Alla inlägg under september 2009

Av Lisbeth - 30 september 2009 14:11

   Denna fina basset hound heter Ch Splash’sThe Professor, kallas Red - just nu nr 1 Basset hound i USA .Bred owned & handled by Bill Jo Ann & Jaqueline Nolan – co owned S & A Ponsart.Bergman Photo USA. Red blev BIS (eg gruppvinst) för Dr Göran Bodegård vid  utställning i California i april  (The Hound Classic – Western Hound Association)  - En son till Red bor hos Paula Sunebring kennel Swede Sun sedan något halvår! Detta som ett memento till de skrivande kretiner som ifrågasätter klassiska hundrasers sundhet och existensberättigande...Men det var inte detta som jag skulle skriva om - denna gång - utan mannen i hatten - Dr. Göran Bodegård, en av den internationella kynologiska världens främsta och mest respekterade allrounders. Göran Bodegård är ledamot av SKK:s centralstyrelse, ordförande i Standardkommittén och leder arbetet med SKK:s SRD-lista över raser som bör uppmärksammas angående risker för exteriöra överdrifter. Göran Bodegård har många fler strängar på sin lyra. F. n. uppmärksammas hans insatser för den s.k apatiska barnen, nu aktualiserade i Gellert Tamas bok med samma namn. Tamas är journalist och författare, tidigare mest känd för boken Lasermannen. I den nya boken kartlägger Tamas ännu ett mörkt kapitel i svensk historia, med Göran Bodegårds ord; "jämförbart med baltutlämningen". Man kan också dra paralleller till kariesexperimenten 1943-1960 på Vipeholms sjukhus för sinnesslöa, tvångsteriliseringarna och Bollhusmötet vid Uppsala universitet 1939, då studenterna protesterade mot att judiska akademikerstudenter skulle få skydd i Sverige undan Nazi-Tyskland. Ibland är det svårt att känna sig stolt över att vara svensk...Hurra för Göran Bodegård som stridit för de sjuka barnens rätt till skydd och vård! Ett segt envig som orsakat den modige läkaren svåra trakasserier med förgreningar ända upp i regeringen - vilket Tamas karläggning visar. Bravo Doktorn - en verklig Karl för sin hatt!

Av Lisbeth - 30 september 2009 07:10

Hur gör man med en komplett och förfärande inblick i den pågående katastrofen? Läge för une crise de nerfs? Räddas vad som räddas kan? Men hur? Och inte kan man ingripa... bara vänta!Det är så klart olidligt! Somebody will have to pay for this! Efter ett antal veckor inträffar vissa kroppsliga symptom; det känns som hjärnan kokar... Allt går på högvarv! Det enda jag är riktigt rädd för är att man blir så förbannad att ryggen låser sig, vilket har hänt... Men aldrig vill Yours Truly sjunka ihop i inlärd hjälplöshet! Tricket får bli att övervintra... I går inträffade en ny och intressant inriktning i o m att husfaderns förre chef hörde av sig med försynta sonderingar; kunde den tidigare anställde släppa pensionärstillvaron och göra en insats? Så idag har far uppstigit i ottan och med raska steg begivit sig till den forna arbetsplatsen. Yours Truly har huset för sig själv... Jag frågade far om han var lättad över att få lämna sitt pensionärshelvete med västgötaspetsar och slavarbete i infiltrationsbrunnen, men han förnekade detta bestämt! I varje fall såg han tio år yngre ut nynnade, och småpratade med djuren... A good sign! Hästarna kommer hem i kväll eller på fredag, så stallet måste göras i ordning. Vi går i ide och sen får man se hur det det blir med resten...

