Idag har far och jag varit flitiga, mest innomhus. Husse har bakat limpor och kokostoppar, medan Yours Truly tömt mormors sekretär. Med förenade krafter släpande vi ner den för trappan, utan att bryta benen vare sig på oss eller på familjeklenoden! Nu är den putsad och polerad, samt fått lådor och innehåll återställt. Tyvärr tappade jag nyckeln during work in process, men den dyker väl upp... Det är inte klokt vad mycket ärvda och sedan länge glömda saker som kommer fram...
Att det är bara pekingeser runt om beror på en massa saker som helt eller delvis hör ihop med Mitt Lifv; fotot i mitten är min första älskade och mycket saknade pekingese Int & Nord Ch Lotusgrange Golden Gem, bland arvegodset är tavlan med personligt tack till min farfar från Gustaf VI Adolf. Vid sidan av denna minnestallriken med Gustav Adolf, drottning Louise och hennes pekingese Eisie. Det finns en målning, BIS-vinst på pekingese-special,samt en liten presenttavla från South Wales Pekingese Club, där jag dömde deras Club Show 1988. Och så har det byggts på... Varje sak är ett personligt minne och jag är glad att vi kunnat få fram dem och att sakerna är oskadda!

Jaha, så är man då aktningsvärda 63 år! Det känns ingen skillnad, det är inget jag kunde göra igår eller för 15-20 år sedan (nåja...) som jag inte kan göra idag, men i alla fall... Den aktuella födelsetiden inträffade 23.57, så hade min mamma hållit sig i tre minuter, hade jag kunna ha födelsedag samtidigt som Churchill, vilket grämer mig lite. Hur kul är det att vara född på Sune-dagen? Typiskt mig! Men å andra sidan så vill man väl inte gärna fira Karl den XII:s dödsdag? Det var en del järtecken när jag föddes 1945 - Republiken Jugoslavien bildad. Dagen firad som nationaldag till 1990-talet. Stig Dagermans sensationella debut "Ormen" kom ut.






Jag har födelsedag samtidigt som Jacques Chirac, fransk president 1995-2007, Moltas Erikson, svensk radioprofil, Orup och Tomas Brolin, var och en kända för sin respektiv konstart. Och så förstås vår västgötspets G-kull, däribland min älskade Gunvald. Grattis alla födelsedagsbarn!






Ingrid dök upp igår med hundar och presenter, far hade ordnat liten go tårta med en ängel(?!) på. Så nu har jag lite pynt för mig själv. Tack, tack! Ögonskuggan är provad, jag kommer att se diabolisk ut på Hund 2008...






Från La Familla kom ett jättepaket; praktverket Regi Bergman med Dvd:er och grejor! Stort som en smärre resväska. The Ulvus Manor has been very quiet for hours except for the turning of pages... Jag är överväldigad och helt förstummad... Tack kära familj!




---




Syster Inger har ringt och grattat! Samt berättat om omständigheterna när jag föddes... så intressant, hade inte en aaaning !




Så här var det; min far låg på sjukhus för att operera menisk - han var ju en kraftkarl och hade förtagit sig på något lätt insett sätt. Höggravida mor Lisa samt blivande storasyster Inger var tillfälligt inhysta hos farfar och farmor i Finnstugan, vaktmästarbostället på Haga slott i Hagaparken utanför Norrtull. Så med lite tänjning på begreppet kan man ju alltid hävda att Yours Truly anlände med kungliga förtecken, ha ha ha... och lite annat...




