vill vi önska alla vänner, två- såväl som fyrbenta, bekanta, väl- och okända bloggläsare!

Bilden får symbolisera stjärnfall (tack Pernilla!) över Vårdal, vårt hundraåriga hus och inte luften full av nyårsraketer. Ärligt talat så skiter Yours Truly i om det blir något nyårssmällande... det värsta har redan hänt... Och inte tror jag att någon av oss orkar vara uppe till tolvslaget... ingen har fått en blund i ögonen i natt! Vad var det som hände? Dessvärre lite svårt att redogöra för... Vid 18-tiden efter middagen släpptes hundar ut för rastning - man får passa på när det är tyst och inget fyrverkeri i sikt- eller hörhåll! Efter en stund hörs hullaballo - några bilar står med lysen påslagna utanför vår gård. En kvinnoröst ropar att två hundar är på vägen - två hanhundar - förtydligas det. Jag ropar på mina hundar och tar in dem i köket. Våra två hanar är med. Så jag ropar tillbaka att det måste vara andras hundar. Ny bil? från andra hållet, en mansröst säger att en hund springer bortåt längs vägen. Jag går in igen och kollar flocken, en liten tik saknas. Hur har hon kommit ut? Har de hjälpsamma bilisterna försökt öppna grinden? Det går inte ivf om man ej vet hur... För att förhindra att oväntade besökare öppnar och inte stänger ordentligt - så att hundar och hästar tar sig ut på landsvägen - är låsanordningen förstärkt med stadig kedja. Synar grind och lås - plogbilen har pressat upp is så att det blivit en glipa... en mycket smal ål kan ta sig igenom, men ingalunda mina bredbröstade pojkar... Hurusom måste jag få tag på den hund som finns någonstans därute i mörkret. Hastar iväg med ficklampa och försöker hitta spår. Det är molnigt och tji sikt - inte en chans att se något. Ropar och lyssnar; inte ett liv! Går tillbaka och uppbådar husse. Under stigande panik letar vi, tillsammans eller var för sig, i allt vidare cirklar från hemmet räknat. Sedan ger vi oss ut med bilen - fram och tillbaka, hit och dit - på alla tänkbara småvägar. Mycket snö och skare som inte bär, jobbigt för en liten hund att pulsa i. Under tiden smäller fyrverkerier utav bara attan... Vilken mardröm! En hund på vift är ganska uppskärrad (av situationen, mörket, billjus, ev jagande bilister) så inte direkt underlättar det med fyrverkerikrevader! Hur resonerar en västgötaspets på avvägar? Drar på vilt? Nej, nej, det är det inte frågan om! Springer besinningslöst "rakt fram"? Kanske, en liten bit... Låter sig upptagas av främmande? Aldrig, inte den hunden! Blir påkörd? Stor risk - att dö under hjul är den vanligaste anledning till västgötaspetsens hädanfärd... Jag tror att den här hunden har hoppat av från vägen, hittat ett gömme eller en vrå i ett buskage och sitter och lugnar ner sig, vilar lite... Jag sade detta till husse som höll med, men oron drev honom ändå ut att leta, jag stannade hemma och spanade runt gården, mest för att vi ville intala oss själva att allt som kunde göras var gjort. Efter sex timmar gav vi upp - en vetbed lades ut framför huset, grinden fick vara öppen... det var fem grader kallt, det klarar en hund, men...Jag satt uppe ett par timmar till, tittade i alla fönster, gick ut ibland och ropade lite tyst. Klockan tre lade jag mig i sängen, helt apatisk, omöjligt att sova! Så jävla typiskt, skulle jag nu mista min lilla goa tik? Nu när det mesta började gå åt rätt håll efter ett riktigt skitår i detta sjufallt förbannade decennium. Hemskast av allt är att inte veta vad som hänt, om hon blivit påkörd och dumpad i något dike. Hade inga problem att fantisera ihop en hel roman... Klockan sex på morgonen, när det fortfarande är mörkt, så hörs ett bestämt "Vaff" utanför köksfönstret! In genom dörren slinker en kall, smal, pigg och framför allt mycket hungrig västgötaspets. Efter omklappning och undersökning kunde konstateras att allt var prima liv. Var hon varit under 12 timmar i vinternatten och vad hon varit med om får vi förmodligen aldrig reda på. Vilken pärs! Sens moral: Underskatta aldrig plogbilars förmåga att ändra grindars topografi. I mörkret är alla hundar västgötaspetsar eller i varje fall grå.

Flygfyrens butikschef Conny Holmlund* Någonstans i höjd med den första julskyltningen - alltså månadsskiftet oktober-november - brukar Yours Truly börja oroa sig... Glädjen och trevnaden med julen förmörkas av vad som kommer efter - nyåret - och därmed hörande fyrverkeriterror!