Av Lisbeth - 29 september 2009 23:27

Så fort det inte står något i dagens blogg så hör omtänksamma av sig, ringer och frågar: Hur mååår du? Tack så mycket! Man blir lite rörd... Lifvet är helt OK faktiskt, allt är självskötande, det är bara att ösa på. Vilket är skönt så man slipper bestämma sig. F ö om Yours Truly skrev rätt upp och ner om hur det står till i den verksamhet där insyn haves - ja då skulle man aldrig bli trodd. Så det är lika bra att låta bli. Och allt ska ju vara så hemligt så man nästan storknar! Håll uuut... Snart hinner sanningen ikapp! Kram på er allihopa!!!

Av Lisbeth - 28 september 2009 22:27

   A Ray of Sunshine into a drab Life... Ormeryds Marina The Cat - a Brown Spotted Exotic kitten!! Breeder Anna Lange & Marina Sigfridsson

Av Lisbeth - 28 september 2009 10:16

   Har inte tid för några djupsinnigheter idag, så det får bli återanvändning av tidigare inlägg, lätt förkortat. Hur ska västgötaspetsen se ut och vara?






Jag tycker inte alls att den är på väg "åt rätt håll".






En övervinklad hund med flashiga rörelser? Och vill man verkligen ha ett djur som ständigt "står på tånaglarna"? Inte jag...






Historien visar hur lätt det är att driva en ras i en viss riktning. Poff! Så har vi plötsligt en helt annan hund än den som man ursprungligen blev förälskad i. Det här är ingenting som jag hittat på själv. Så här skrev den legendariske kynologen och författaren Björn von Rosen: "En ras får under förädlandet aldrig manglas för långt ut i någon enskild riktning, inte så långt att Hunden i hunden börjar tunnas ut."---"Hur är det med fågelhundarna, har inte en del av den gamla naturklokheten i arbetet gått förlorat hos några av just de populäraste och långt drivna raserna? Den klokhet som gjorde det till ett oabrutet nöje att jaga med dem, innan fältflygartypen vuxit fram, till ögats njutning och - kanske - sinnets hemliga irritation."













Så långt den vise von Rosen i Hundsport från 1965; om att tillvarata en hundras. Tål att tänka på. Det är lätt att överföra tankegångarna till andra rasgrupper, ex vis brukshundar och varför inte - västgötaspets? Kraven på förändringsarbete som prioriterar fart och flashighet i mertitjaktens namn kan få förödande konsekvenser.






Hur ska västgötaspetsen se ut? Ja, det finns många bra modeller, men Chipsmakers Dynamit Harry är en gammal favorit. Hur ska den vara? Ingrids Chipsmakers Uno Vallman (bilden) har den här sansade naturklokheten. Men hur många av dagens hundar är på detta sätt?





Västgötaspetsen är en robust hund i konstitutionen, men rätt känslig när det gäller ingrepp i det själsliga. Den har spetsens självständighet och envishet; det är egenskaper som inte passar så bra för tävlande i lydnadsprov och agility. Vill man lyckas i dessa discipliner, så är det lätt att försöka styra upp det hela genom att eliminera självständighet och selektera för förarmedvetenhet, förighet, jaktkamp, gripande, föremålsintresse, fart... MH, som ursprungligen togs fram som ett instrument för att få fram tjänstehundsämnen utgående från försvarsmaktens behov, används nu frekvent inom SKV. Det kräver då att rasprofilen modelleras utifrån rastypiskt temperament. Detta visade sig oväntat svårt, då många rasklubbar genomsyras av önsketänkande och tillskriver sin ras överdrivna egenskaper. Detta har jag inte heller hittat på själv, utan är en slutsats som P-E Sundgren framförde på en avelskonferens inom SBK.






Därför skulle jag vilja att man på allvar funderar på mentaliteten. Många västgötaspetsar är lättstressade, många är ljudkänsliga. Det finns också en aggressivitet som är ganska besvärande. Det är borde vara den viktigaste frågan borde vara bevarandet av rasens "vardagsegenskaper" - det är ju faktiskt på grund av dessa som västgötaspetsen en gång blev omtyckt som klok och trevlig familje- och gårdshund.

