Glada kommentarer på bloggen nedan visar att kamraterna på SKV:s avelskonferens i alla fall hade trevligt igår. Förhoppningsvis gräver man inte ner sig för djupt i genpooler och mer eller mindre ärftliga sjukdomar, utan ägnar någon liten tid åt att fundera på: Hur ska västgötaspetsen se ut och vara?
Jag tycker inte alls att den är på väg "åt rätt håll".
En övervinklad hund med flashiga rörelser? Och vill man verkligen ha ett djur som ständigt "står på tånaglarna"? Inte jag...
Historien visar hur lätt det är att driva en ras i en viss riktning. Poff! Så har vi plötsligt en helt annan hund än den som man ursprungligen blev förälskad i. Det här är ingenting som jag hittat på själv. Så här skrev den legendariske kynologen och författaren Björn von Rosen: "En ras får under förädlandet aldrig manglas för långt ut i någon enskild riktning, inte så långt att Hunden i hunden börjar tunnas ut."---"Hur är det med fågelhundarna, har inte en del av den gamla naturklokheten i arbetet gått förlorat hos några av just de populäraste och långt drivna raserna? Den klokhet som gjorde det till ett oabrutet nöje att jaga med dem, innan fältflygartypen vuxit fram, till ögats njutning och - kanske - sinnets hemliga irritation."
Så långt den vise von Rosen i Hundsport från 1965; om att tillvarata en hundras. Tål att tänka på. Det är lätt att överföra tankegångarna till andra rasgrupper, ex vis brukshundar och varför inte - västgötaspets? Kraven på förändringsarbete som prioriterar fart och flashighet i mertitjaktens namn kan få förödande konsekvenser.
Hur ska västgötaspetsen se ut? Ja, det finns många bra modeller, men Chipsmakers Dynamit Harry är en gammal favorit. Hur ska den vara? För mig är västgötaspetsen som Elke´s Zimon Sundin, snäll och positiv utan att ständigt rivstarta. Ingrids Chipsmakers Uno Vallman (bilden) har också den här sansade naturklokheten. Men hur många av dagens hundar är som dessa äldre gentlemen?
Västgötaspetsen är en robust hund i konstitutionen, men rätt känslig när det gäller ingrepp i det själsliga. Den har spetsens självständighet och envishet; det är egenskaper som inte passar så bra för tävlande i lydnadsprov och agility. Vill man lyckas i dessa discipliner, så är det lätt att försöka styra upp det hela genom att eliminera självständighet och selektera för förarmedvetenhet, förighet, jaktkamp, gripande, föremålsintresse, fart... MH, som ursprungligen togs fram som ett instrument för att få fram tjänstehundsämnen utgående från försvarsmaktens behov, används nu frekvent inom SKV. Det kräver då att rasprofilen modelleras utifrån rastypiskt temperament. Detta visade sig oväntat svårt, då många rasklubbar genomsyras av önsketänkande och tillskriver sin ras överdrivna egenskaper. Detta har jag inte heller hittat på själv, utan är en slutsats som P-E Sundgren framförde på en avelskonferens inom SBK.
Därför skulle jag vilja att man på allvar diskuterar mentaliteten. Många västgötaspetsar är lättstressade, många är ljudkänsliga. Det finns också en aggressivitet som är ganska besvärande. Det är borde vara den viktigaste frågan på avelskonferensen - bevarandet av rasens "vardagsegenskaper" - det är ju faktiskt på grund av dessa som västgötaspetsen en gång blev omtyckt som klok och trevlig familje- och gårdshund.
Nilla
28 september 2008 15:29
Ja Isabel jag kan bara hålla med, det var nog det bästa jag läst på länge, OM inte DET bästa jag någonsin har läst om egenskaper hos Västgötaspetsen!!
Älskar ordet "vardagsegenskaper" för det är ju just DOM som är sååå viktiga för att det ska funka med Västgötaspetsen i vardagen!!
Jag kan inte nog beröma detta blogg inlägg Lisbeth!
BRA SKRIVET!!
Mvh Nilla
http://vastgotaspets.bloggagratis.se
Outi
28 september 2008 16:00
Sorry, in English. I have a Vall who is like a spets, stubborn and wants to do things in his own way. But he is very good in agility since he loves it. Okey, he hates obedience but he loves agility. I don't think that a Vall that is "typical" Vall cannot be good in agility. I think that agility is similar to herding, a thing they cannot do if they live in cities. So that is why they like agility so much: they can run free and do things with their owners (or people who lead them). And my Vall herds, he has been tested with mycket bra vallanlag.
And what comes to the breed's future: I think we should accept all types of dogs, lighter built and smaller and more robust and bigger as long as they LOOK like a Vall, so you can see what breed the dog represents. One should not try to breed dogs that are flashy moving or too strong or big or heavy. Vall should always have enough feet so they can be good working dogs. Healthy way of movement, balanced and free going and balanced appearance with a good character, with correct markings and full set of teeth. That is the aim. We should not try to fix something that is not broken.
Britta
28 september 2008 18:42
Vila lugnt!
Massor togs upp på denna konferens - i en öppen och frimodig anda! Den "gamla västgötaspetsandan" skulle jag vilja säga!
Här diskuterades (bl a)både mentalitet och rasstandard och styrelsen fick i uppdrag att jobba med både det ena och det andra - you wait and see!
