, idag är Kulturutskottet på guidad tur å Penningby slott tillsammans med sina systrar. Vädret är fortsatt härligt. Brukshunden har kommit, så nu kan man gotta sig åt alla fina hundar på WDS och allt roligt vi var med om. Därav repris på Brukshundens reportageteam. Än lever Gud!
---
För nästan precis ett år sedan skrev jag sä här på bloggen:
"Lyckan är:
...en liten häst, Viola!
samt:
* ett städat hus
* betalda räkningar
* en snäll familj
* fina och friska djur
* goda vänner

Counting my blessings:

Lyckos mig!"
Stämmer fortfarande!

Igår muppade sig bredbandet (åskkänningar?) så de blev inget skrivet. Men det tar vi igen nu...



Ingrid kom hit med pojkarna Viggo (Raglan Reform Club, skotte) och Uno (Chipsmakers Uno Vallman, västgötaspets). Tanken var att introducera dem till lantlivets fröjder inför stundade kollovistelse, samt den övriga Flocken. Detta gick galant. Uno är ju van sedan valpben vid att bo här och Viggo är inte försagd för något. Den enda som hade invändningar var lilla tibben Mimmi, som tycker att Viggo är ett förfärligt otäckt djur... Fast det gick ju över efter en stund.



Det är kul att se de medfödda beteenden som finns. T.ex när en händig valp ska kunna lura av en vuxen något åtråvärt, t.ex ett ben eller en leksak. Vi hade försiktigtvis befriat omgivningen från sådant som det kunde uppstå meningsskiljaktigheter omkring, men Gundvald grävde raskt upp ett ben och lade sig med det, högljutt smaskande. Viggo ville väldigt gärna ha det benet, försökte på alla vis och fick c:a tio åthutningar. Gunvald är 20 månader och väger 14 kg, Viggo är 4 månader och en tredjedel så stor, så den matchen var liiite ojämn. A Resourceful Scottie is never at a loss... Viggo tänkte till och började springa runt: "Jag vet nåt som kan irritera nån, tra-la-laa!"



Efter ett tag blev store G så störd att han övergav benet för att delta i den nya leken. Och då - swisch! - så var det fritt fram...



När gästerna hade vergnügat sig med att springa omkring i trädgården i ett par timmar, deltagit i fika med smörgås och wienerbröd, m.m så fick de följa med till stuteriet och hälsa våra hästar som är därstädes. Uno blev glad, för han fick träffa sin gamla fru, Topsy och dotter Emelie. Då båda pojkarna uppförde sig belevat, fick de även följa med in i stallets svalka och kolla på de stora connemarorna, som stod inne under dagens varmaste timmar.



På bilden bekantar sig Viggo med vår äldsta ponny, 20-åriga minishettisen och elitstoet Almnäs Voice, som gjort illa sitt öga och därför måste skötas om.

På "min andra blogg" http://skotte.bloggagratis.se/ gjordes en liten presentation av rasklubben och då kom det även med några berömmande ord om föreningens hemsida. Då frågan är aktuell även inom västgötaspets, så kanske den, dvs sidan, tjäna som inspiration. Det är viktigt, då hemsidan alltmer blir klubbens ansikte utåt.För att en ras/specialklubbs hemsida ska fungera som tänkt är, så krävs först och främst naturligtvis att den läggs upp och sköts av en tekniskt kunnig person. Men det duger inte med enbart denna färdighet. Hemsideredaktören måste vara intresserad och någorlunda bevandrad i rasen/klubbens uppdrag/SKK-organisationen/utställningar/tävlingar, m.m Det man inte kan det kan man ta reda på! Och framför allt måste man veta var och hur man ska leta efter aktuellt och info. Sitter man bara på sin bak och väntar på att folk ska "skicka in" som blir resultatet därefter. Som t.ex från "Hundtävlingen på Lövudden" - vilket säger allt. Rubriken gällde klubbens huvudutställning.

Dags för lite uppdatering om det senaste på Familjesidan:





* Nyblivna körkortsinnehavaren Astrid, mellisdotter, har köpt bil! Bravo! En Saab minsann, om ock av lite äldre modell, hmm... Mor blev dock lättad att höra att det inte var en bensindriven dungeltrumma, utan liiite yngre, och större... Ska nog gå bra, heja heja! Det sjunger ju av mer gedigen plåt i de gamla svenska karosserna. Lycka till!





* Äldstdotter Marina har skaffat en ny ozelotpälsmössa dvs en brunspotted exotic kattunge. Samt blivit med jättestora arvekatten Laban. Så familjens kattkvot är med råge uppfylld!


* Om en vecka åker yngstdotter Ingrid med systerson Felix till Turkiet. Jojo! Ha så trevligt! Men innan dess...





* hade vårt barnbarn Felix 12 år upptäckt att Nationalteatern spelar på Norrtälje Bluesfestival ikväll. Hans föräldrar var inte pigga på att slita sig från lantlivets fröjder och Felix är för ung för att släppas in utan någon vuxen. Så han frågade morfar, dvs kära maken, som inte var nödbedd! DÅ var även Felix föräldrar redo att ompröva beslutet. I stort sett halva min familj är i skrivande stund ute i festivalmörkret och vergnügar sig! Det var visst någon tipsvinst som skulle ölas upp... Hoppas Felix ser efter päron och morfar... Under tiden...





