Alla inlägg under december 2008

Av Lisbeth - 31 december 2008 09:31

Från skottebloggens trogna läsare Helen kommer detta gamla tidningsomslag, "Country Gentleman" 1936. Det förbaskade smällandet är ständigt aktuellt! Och gäller alla hundar! Bilden heter "Dog & Firecrackers" och en skotte får illustrera detta återkommande otyg.




Här har vi vidtagit mått och steg för nyårsaftonens öfverlefvande; stallfenstern är förspikade med mattor, hästarna är infösta i den mest skyddade hagen, champagne ligger på is...











Kan bara gratulera Kennelklubben till Smällarupproret som fått så stor uppmärksamhet, inte minst i media. Vem kunde väl tänka sig denna utveckling i tidigt 90-tal när Yours Truly tillsammans med STOKK:s Marina Reuterswärd plitade ihop den första motionen ang förbud mot smällare? Gunnar Löfberg (dessutom ägare av västgötaspetsar!) hade ung samtidigt startat Smällarprojektet (som hade lite annan inriktning). Tämligen omgående slog STOKK (Stockholms Kennelklubb) och Löfberg sina påsar ihop och SKK drev Smällarprojektet med stor energi, uppvaktade ministrar och myndigheter, men talade dessvärre ofta för döva öron. 1993 kom vår motion upp på Kennelfullmäktige, behandlades välvilligt men inte mer. Men nya tider stundande allt eftersom terrorn urartade. Antismällarkampanjen blev en av SKK:s stora profilfrågor. Så kom då äntligt förbudet mot smällare, men pytt... Produktutvecklingen ledde till raketer med knalleffekt istället, de är mycket värre...











Frågan är väl om inte fyrverkeripapporna håller på att smälla ihjäl sig, bokstavligt talat. Det som tidigare ej var förhandlingsbart (svenska folkets urtima rätt att celebrera nyår och andra begivenheter med skott, fyrverkeripjäser, etc) har nu blivit vapen hos förortskids och halvkriminella. Vad som varit förknippat med festlighet, välbärgat folks livstil, stå på balkongen med champagneglas i händerna och titta på vackra stjärnfall, det har nu blivit synonymt med skräck, terror, tjutande missiler i köpcentra, bränder, skadegörelse, allmänfarlig verksamhet, dödsfall... Och vem vill bli sedd i sådant sällskap? Från festlighetsmarkör till Dritte Klasse - så har det gått med fyrverkeripjäsen. Rätt åt dem som sysslar med slikt!



Tänk att man ska gå och behöva ha ågren månader i förväg för nyåret! Nu gäller det att överleva natten... Gott nytt år!




Av Lisbeth - 30 december 2008 14:15

...blev det med mina amaryllisar, så min julblomma blommar först nu, men är desto vackrare! Ljuvligt rosa och inte julröda, som tidigare års. Jag har ett helt gäng i knopp och denna är den första som slagit ut, kan inte se mig mätt på den! Amaryllis är en av de (få) blomsorter som Yours Truly lyckas med. Älskar blommor, men är inte begåvad med gröna fingrar (som syster och döttrar) - jag lyckas bara med djur av alla de slag...



Idag var jag hemma och röjde, kastade en kritisk blick in i stallet och konstaterade att detta behövde lite mera piff, så jag åkte och köpte ett par balar halm. Nu har pållarna lite rart och ombonat, vilket är bra inte minst med tanke på väder och temperatur. Jag är den enda människa i världen som önskar ett nyår med snöstorm, drivis och minus 23 grader, ity att raketvandalerna kroknar och håller sig inomhus...



I morse for husfadern till staden och återvände med lax, gotter, Champagne och OP akvavit - Old Premium Aquavit - sålunda är profylatiska åtgärder vidtagna mot ett tråkigt nyår!
PS Läsvärda http://varghund.bloggagratis.se/ finns t h, klicka på Helene.

Av Lisbeth - 29 december 2008 17:10

foto: Felix Nilsson tröja & ryggtavla pappa Boa







2008 was altogether more Lion than Lamb...







Ändå började året i Glory - Marinas fina perserkatt Ormeryds Emma blev Internationell Champion, Junior Winner och låg högt på listan över Kitten of the Year!







Här hemma startades upp med massor av ambitioner och de bästa av förutsättningar... En liten skottevalp till Ingrid var planerad och stor förväntan! Vår lilla nya västgötevalp Sänningegårdens Gerda Linnea började kurs samt debuterade å utställning med att bli BIG-valp!







Dessutom planerades den verkliga superkullen... kändes som sista chansen att göra något framsynt av vår västgötaspetsavel. Så... plötslig ur intet... "brann proppskåpet" och vi drabbades av ILLNESS med tillhörande konsekvenser; miste en hel fin kull och gick igenom en tid av outsäglig smärta och stora kostnader... Kursen fick abrupt avslutas, valpkullar, utställningar och annat roligt fick hastigt skjutas på framtiden.