Och då...stick with me folks, this is a good one... kommer en mystisk dam med vackra bruna ögon och sitter i Finnstugans kök och ser ledsen ut. Systris visste inte helt säkert vem hon var, antingen bedragaren Raskenstams bedragna blivande fru, eller några av hans andra likaledes bedragna damer. Raskenstam, som porträtterats i filmen "Raskenstam", kom under andra världskriget på idén, att lösa sina ekonomiska problem genom att (efter annonser under signaturen sol och vår) inleda förhållanden med ett tresiffrigt antal kvinnor. Han förlovade sig med ett antal av dem och "trolovade" sig med en fiskardotter från Roslagen, med vilken han 17 november 1946 gifte sig och fick barn. Han hade då på Långholmen avtjänat det fängelsestraff på 3 år och 6 månader, vilket han ådömts för bland annat förskingring. Inger kommer särskilt ihåg den sorgsna damens vackra bruna ögon, då det var ovanligt med brunögda på den tiden. Min mor, som mådde lite pyton - kan man förstå - tillbringade mesta tiden på toa där det luktade palmolivetvål... Så småningom gick mor och systris och lade sig i imperialsängen med resårbotten. På morgon vaknade syster, i sängen låg istället min yngsta faster Inga! Mamma hade åkt till Karolinska. Jag var född!




Så nu vet vi det...

Denna blogg är värd 181 382 kr

På begäran! Helene har undrat över kortet... Då måste jag skriva något om hur jag hamnade i Dublin, om Capel Street och allt som hände där, om fotograf Tony O´Shea... Det skulle bli en roman, så det blir att dela upp det. Börjar med bildens centralgestalt, Robbie, the busker - gatumusikanten. Låt mig berätta!



Robbie träffade jag i början på 80-talet, han var då kanske 35 år, Robbie visste inte så noga... Han hade ett hemskt levnadsöde. Tidigt föräldralös växte Robbie upp i misär på ett överbefolkat barnhem. En morgon vaknade han och såg ett par nakna fötter dingla ovanför huvudet, en av rumskamraterna hade hängt sig i spjällsnöret... Robbie överlevde all vanvård mirakulöst nog och lärde sig spela och sjunga. Snart var han ett stående inslag som "busker" i Dublins gatuliv. Han var gladlynt och pratade gärna, fast det var lite svårt att förstå allt. Robbie hade inte så många tänder kvar. Han hade i allt elände en fin humor och ett slags förtröstansfull inställning till livet. När jag en morgon mötte Robbie var han dock ledsen och till och med grät en skvätt. Illasinnade personer hade spöat upp honom, och vad värre var, också slagit sönder hans lilla dragspel. Varför gav man sig på en så harmlös människa? undrade jag. Av undernäring hade Robbie stannat i växten och var obetydligt mer en och en halv meter lång. Han skulle inte kunna göra en fluga förnär...



- Jayses, love! You took the very word out of me mouth. Harmless! I´m fucking innocent! I´m not even gargling...



Med det menade Robbie att han så klart var oskyldig och inte ens på fyllan...



Robbies favoritsång "Please, release me..." sjöng han med sin starka röst och hördes genom den brusande trafiken runt Grafton Street.



Robbie lever inte längre. Frid över hans minne.

Imorse blev det strömlöst igen... poff! så sitter man där intet ont anande och så blir det svart och omöjligt att ta sig före... i stort sett det mesta. T.ex går det utmärkt att fylla tvättmaskinen, men inte sätta igång den... man kan sopa golvet på gammaldags ( och ryggontframkallade! vis) men ej dammsuga eller skura. Ej spola i toan (hu!), det lilla vatten som finns upptappat måste hushållas med till djuren. Värst av allt är att det inte går att få reda på hur länge strömmen är borta... 5 minuter? 5 timmar? 5 dagar...Efter några timmar började vattenfalls bilar pila runt, även försvarets bandvagnar, nu med vattenfalls logga på - en nyhet! Det är väl som måste till för att linjearbetarna ska ta sig fram? Märkligt - vi har 10 mil till Stockholm och alla civilisationens välsignelser, men skulle lika gärna kunna bo på en kobbe i skärgårn! Nå, efter närmare fem timmar sa det Fjång! i kylskåpet, men halva dan hade gått till ingen nytta.Ewa S har kommit med följande tillkännagivande: "Tänkte bara tala om att vi håller på och planerar en "gruppögonlysning" i Västerås el Sala prel. 9 dec kl 14.00-"Samt efterlyser lämpliga kandidater för detta.... kanske även "hinta" om evenemanget på bloggen. Så nu är det gjort!