Roslagen med omnejd är nämnligen svårt smällaranstruket... Så kallat "skjuta salut" är gammal Tradition. Halvluriga bönder tog alla tillfällen i akt att gå ut om aftonen och brassa av älgstudsaren i samband med jubileum och kalas. Ett år var det någon som lyckades skjuta av elledningarna och mörklade en hel by... Nuförtiden har de mer eller mindre helluriga familjefädren nya möjligheter - man bränner av raketer.

Nyåret 2006 kommer vi aldrig att glömma! Satte ärr i själen för all framtid... Skräckslagna djur och människor! Raketer regnade runt vår lilla gård... hamnade på hustaket och jag vet inte allt... Yours Truly tillbringade natten i stallet med förfärade hästar, varav en genomsvettig, den andra apatisk! Sedan dess betraktar jag nyåret som årets värsta helg, önskar innerligt -25 grader, snöstorm och drivis så att smällargalningarna håller sig inomhus... gör diskreta efterforskning huruvida grannarna är hemma eller ej... Drömscenariet är om alla vore bortresta! Det finns dock små ljusglimtar! Alltfler butiker och varuhuskedjor har beslutat ta bort den skadliga fyrverkeriförsäljning. Eja, Gud i det! B-butiker som ÖB fortsätter dock... Grrr... Bojkottas!

Dagen Hjälte är Conny Holmlund, butikschef på ICA Flygfyren i Norrtälje, som i Norrtelje Tidning meddelar att försäljningen av fyrverkerier upphör. Dessutom avstår man från sitt eget fyrverkeri kring 28-29 december vilket man haft sedan 90-talet. Istället stöder man Svenska kyrkan och andra hjälporganisationer på Mariagården för motsvarande belopp (30.000 kronor). Heders-Conny meddelar också att han firar nyåret med sin familj. Utan fyrverkerier.

*** PS Värst av allt är kanske inte de enskildas skräckupplevelser - även om det är illa nog. Nuförtiden använder kriminella raketer som vapen - verkligt dödsbringande! I samma tidning får man veta att en antänd raket stoppats i i brevinkastet i en lägenhet - dessutom hade dörren blockerats av en cykel. Polisen ser allvarligt på tilltaget. Mordförsök!

Man blir lite fundersam hur det ska gå - med fortsättningen... Har sett att det utlysts en fototävling på SBKs hemsida... Helt OK - det är inte ovanligt att tidningsredaktioner i tider av nyhetstorka utlyser fototävlingar. Men så läser man vidare... Och då går det inte att tolka det hela på annat sätt än att de s k fototävlingens primära syfte är att slippa betala ersättning för bilder till diverse trycksaker och hemsidor. Det glada gänget (tjänstemän) som nu tagit över verksamheten i SKK:s största specialklubb vill mao råna upphovsmännen på bildrätten med hjälp av en halvkass digitalkamera som enda pris. Kriterierna för att få delta i tävlingen är:

* Att bilderna är av god och tryckduglig kvalitet (vem eller vilka avgör det?)

* Att bilderna gestaltar bilder från vår verksamhet

* Att bilderna gestaltar hundar i rörelse och/eller hundar i kontakt med människor

* Att det tydligt framkommer av bilden från vilken verksamhet som bilden är tagen

* Att information om hundens namn, ev persons namn, fotografens namn samt den tävlandes namn och datum då bilden är tagen finns med. (I SBK:s trycksaker finns inga uppgifter på namn på hundar, ägare, fotograf etc)

* Att genom att delta i fototävlingen ger den tävlande Svenska Brukshundklubben nyttjanderätt till bilderna.(Vet man inte att den köpta publiceringsrätten gäller EN publicering?) Brukshundklubben har därmed rätt att redigera och publicera bilderna fritt i verksamhetsberättelser, informationsbroschyrer, i tidningen Brukshunden och på organisationens hemsida.

 * Att den tävlande avsäger sig rätten att kräva Svenska Brukshundklubben på ersättning för de bilder som publiceras. (Här kan man snacka om lekstuga!) En jury bestående av tjänstemän på Brukshundklubbens kansli kommer att utse det vinnande bidraget. (Inga namn eller vilken kompetens juryn har för uppdraget). Juryns beslut kan inte överklagas. (Nähä) Frågan är om inte SBK kvalar in på diverse svarta listor (SJF, Pressfotografernas Klubb, BLF, SFF m fl).

Riktigt riktig grisaktigt med andra ord. Det vore kul om SBK kunde göra rätt för sig och betala för alla de bilder som använts till organisationens trycksaker eller för texter som stulits och nu lagts ut på SBK:s hemsida.

