Aktuell och Överblickbar Situation är förfärlig bortom all beskrivning - och KAN dessutom ej beskrivas av lätt insedda skäl... För den som tvingas leva med denna frustration duger bara Dagermans Dagens Dagsedel, som denna från 1952:

Unescos Stora Dag (Spanien blir medlem)

Så får vi äntligt kröna

kulturens grand seigneur.

Välkommen i det gröna

herr tukthusdirektör!

Vi är så gränslöst glada

för edert varma stöd.

Dock är det lite skada

att Hitler är så död.

Så emottag medaljen!

Skål, bödel, och drick ur!

Vi bugar oss för galgen.

Där hänger vår kultur.

/Stig Dagerman - 21.11.52/

 Det ar en gång en liten flicka ...som inte lekte med dockor...   Nej, när de andra flickorna lekte med sina dockor och dockskåp, så lekte just den här flickan bara med sin nalle och med sin ladugård och leksaksladugårdens alla djur. För den här lilla flickan vara bara intresserad av djur, helst hundar. Men hund fick hon inte ha för föräldrarna, så med tiden blev det akvariefiskar, kanariefåglar, sköldpadda och marsvin. Dessa var förstås rara och trevna och intressanta djur, men inte gick de upp mot en riktig egen hund! Så vår lilla flicka tog saken i egna händer och fick valla kvarterets alla hundar. Hundintresset hängde med genom åren, alla hundtidningar lästes, hundutställningar och kurser bevisades och alla julklappsböcker skulle handla om djur, hundar helst.

Med tiden blev den lilla flickan äldre och visste alltmer om hundar. Precis som tjuren Ferdinand blev hon större och större - och en dag var hon jättestor!

Då var skolan ett minne blott och egna pengar tjänades. Så småningom blev det en hund och det blev tävlingar och priser och segrar. Flickan var nu i mångas och framför allt i egna ögon en verklig auktoritet! Ack ja! Och tillfrågades och utdelade goda råd... dvs sådant som hon hade läst i böcker och tidningar och hört på kurser. 

Tiden gick...

Så äntligen! Vår hjältinna var nu 20 år och nästan myndig och kunde gifta sig och flytta ut på landet... och... sätta igång med uppfödning och på så sätt omsätta all lärdom i praktiken.

Det blev en tung tid med många raserade illusioner...

De präktiga väluppfödda valparna blev inte alls friröntgade så som förutskickats med tanke på föräldrar och alla släktingar som var just det. Och de valpar som inte fann nya hem genast blev skygga och nervösa - trots prima och testade föräldrar, för ingen hade då kommit på det viktiga med socialträning. Hunduppfödning på den tiden - kära unga generation - var stamtavlor och foderstater och att hålla rent åt valparna. Vilken tur att saker har ändrats!

Och inte var valpköparna så trevliga och ambitiösa som de ser ut på kennelklubbens broschyrer, utan som folk är mest. På gott och ont.

Vår uppfödare insåg att hon inte kunde lite på sina nyvunna teoretiska kunskaper utan måste lära sig allting själv. Eller från mycket erfarna uppfödare som är generösa med sina kunskaper.

Senare i livet upptäcktes att de absolut värdefullaste uppgifterna kom från små engelska ladies som hållit på med framgångsrik uppfödning i 40 år och aldrig någonsin gått en kurs.

För vår uppfödare bodde i Sverige, ett land med (dåvarande) karantänsgränser och isolering och gammelprotestantisk auktoritetsvördnad, vilket skapat ordning och reda och gott smittläge och hundhållning och en känsla av moralisk förträfflighet emot övriga världen, en egendomligt sammansatt känsla. Samt en övertro på regelverk som ska täppa till snart sagt varje mänsklig yttring, och att allt kan ordnas till det bästa bara man tillsätter en utredning, vilken visar på behov av kunskaper, mao utbildning, alltså kurs.

Kan man dra några slutsatser och i så fall vilka?

Snipp, snapp, snut - nu var sagan slut!  60 år senare...

Vad döljer sig bakom de fantasieggande namnen John "Black Jack" Pershing ochTasker Bliss? Jo, det var John "Black Jack" Pershing, GCB (Hon) (1860 – 1948) högst rankad USA-militär, Army—General of the Armies och hans stabschef general Tasker Bliss, vilka 1917 kom till Paris för att reka inför USAs deltagande i 1:a världskriget. Den amerikanske överbefälhavaren hade svårt att dölja sin otålighet över den kontinentala söligheten, oorganisationen och struntpraten, men log åt folkmassorna som skrek "Vive l´Amérique":

- Don´t it beat hell!