Allting är vitt vitt vitt... Idag var det ingen återvändo, måste gräva fram den lilla forden och försöka ta mig själv fram på småvägarna. Dessa äro dessbättre plogade av grannskapets alla idoga traktorägare, vilka man kan lita på till skillnad från vägverkets entreprenad med upphandling och skit - dvs samma oskick som gör att sjukhusinlagda försmäktar i lort när de väl brutit lårbenshalsen på oskottade vägbanor. Bluff och båg överallt i landet! Man får nästan agg till människor...




Var var jag? Jo, framgrävning av bil, all djurmat är slut, så det var som sagt inget val...




Alltid lika spännande; skulle forden starta? Gick det att komma av gården? Ta sig runt på vägarna? Det gick alla tiders! På kuppen fick man frisk luft och motion!



Så nu sitter jag här i mitt lilla arbetsrum med snedtak, stort som en favoritpub på Great Strand Street i Dublin, Fox & Pheasant, trångt som en buss, ett härligt kryp-in... Och samlar krafter, nu ska farstun skuras...




Tjo flöjt!


PS Skulle någon av de kära läsarna besöka sagda etablissemang (rekommenderas! great music!)... stick with me here people, it’s a good one... glöm inte en titt i lokalen vägg-i-vägg - the Sound & Lighting Store - där hänger mitt porträtt, av den berömde fotografen Tony O´Shea, In Dublin Magazine, ovanför disken.

Aktuell gata ligger off Capel Street, precis på pricken mitt i Dublin, på floden Liffeys norra kaj. Hälsa från mig...

Idag blir det återanvändning av förra årets inlägg från samma tid. Ingen skillnad, men Lifvet ter sig ändå ljusare, framhålles det...
"Man lever ett omväxlande liv. Ömsom är det som ett kapitel ur Tomtebobarnen, nästa dag mest Barnen Från Frostmofjället...
Men idag har vi eld (fungerande vedspis), TV och tom toan funkar understundom. Än lever Gud!
Yours Truly känner sig understundom som fritt sprungen ur en sång av Euskefeurat, som t.ex Passar det dig? (Text Ronny Eriksson)
- Jag sover alltid med kläderna på
sänghalmen bytte jag 82
Jag städar titt som tätt
varje julhelg oavsett
det behövs eller ej
Passar det dig?
---
- Källarluckan är försvunnen
Jag har inget lock på brunnen
Min toalettstol är helt ur funktion
så man måste pinka ute på bron
Jag hatar folk och önskar finna
någon likasinnad kvinna
som ger jävul´n i mig
passar det dig?"

Är det inte lysande?

Tomtebloggen har ändrat namn - igen! Så nu e ´re sagor som gäller... Läge för liten Jul-Saga? Eller e ´re för tidigt? Affärerna har ju börjat julrea redan och juligt ser é ut ute... Så vi kör den ändå!

Enu & emedan, Tomten grubblar och tänker: var farao har hänt me alla tomtekamrater? Har dom gått upp i rök? Står de å lägger in sill eller lutar lutfisk eller lackar lack eller övertrakasserar sina checka-häften eller va? Kan Tomten hunnit trampa dom på tårna allihop och på en gång? Det skulle väl vara en bedrift tom för Tomten... (Fast inom parentes sagt har väl Tomten slirat på tangenterna förr å trampat i värre byrålådor - slut på parentesen). Okey då, Tomten får väl sitta å uggla alldeles själver. Fördelen me själva självandet e att Tomten hinner med mycke mer än vanliga tomtedagar - de e mycket nu för Tomten, önskelistor å klappar å smånissarna (västgötaspetsar) å renarna (shetlandsponnyer) å hålla reda på. Nackdelen me å vara bara Tomten e att de e lite tråkigt. Å stjärngossarna å de vise männen e utrikes - allihop! Bli´re någe liv efter jul, undrade Tomten och suckade djupt... Fem spänn till den som merker nån skillnad...


Fortsättning följer...


Och den kommer NU:


Månen vandrar sin tysta ban



Brosjön ligger tyst, ej and ej svan



Snön ligger vit på taken



Endast Tomten är vaken...