Fanns det då inte något positivt? Jo, det är bäst att ordna en lista:







* Familjen - Ingrid & Ola flyttade till Norrtälje! Trevliga släktkalas hos Maud 70 år, Ola 30 år och Astrid 40 år! Traditionellt midsommarfirande hos Marina med familj i Länna, hurra!


* Huset - började få fason på vårt hem. Hurra igen!







* Hälsan - helt OK faktiskt, Yours Truly kan nu vackla runt riktigt duktigt!







* Höjdpunkterna - Champion of Champions i Grand hotels Vinterträdgård; en förtrollad afton med vackra hundar, spännande tävlingar, god mat och spirituellt sällskap. Dessutom hade vi precis fått reda på att Ingrids skottevalp var född! Dagen därpå vann Ch Westorps Jack McCall championklassen och fick CACIB på Lilla Stockholm - föga anades att det var det sista i den vägen som skulle komma oss till dels!







* WDS - En annan höjdpunkt var definitivt World Dog Show! Ingrid och jag var där alla dagarna; vilka hundar! Det gick upp för oss att det här var en omfattning och en kvalitet som vi förmodligen aldrig någonsin skulle se igen...







* Nästa höjdpunkt var Scottie World Show - ojoj så fina skottar - mer är 70 utställda! Storslam för kennel Raglan som vann allt...







* Skotten! Ingrids valp Raglan Reform Club "Viggo" var det bästa som hänt familjen! Så glad, framåt, trevlig, vacker - ställdes ut fem gånger med 5 x BIR-valp som resultat.







När Ingrid & Felix var i Turkiet fick Viggo och "storebror" Uno bo här - tanken på en egen liten skotte växte med hemsk hastighet!







* Skottebloggen - som ett litet terapiarbete skapades skottebloggen och Yours Truly fick ett nytt och roligt intresse!







* Kattungen - Marinas ögonsten Emma presenterade en ny guldklimp, Ormeryds B* My Baby Linnea, som exporterades till Danmark och där går i mors fotspår med flertalet BIS-vinster!





* Ponnyerna - Algot, standard shetlandsponny, blev inkörd, såldes och fick ett nytt bra hem. Den stora marathonvagnen såldes, ny holländsk fyrhjulig vagn införskaffades... Ministona Dolly, Voice och Viola bor kvar här och är till stor glädje som kör- och prydnadshästar!




* Vännerna - hade glädjen att ta upp tråden med kära vänner; ni betyder mer för varje dag...







* Ekonomin - äntligt hade det hela kommit på rätt köl och mina uppriktigt sagt fragila finanser fått en hälsosam stadga.







Det var det hele!
--
PS Min vän Helene har skrivit något ytterst tänkvärt på http://varghund.bloggagratis.se/
Läs det! Och begrunda det mänskliga sinnets föränderlighet och all dumhet som nu kan ångras...

Av Lisbeth - 29 december 2008 13:11

Fotot: Felix NilssonHar fått bildbevis från senaste familjevergnügung - tack Felix! Å dessa teknikduktiga barnbarn med sina vidvinklade digitalprylar...Om stämningsläget påminner om upplösningsscenen på Söderkåkar, så är det ingen dålig jämförelse...

Av Lisbeth - 28 december 2008 10:55

På annandagen var vi bjudna till lunch hos Marina med familj på lantstället i Länna. En brasa sprakade hemtrevligt i öppna spisen, ljus och marschaller var tända överallt. Far och Boa slog sina kloka huvuden (och tipskuponger) ihop, medan Marina, Felix och jag hjälptes åt i köket. Här bullades upp med otroligt mycket god mat och vi kunde snart slå oss ner till "lunchen" som med tiden prolongerades till middag. La Famillia Nilsson är alltid särdeles underhållande och vi drog väl också vårt strå till stacken, så stämningen var på topp! Boa serverade sin specialfruktsallad med glass, vilket smakade särskilt bra efter all julmat. Till kaffet avslutningsvis gjorde värden och svärmor (det är alltså jag!) rättvisa åt den kvarvarande konjaken. Det hann bli mörkt innan vi så småningom samlade ihop oss och tog adjö. Tack Marina, Boa och Felix för en fantastiskt trevlig dag!




Dagens höjdpunkt var trots allt Marinas och Felix´ nya katt, som jag för första gången träffade. Vilken fin och trevlig kisse! Han heter Ormeryds Jeffrie Austin, och är brunspotted exotic pojke. Visst är han urgullig?! Med ett uttryck som kan smälta en gråsten och underbar färg. Det var svårt att se sig mätt på honom! Mammakatt är Marinas kära princesskatt Emma och pappakatt den stiliga Ormeryds Austin, rödtabby exotic. Jeffrie draperade sig omedelbart runt min hals, så frimodig och vänlig. Vad månde bliva av denna juvel?