Beklagar verkligen dem som inte deltog denna osedvanligt givande helg! När nästa tillfälle ges - KOM!
http://www.oxberget.se
Carina
28 september 2008 20:58
Viktiga önskepunkter för mig också... tyvärr, hann jag bara med en dag på denna efterlängtansvärda konferans, så jag vet inte om allt detta hann att dryftas något. Men det jag hann vara delaktig i, var kanon. Önskar fler tillfällen kommande år där vi kanske kan hinna mer "komma igång" med framtidens arbete. Synd var att det bara var en liten pytteliten promille som önskade deltaga i något som ändå verkar vara så viktigt språkandes runt om i vårt långa land! Här fanns ett utomordentligt tillfälle att fånga detta ögonblick!
Sandrew
29 september 2008 00:18
Håller med dig.. det är rätt sjukt hur man förädlar raser, det spårar ofta ur och resultatet ser inte alls ut som det man strävade efter.. jag menar, kolla på många av dagens shetlandsponnier, många av dem har långa, tunna ben, korta ryggar, tunna långa halsar och ädla huvuden.. Vart tog gruvponnyn vägen?
http://sandraliljegrn.blogg.se
Karin L
29 september 2008 08:31
Mycket bra om västgötaspetsen och hundens egenskaper. Tack för det!!
Britta
30 september 2008 20:45
Nä, nu får jag nog harkla mig lite....
Säkert mycket som stämmer i detta långa epos - men en sak stegrar jag mig inför:
"Den har spetsens självständighet och envishet; det är egenskaper som inte passar så bra för tävlande i lydnadsprov och agility. Vill man lyckas i dessa discipliner, så är det lätt att försöka styra upp det hela genom att eliminera självständighet och selektera för förarmedvetenhet, förighet, jaktkamp, gripande, föremålsintresse, fart.."
Jag har väl, kanske mer än många sysslat med både bruks- och lydnadsarbete med olika västgötar.
1. Förighet och förarmedvetenhet är egenskaper som absolut skall finnas hos en vallhund - en vallhund som är för självständig och icke förarmedveten och förig - den är inte mycket till vallhund!
2.Eliminera självständighet - det låter som en mildare omskrivning av att tvinga till kadaverdisciplin!
Dagens inlärningsmetoder är fjärran från dem som användes på 70-80-talet och tidigare.
Välkommen att komma och titta på våra valpkurser, allmänlydnad och även tävlingskurser!
Här vägs varje ord och rörelse på guldvåg -
positiv inlärning - det gäller att få ett gott samarbete utan att radera ut hundens självständighet.
Visst, den kan inte fara runt hur som helst, men det kan inte en vallhund heller!
en vallhund skall åtlyda kommandon prompt och utan att "diskutera saken" med sin förare.
Beträffande MH så vill jag citera lite ur Anna Perssons välskrivna artikel om MH:a användning i Boxerbladet:
"Genom att beskriva och tolka hundens beteende i olika situationer närmar vi oss det som man numera inte tvekar att benämna som hundens personlighet (tidigare talade man hellre om temperament) och som speglar varje individs karakteristiska beteenden.
I ett avhandlingsarbete vid Stockholms universitet har Kenth Svartberg med utgångspunkt från MH studerat vad testresultaten säger om hundens personlighet Resultaten av denna forskning visar bland annat att MH som standardiserat beteendetest är användbart för att mäta olika aspekter i en hunds personlighet samt att testet är användbart i avelsarbetet eftersom forskningar visar på måttlig till hög arvbarhet för de olika personlighetsdimensionerna.
Att hundens mentala egenskaper och SKB:s mentalbeskrivning har lyfts in i ett vetenskapligt sammanhang betyder oerhört mycket för användningen av och framtiden för mentalbeskrivningen.
Verksamheten behöver nu inte längre drabbas av oförstående kommentarer om att testerna inte säger något generellt om individen utan endast visar ett beteende specifikt i plats och tid. Nu vet vi att testerna faktiskt visar hundens karakteristiska beteenden och att egenskaperna bakom dessa beteenden dessutom är ärftliga. Det råder därmed ingen tvekan om att SBK:s mentalbeskrivning av hund är ett mycket kompetent test som ger oss stora möjligheter att öka kunskapen om vår bästa vän - hunden ".
Observera att här talas inte om bruksraser utan om "hunden"!
På Mälarö BK har vi nu senast haft uppfödare av bernen sennen, kooijkerhondje och welsh springer spaniel som genom oss ordnat MH för sina valpkullar, i våras var det soft coated wheaten terrier och golden - inte direkt de raser man förbinder med tjänstehundar och/eller traditionellt bruks- och lydnadsarbete ;)
http://www.oxberget.se
Britta
30 september 2008 20:58
Glömde tillägga att många rasklubbar nu tar fram sin egen rasprofil - man får väl ändå förutsätta att inte alla har totalt fel uppfattning om den egna rasen.
Det går alltså att använda MH, men man ser olika på hur önskvärt eller icke önskvärt det är att hunden reagerar si eller så på olika retningar.
P-E har rätt, det här är ett svårt arbete (förmodar att det är rasprofilerna han avser), men bra ändå att det sker, hellre s a s rasselekterade utvärderingar av MH-protokoll än att bara bedöma dem efter vad som är önskvärda egenskaper för en tjänstehund.
MH är det instrument vi har, det är fullt möjligt att genomföra på vilken ras som helst - sedan kan man väl säga att det är upp till rasklubbarna att bedöma vilka reaktioner och personlighetsdrag som är ömnskvärda eller icke önskvärda inom just deras ras.
Förhoppningsvis kommer något sådant att spira ur den gångna helgens konferens vad gäller västgöten.
Britta
30 september 2008 21:03
Bäst att tillägga - nu har jag pratat färdigt angående detta inlägg - och jag menar det :0)
