Alla inlägg under november 2010
Glad igen! Se här den sköna orkidé som jag fick av Astrid, Jocke, Daniel och Erik - dvs familjen i Svanberga. Visst är den fin!
Mördande kallt, men tom solen tittar in just nu... Undrans på att Lifvet känns lättare! Har just betalt bilen och ska strax åka och vaccinera kattungen - får åka med god vän i uppvärmd bil så gullklimpen inte blir kall - vi ska gemensamt åka vidare och skaffa kött till hundarna. Inga dåliga grejer, oxkött och märgben!
PS Har fått tre lakan från okänd välgörare! Vilken sensation!!!! Nån hade räknat fel (girot) - det var en "rättelse" - splendid! Går oavkortat till furry friends...
Började i ottan med ett stort överraskningspaket från kära far - innehöll skrivare, kopiator, scanner... Tack så mycket! Snacka om att man är well equipped! Anledningen var inträdet i sk ålderspensionärernas skara... verkar dock som man får knega vidare för fulla muggar, ha ha ha...
När man hämtat sig från detta så rullade det på; trevliga mail, telefonsamtal, kort och grattis å blog + FaceBook. Tackar!
Brevbärarn kom med underbar blomma från Astrid med familj. Bild i morgon.
Så blev det afton och husfadern dök upp med tårta och goda grejer! Vi gjorde tom slut på de whiskeypavor som fanns kvar!
Av en händelse kom jubilaren att kolla på TV4 och Rolandz... Och sen var man fast! Robert Gustavsson är ett geni, jag skrattade så tårarna rann... Här va´re enklare underhållning, så kul! Va ä nästa - Calle Jularbo?
Sign of Old Age? Obs inge kultursnorkigt med detta - men dansband etc har inte varit grejen direkt! Vilken surprice...
Och inte nog med det - sen kom detta kort, specialkomponerat av Felix och med bifogad hälsning - GRATTIS från oss här i norrtan (Felix, Clintan, Marina, Elvis, Labban och Farsan)
Visst blir man rörd! Kom och säga att jag inte har världens roligaste familj! Verkar riskfritt att åldras i det sällskapet...
Tittar framåt - Inomhus finns det att göra, mest akut är att elda i spisen och hålla värmen. Brukar det vara så är kallt i slutet av november?
Ser bakåt - så klart har massor hänt... inte minst i min dagliga gärning de senaste 30 åren i gråzonen - half by interest, half on duty. Stora förändringar har skett överallt i samhället; slagorden, de stora livsfrågorna, högstämda uttalanden av vackra och lättbegripliga principer. Och så verkligheten... Och alla dessa människor... från s k offentliga personer till halvoffentliga.
Yours Truly har suttit som någon slags tennisdomare (kanske bollkalle?) och följt detta spel, hur det böljat fram och tillbaka, dubbelfel och kantbollar - den så kallade demokratiska processen, med alla sina brister, är ändå med tanke på alternativet vad vi har att stötta oss på. En knagglig väg framåt , med myrsteg...
Sen får man finna sig i att den hanteras av en del blott alltför vanliga människor som man efter hand kommit på har stora kunskapsluckor, kommit att känna lite för väl, inte litar på och framför allt blivit trött på.
Är det något som kan ångras så är det att man inte gick hårdare fram bland uppenbart knölaktiga och inkompetenta företrädare för organisationer Yours Truly städslats att bevaka.
Var jag för snäll? Men å andra sidan så är den här världen en trång sektor. Det finns något som kallas relationers bevarande - man måste kunna tala med de här människorna - även efteråt. I toppen är cheferna (numera) alltid strikt professionella och korrekta. Utmärkt!
Resultatet efter alla dessa år är ett slags tillkämpat förtroende - det som preussarna kallade Immidiatvortrag - alltså man kan räkna med att insläppt och hörd och få svar på frågor utan att behöva passera någon sekreterare eller motsvarande. Ett betroende att vårda, må ej missbrukas eller äventyras. Med delgeende följer informationsövertag, vilket tyvärr inte kan nyttjas i alla lägen. Man får nys om en massa saker som dessvärre ej får yppas. Det är bara att finna sig i. Efter trettio år kan man kosta på sig vara ovanligt tystlåten och i allt övrigt vara eller åtminstone förefalla vara mänsklig och vis; man behöver inte göra allting själv. Det viktiga är inte att ha rätt eller ens att få rätt. Det viktiga är att det blir rätt i slutändan, i tidningen och i mitt fall.
En av de bästa i operakonsten är Verdi´s Rigoletto och finaste sångstycket där är då kvartetten (ej denna å foto) sjunger Bella figlia dell'amore - detta bravurnummer var final i dagens konsert på TV 2. Lyckos mig!
Rigoletto innehåller kärlek (förstås!), missförstånd, svek, lögner och de dödas ben... hämnd!... Alltså precis som Lifvet själv. Och över allt svävar dessa överjordiskt sköna toner! Man ryser...
Se reprisen i morgon!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | ||||||||
|