Av Lisbeth - 28 december 2008 09:16

... blev fridfull och förnöjsam. Idag är det menlösa barns dag och då får vår snällaste katt Ture pryda bloggen!



Kort julresumé: när far var hemkommen från julklappsturne´n så dukades fint med linneduk och ärvda postelinet, röda ljus i stora ljusstaken och dito servetter. Vi satte oss till bords med skinka, sylta, sill, köttbullar och korvar, Östgöta sädes och öl, samt massor med goda ostar. Jag är ingen traditionell matlagningsmorsa, men de rätter som tränats på under alla år är också perfekta, som t.ex skinkan. Lyckades snoka upp en rejäl pjäs från en gris som uppenbart haft det bra, ätit god och riktig kost och inga tillsatser. Den (skinkan alltså) preparerades enligt gammalt vis med rutor i svålen och kryddnejlikor och blev förstås högst delikat! Lagom fryntliga drog vi oss tillbaka till TV-programmen med Kalle Anka och Karl-Bertil, samt hade en liten julklappsutdelning. Sedan förlöpte kvällen med kaffe, läsning av julklappsböcker, samt whiskey och gotter.



Kl 5 på morgonen störtade vi upp och iväg till julottan och resten av juldagen blev stillsam, med djurskötsel, promenader samt da capo på julmiddagen. Till alla lycka är det frostigt och fint och utsikten är riktigt julkortsaktig!

Av Lisbeth - 27 december 2008 10:43

Hemma hos oss finns en stor bur, eller rättare undervåningarna till två sammanställda burskåp, vars innevånare Ingrid kallar "mammas skära laboratorieråttor". Det är en familjegrupp av marsvinshonor av en färg som heter silver argente. De bor med fyra andra släthårshonor, vilka är systrar och döttrar till en lila dalmatiner (också detta en marsvinsfärg) som hette Violaine - systrarna är lila, beige och en lila dalmatiner.





Åter till silver argente - en mycket vacker färg. När jag skulle provbedömma för att bli pet classdomare, hamnade en fin silver argente på mitt bord. Jag stirrade förhäxad på detta vackra marsvin; kroppen var som vattrat siden, öronen hängde nobelt likt skära rosenblad. "Vad fin han är," sa jag andlöst.





"Det är bara för att du tycker att han är gullig", sa den stränga examinatorn Jens Lindgren, marsvinsvärldens motsvarighet till skottarnas Dan Ericsson, om man så vill.





Ja, bara och bara... var det något fel på det då? Jag kände att jag inte kunde leva utan detta snälla och fina marsvin, så jag förvärvade tämligen omgående Malaxis Artist, som marsvinet hette. Han fick med tiden fru och barn och det blev början till mina skära laboratorieråttor. Artist var en duktig utställningsgris och vann flera bästa ost, vilket inte har med mejeriprodukter att göra utan betyder "ostandardiserad" - alltså färgen var inte godkänd för cert, utan man fick tävla i en egen klass. Jag fick många förfrågningar bl.a flera från Finland från spekulanter på silver argente , en variant som jag var tämligen ensam om. Men jag kunde inte förmå mig till att göra mig av med dessa snälla och försynta marsvin. "Göra sig av med" är f ö ett uttryck som är förbjudet hos oss. Så marsvinen fick vara kvar och uppenbarligen har de kommit att trivas hos oss, ingen har blivit sjuk eller dött, alla tjejer är i fin form.





Ja, någon gång måste det sägas - Å, vad det var roligt att föda upp marsvin! Ingrid och jag fick stamnamn och det gick fort att se resultat. Allt med marsvin, i varje fall om man ska jämföra med hund och katt, luktar dessutom gott; hö, spån, grönsaker... Inte ens marsvinen själva har någon odör eller annan nackdel, utan är väldigt snälla och förnöjsamma djur, som det är tacksamt att måna om. Vi är duktiga på djurskötsel och skickliga uppfödare, så rätt omgående hade vi champions, Best in show-vinnare och årsbästa marsvin, vilket naturligtvis var skoj. Mina främsta framgångar var med rex, en trevlig strävhårig ras, medan Ingrid firade triumfer och flertalet BIS i pet class, där man får pris för mest välskötta djur.