En man från Mellanvästern med sitt folkliga uttryck utan att bry sig om syntaxen. Så blev han också fyrstjärnig general. Med Pershings trupper vände kriget. 81.000 amerikanska soldater stupade. Härifrån stamma den amerikanska ovanan - aldrig utrotad - att dra ut i korståg för höga ideal. I Afghanistan - the Forgotten War - är situationen värre än någonsin - the Boyz are under constant fire from Talibans & regular gunfights every week - 1.600 US soldiers fallen så far...

  Follow your heart beat.. and listen to your Soul and Spirit..
You will know that there are several ways God has designed you
to overcome difficulties./L L

  Today is my Lucky Day alright... Underbara samtal från människor som jag älskar - såväl "gamla" som nya chefen- innebärande nytt jobb, nytt kul, nya pengar - jippi! Dessutom återskapade gammel-chefen vad Mandy sabbat i datorn, plus uppgradera d.s Tackar!

Vad mer..? Jo, glasögonen - som Yours Truly  lyckades sabba alldeles själv - blev lagade utan kostnad och pryder numera näsan som vanligt  (se bildbevis) - inte de äckliga substituten som man tvingats hanka sig fram med... närsynt som en fladdermus på dekis...

Ett par donerade undersköna svarta sammetsbyxor - som dittills inte ens gått att dra på - gick numera utmärkt att knäppa och sitter som en smäck! Därav garanterat gott humör resten av dagen... Börjar t.o.m bläddra i broschyr ang Friskis & Svettis - vilket icke timat sen F-n var liten... Ja, man måste ju få kondis också för att orka med det nya spännande jobbet... det räcker förmodligen inte med att stå och se dekorativ ut... hehehe...

Vår älskade familjemedlem & Top Show Star är mycket tekniskt intresserad...   Mandy
lyckas gör massor med en dator... mest "ha bort" olika funktioner... T.ex mail-adresser, bokmärken, e-post, foton, en fullmakt (!!??) - ägaren fick förödmjuka sig och begära den igen. lite svårt att förklara hur en liten kattfot kan åstadkomma sådan förödelse... Nu senaste har Mandy utvecklat sin skicklighet och kan numera över ändra inställningar, lösenord, m.m Ägnade någon timme åt att rekonstruera det hela, gick ej att komma åt mail-boxen... Nu får Matte hålla jämna steg med Mandys händighet och kan stolt meddela att det hela löste sig... Till nästa gång.

Når dagen kommer 
med tomme lommer 
og den allersidste brandert bæres hjem
er der ikke flere drømme
og gaden ligger øde hen
men når lygterne tændes
så hænger vi sgu på den igen.
Frække chicks og friske fyre
drøner rundt og spiller dyre
i al evighed.
Så kom og ta' mig
hvis du vil ha' mig. 

Trots förantvardade "tomme lommer" är Yours Truly lycklig nöjd & glad - hur detta nu kan komma sig...? Man kan t.o.m våga sig på ett litet Yippi! - tyst för mig själv...

Tankarna hos Yours Truly vid iråkat trångmål... påminner om fångade råttor...och det är det nu!   Alla vet hur råttor beter sig när de söker undkomma en fara, de letar en öppning eller en flyktväg, springer målmedvetet fram och tillbaka, uppåt väggarna och spejar i vart hörn, stoppar nosen och darrande morrhår i alla hål; inte här och inte där... men HÄR! Och så ser rådisen en utväg och samlar all kraft för det avgörande språnget! Nästan alltid klarar sig råttan för den är ett starkt och vigt djur, samt mycket intelligent. De flesta människor skyr råttor som pesten och talar om dem med avsky. Inte heller Yours Truly vill ha dem nära inpå sig... Råttornas och mina intressen är nämligen oförenliga...Och då talar vi inte om de små söta mössen som varje höst tror att de kan flytta in i vår bostad och få tak över huvudet. De blir snabbt bortjagade av våra vaksamma katter. Nej, nu gäller det skapelsens krona i gnagarsläktet, överlevarnas mästare - brunråttan! Det är inte många katter som vågar ge sig i kast med en riktigt bamsig rådis i toppform! Här finns visdom att dra fördel av !Man kan faktiskt lära sig en hel del i levnadsstrategi genom att anamma råttans målmedvetenhet och styrka. Dessutom är råttor väldigt vackra djur, om man nu vågar kika på dem på närmare håll.