Av Lisbeth - 27 september 2009 10:03

  

En av de många fördelarna med att bli gamling är att man har hunnit att uppleva så mycket. Det trösterika i att luta sig tillbaka och säga: "Då skulle ni har varit med när...: " Vattenledningen sprack, pumpen brann, en månad utan vatten, fick bäras i hinkar, rörmokeriarbeten, sättningar i huset, takläcka, översvämning, förstörd övervåning... soteld, skorsten muras om, kan inte elda i spisen, strömavbott, 13 minusgrader..." och allt detta inom ett par månader! Då jävlar vet man att man lever och klarar man detta, ja, då klarar man allt och kan leva gott i skuggan av detta anseende. Ovanstående tidningsklipp från slutet av ovanstående råkade sammanfalla med min 60-årsdag, vilken "firades" med topplova och lovikkavantar och frost på insidan av fönstren. Lokala reportern var rätt imponerad, vilket väl var lite kul. Men egentligen var läget rätt förtvivlat - men med tanke på hur våra förfäder måtte haft det mellan varven, så iaf uthärdligt.

Av Lisbeth - 26 september 2009 18:17

Foto: Felix Nilsson

   

SMS:ade till Marina som med Felix är på kattutställning i Borlänge med deras katter: "Wie geht`s?" Fick svar från den bortskämda persianutställaren: "Åt skogen! Lillen fick cert, Miss D 1 x " Med det menas att Emmas kattunge, som kallas Lillen men i verkligheten heter något annat, debuterade med cert - GRATTIS! och att unga fröken Miss D fick nöja sig med Excellent 1 - motsvarar ung CK på hundspråk. Inte illa! tycker en annan med modesta krav på vunna lagerbärsblad. Av kattmattes reaktion att döma hade man siktat högt... Det kan förstås när man ser en mindre del av de priser som Lillens mamma skrapat ihop - Int Ch JW Ormeryds Emma, COTY nr 7 vilket uttyds Cat/Kitten of the Year, Best Club Cat, 7 x Best in Show, m.m Här kan man snacka om "åt skogen"...

Av Lisbeth - 26 september 2009 12:16

PS Dagens DN har en tänkvärd notis: Tacken för 25 års tjänst - ett handslag... Först var det guldklocka. Sedan byttes det till billigare kvartsur i stål. Och fina middagen förvandlades till kaffe och kaka i personlamatsalen. Nu tar ägarna till aluminiumsmältverket i Sundvall nästa steg i jakten på kostnader: Den som jobbat troget i ett kvarts sekel får nöja sig med en handskakning från chefen, rapporterar Dagbladet.se- Det är dålig stil - rent ut sagt för jävligt, kommenterar Metallfackets ordförande därstädes. Det är bara att hålla med. När lilla ja slutade som medarbetare för presstjänsten, efter 30 år och punkliga leveranser varje vecka - sammanlagt 1560 texter - blev det inte varken klocka eller handslag. Bara ett bleklagt meddelande per telefon. Ja, i ärligthetens namn lät företagets representant uppriktigt ledsen. Jag slapp i alla fall bli uppsagt per fax... sådant har också hänt. Den aktuella dumpningen av en medarbetare sedan 25 år - c:a 1200 artiklar/notiser, en del av dem har organisationen haft mycket stor nytta av - så blev det varken det ena eller det andra... Jag är Madam Nobody - ingen har brytt sig om att ens prata med mig, inte heller med andra medarbetare, förutom chefen och han har ju också fått sparken... 25 år är en ansenlig tid, ett kvarts sekel är rimligtvis en tredjedels livslängd och ett halvt yrkesliv. Yours Truly tar dock osynliggörandet med ro (kan jag intala mig själv). Jag är så bra på att synas s a s per egen maskin... ha ha ha!

Presentation


SC Ormeryds Clint Eastwood DSM
& Yours Truly

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5
6
7 8 9 10 11
12
13
14 15 16 17
18
19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30
<<< September 2009 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Ulvus - gäst hos verkligheten

senaste kommentarerna


Skapa flashcards