* är Ingrid och Ola på födelsedagspartaj hos Felix storebror Michell. Det är på kryp-avstånd från den egna lyan, så det verkar ju betryggande...





* Själv är Yours Truly hemma med barnen dvs alla djuren... Ska försöka undvika att tycka alltför mycket synd om mig själv... haha ha!





* Håller fortet in splendid isolation samt har (för en gångs skull) överkommando över fjärrkontrollen! Marlon Brando eller Rickard Lejonhjärta? Vi får se vad det blir!

P C Jersild skrev något bra i dagens DN. Ja, han är alltid bra, men idag var det bra på ett särskilt sätt. PC Jersild är läkare, författare och fristående kolumnist i Dagens Nyheter. Dagens betraktelse handlar om Det Usla Ljudet. Här är jag alldeles omedelbart med!
"Det är med viss tvekan man som äldre ondgör sig över att det kan vara svårt att uppfatta tal. Det faller alltför lätt tillbaka på en själv. Alla vet ju att hörseln avtar med åldern - så varför klaga. Men jag tar risken.
Jag tror mig nämligen inte vara ensam om att ha svårt att ibland höra vad som sägs i radio, på tv eller på bio. På biograferna, där man numera kan ha mycket sofistikerad ljudanläggningar med en ljudkapacitet som borde påkalla hälsovårsmyndigheternas intresse, kan det ändå vara omöjligt att uppfatta vad som sägs på duken. Det sluddras och pratas med bortvänt ansikte. Man kan få för sig att det görs i något konstnärligt syfte, oklart vilket."
"För radions del verkar det närmast vara en sport att maskera talet genom att lägga på musik, en musikmatta som sällan fyller någon funktion."
"Förr var radion stilbildande med något som kallades rikssvenska, vilket förstås kunde uppfattas som ett utslag av verbal imperialism."
"Beträffande televisionen kan man få för sig att de som verkligen behärskade ljudteknik har rationaliserats bort. Förr, när det skulle göras en tv-intervju, kom ett team på flera personer varav en ljudtekniker."
"Det verkliga sorgebarnet är emellertid dramainslagen. Det är snarare regel än undantag att det sluddras i svenska produktioner."
Är det inte lysande! Jag tror det är fler som är arga över att gå miste om budskapet i vad som säg. Delvis är det slarviga talet en generations- och uppfostringssak, kanske också en klassfråga (hu så hemskt, får man antyda sådant?). Men talar jag med mina generationskamrater eller äldre så artikuleras varje ord klart och tydligt. Det är bara efterkrigsgenerationerna som bluddrar i expressfart, bafatt, de e så, typ.

Fotot: Gunnar Lindgren

Ska man ha en sportslig chans att överleva tjusiga men långrandiga finaltävlingar på WDS gäller det att vara såväl nyrastad samt fulltankad. Brukshundens reportage-team på plats. Vi laddar med SKK-bananer!

För att pigga upp sig dröjer Yours Truly gärna vid minnet av sommarens höjdpunkt (hittills?) - Scottie World Show - här representerad av kennel Raglans BIS-vinnande uppfödargrupp: Ch R Rufus, Ch R Rubens, R Royal Major och Ch R Royal Prospect - alla i stram givakt och ingen så mycket som petade på någon av hundarna!

Föll i djupa tankar... Under det senaste halvåret har jag personligen träffat och även tummat på mängder av trevliga skottar. Hur kan det komma sig att dessa små terriers, enbart utställningshundar sedan hundratals generationer, avlade bara för att vara framåt och stabila (annars vinner man inte i ringen...) har blivit just det? Här finns inga provresultat, MH, fältmeriter eller andra fiffigheter. Ändå är små fåniga utställningsskottar karaktärsmässigt skyhögt överlägsna flertalet hundar av s.k abetande raser, åtminstone vad det gäller mod, nerver, tillgänglighet, stresstålighet - alltså sådant som varje hund behöver för att må bra och trivas med tillvaron. Till och med husfadern, som dömt hur mycket karaktärsprov som helst, är imponerad. Här står vetenskapen frågande...

Någon som känner en starkt behov av en italiensk charmör? Sådana finns nämligen hos vår eminenta webmaster Michelle, kennel Nattsmygarn. Hennes ögonsten Lady har presenterat matte fem nya ögonstenar i de vackra färgerna isabell och silvergrå. Rasen är italiensk vinthund, så klart! Livstids support utlovas från den omtänksamma uppfödaren. Bara det gör att man blir alldeles glad i själen... Kan närmare beskådas på http://www.geocities.com/nattsmygarns/
---
Nu när det är så varmt kan det väl passa med något svalkande? Har skaffat grejor för filbunkstillverkning. Busenkelt och jättegott! Man värmer 1 l röd mölk obs får inte koka. Ställes för sig för att svalna. Häll upp en klutt c:a 1/2 dl långfil i varje filbunksskål. På med den ljumma mölken, toppa med tjock grädde. Täck över med tallrikar, plus handduk. Får stå tills filbunken "stannat", tar något dygn beroende på väder. Ställ in i kylskåp. Serveras med ingefära, bär eller annat efter smak. Avbrännes med lättbentyl! (Obs skämt!)