Reverent fathers, reverent mothers, ladies and gentlemen, fellow peasants - may I present for your eyes only - the winner of the year....Vill gärna dröja kvar vi stämningen och känslan från Hund09; det kändes som en återkomst... Av vad då? Jo, den svenska uppfödaren! Ett föredöme, beundrad, återupprättad! Här har dombasuner skallat, de klassiska fina hundraserna har ifrågasatts... Moteld från Kennelklubben har förvisso anlagts i form av RAS, SRD, MH och alla välsyftande och viktiga hälsoprogram. Men för att bli och vara en skicklig uppfödare krävs så mycket mer... På Hund09 verkade det som om uppfödare och domare särskilt ansträngt sig att lyfta fram den korrekta hunden enligt rasstandarden. Här stod underbara hundar i långa rader...och raser... Den gruppvinnande engelska bulldoggen.... vinnande bassetgrupp... Aldrig ska glömmas den harmoniska gruppen sobelfärgade collies med sina långsamt vajande svansar!

Och så en underbar fransk dogg, som i stora ringen utförde ett stämningsfullt freestyle-program. Si! då fungerade trolleriet! Den mest utskällda av hundar kunde röra sig - hoppa, gå på bakbenen, allt i fint samspel med sin matte, och röra människohjärtan, i publiken stod folk tysta och tårögda. Han blev Hunden för oss alla - den kloka, duktiga, trofasta, läraktiga... Och alla dessa fina hundar är uppfödda av skickliga svenska uppfödare!

Vad har då detta med bloggtiteln att göra? Jo, Johnny B. Goode är en rocklåt från 1958 skriven och inspelad av Chuck Berry. Sången skrevs 1955 och släpptes på singelskiva 1958. Sångtexten är en berättelse om den amerikanska drömmen, en fattig pojke från landet blir berömd genom hårt arbete och talang. Jag vet ej om bildens Johnny var det ena eller det andra, men det där med talang och hårt arbete måste stämma! En naturlig representant för svensk uppfödning är Johnny Andersson, Lundecock´s shetlands sheepdogs, som hade en helhelg på Mässan: BIS-placerad veteran, BIS-vinnande uppfödargrupp, 4:a Årets Uppfödare alla raser...

I samband med utdelandet av sistnämda utmärkelse förde Johnny sin vackra grupp singlehanded....skickligt! Att få fram en sådan sheltie är beundransvärt, fyra typmässigt lika av samma kvalitet - i toppkondition och visade tillsammans av en och samma handler/uppfödare i en stor finalring - det är rena sensationen. Man får ståpäls! Svensk hundsport när den är som bäst!

   Julaftons förmiddag! Far är rar. Mor är en orm... Far skottar snö, mor viker tvätt... På ett nästan löjligt sätt motsvarar vi sinnebilden av tomteri... Första julen utan något av barnen hemma... letar efter en känsla av vemod, men den infinner sig inte... Alla är vuxna och har det bra med sina familjer, vi lär träffa dem alla under dagarna som kommer... Kära far har störtat iväg på ytterligare en julklappsresa. Husmodern, ja det är väl jag det, lever i en orgie av granklädning, julklappsinslagning, lack och rim - en del bra dumma... Glada katter leker med snören och rosetter... Måste ockå putsa den femarmade stora silverstaken som har sin givfna plats på bordet. Ja julbord.. p g av svinindustrin har vi inget sådant relaterat på julbordet. Vad är det för fel på sill (Agnetas urgoda), nubbe och Stilton? Far har just kommit hem från Astrids familj i Svanberga med en stilig ostbricka med allt gott från världsberömda Collins ostbod. Tack så mycket! Så lägligt! Min julblomma har slagit ut. Vilken tajming!

Tack för hjälp med bild på den vackra amaryllis... Och så ska små hästar tas in i det nypyntade stallet, de ska få extra-allt förstås!

Kära far har störtat iväg på julklappsturné samt till kyrkogården i Länna. Yours Truly har huset för sig själv, dvs så kallat julstök. Hittade en intressant påse innehållande mycket gammalt julpynt; en något bedagad men fullt fungerande krans att sätta på dörren, samt - visade det sig - forna tideras julkrubba. Så spännande! Hundarna var mycket intresserade och engagerade i mattes fynd. Kan man diska en julkrubba? Och Josef och Maria med tillbedjare? Sagt och gjort... Men så uppdagades att något fattades! Jesusbarnet - gruppens centrum - borta... Ny titt i påsen och si! där låg lilla Jesus! Blev framtagen, synad och vederbörligen putsad. Så nu kan julen komma när som helst!

... undrar Gunvald och Jack. Ulvusbloggen önskar alla läsare God Jul och Gott Nytt År!