Det var härligt att kliva upp på morgonen och åka till utställning; precis som i hundvärlden kan marsvin tävla om cert och vinna championat, man fick rosetter och pokaler, pysslade med sina grisar och kikade på andras. Det var också vilsamt med alla vänliga marsvinsmänniskor, till skillnad från bråken och ledsamheterna inom (dåvarande) västgötaspetsvärlden. Också rätt spännande att se hur toppfigurerna i marsvinsvärlden väldigt ofta har auktoritetsyrken inom polis, sjukvård, skola, etc. och uppenbarligen finner avkoppling från vardagens chefsjobb i uppfödnng och utställande/dömande.





Men - så klart - det fanns en baksida... Eftersom uppfödningen vanligtvis ger fler marsvin än vad man ska ha för eget bruk, skulle ju dessa säljas. Här gällde det att ha tungan rätt i mun, så att djuren blev väl omhändertagna. Hur noga man än var kom försålda djur tillbaka i varierande kondition. Dessutom kunde vi inte stå ut med att sätta dem på Blocket eller förhärda sig och leverera till djuraffären. Så uppfödningen fick gå i stå, tyvärr... Men någon gång kan jag komma på mig med att sakna marsvineriet och alla trevliga grisar och människor.





De skära (och kära) labråttorna har jag ju kvar...





Av Lisbeth - 25 december 2008 08:37

... ska man ju anlända med rasselklingande bjällerkrans och frustande brunte! Yours Truly var svårt frestad att spänna Dolly för den holländska vagnen... Men då kyrkan inte längre har ett stall att ställa pållen i, så fick man vackert avstå. Far och jag uppstego i ottan och var i kyrkan kl 6.00 Det var vackert och stämningsfullt med kyrkogården översållad av tända gravljus, marschaller lyste vår väg. Roslagsbro kyrka, från mitten av 1200-talet, var ju en viktig knutpunkt på den tiden då vatten förenade mer än det skiljde. Folk kom seglande och roende till kyrkan belägen vid bron, som givit socknen sitt namn. Här var alltså farled tidigare från sjöarna längre norrut och till havet. Roslagsbro har (haft) två märkvärdigheter. Den ena var Ingmar och Ingrid Bergmans gravsten, vilken nu är flyttad till Fårö. Den andra är den vackra träskulpturen av S:t Erik från 1400-talet, en av de finaste gotiska skulpturer som bevarats i vårt land, förlagan till Stockholms stadsvapen. Det föreligger ett optiskt fenomen med denna helighet; när solen står som högst på midsommarnatten, framträder en gloria ovanför S:t Erik då en solstråle som letar sig in genom en liten glugg i de metertjocka murarna. Inuti är väggarna skönt dekorerad med medeltida muralmålningar, menigheten till uppbyggelse. För övrigt är det kyrkliga rummet svårt märkt av olika seklers ombyggnationer och förstörelse. Varje tids kyrkofäder, vapenförare och grevliga ätter har insisterat på att sätta sin prägel. Intet tillfälle har försuttits att ytterligare fördärva miljön! Svulstiga barockänglar sväva mot taket och predikstolen är överlastad på typiskt 1700-talsvis.



Kyrkan var fylld nästan till sista plats, vi klämde in oss på vår vanliga bänk. Wallins fina Var hälsad sköna morgonstund jublade mot taket, jag lutade mig tillbaka och slöt ögonen. Församlingen har till all lycka tillgång till en utmärkt trumpetare, Elon Wahlgren, vilket gjorde alla psalmer rättvisa. Trumpeten klingade skönt mot orgelns brummande undertoner. En kvinnlig präst officerade, vilket kan vara problematiskt - inte för att Yours Truly har något speciellt emot sådana präster, men den kvinnliga rösten har inte riktigt samma bärighet, om man så får säga. Nu spelade detta ingen roll, prästen hade som vilken TV-person som helst understöd av en lämpligt anbringad mikrofon. Texten som lästes var gammaltestamentlig, utmärkt och passande högtidlig.



Dagens betraktelse var dock hur modern som helst och handlade om God Jul. Nu ryckte det till i ett friskt öra, prästen talade om saker som jag aldrig hört i ett kyrkorum, nämligen att julen minsann inte är så god för alla, då särskilt inte för barnen. "Går man in på internet och Bris hemsida, så ser man hur barnen får fara illa under julen", sade hon strängt. Kvinnomisshandel, fylleri... Vafalls! Jag blev med ens klarvaken och öppnade ögonen på vid gavel. Hur skulle detta sluta? Men på något vis fick prästen ihop det på sluttampen och vi kunde styrkta av Herrens ord och bönliga försäkringar avlyssna postludium och ge oss av ut i vintermörkret.

Presentation


SC Ormeryds Clint Eastwood DSM
& Yours Truly

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6
7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19
20
21
22
23
24 25
26
27 28
29 30 31
<<< December 2008 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Ulvus - gäst hos verkligheten

senaste kommentarerna


Skapa flashcards