Idag är jag pigg igen! Dagens betraktelse är vikt för vad som ockuperat sinnet de senaste fem åren; nämligen Den Stora Olyckan, vilken hade en förlamade effekt på SKV, Specialklubben för Västgötaspets och - skulle det visa sig bokstavligt talat - även på Yours Truly. För exakt 5 år sedan hamnade föreningen i en begynnande nekros, sedermera rigor mortis. En förfärlig tid, det smög sig på, man låg grubblande vaken om nätterna, men ungefär hälar och nacke förankrade i underlaget. Den utlösande händelsen var ett par dagars promenerande på hårda golv i kombination med korsdrag. Vaknade en morgon och kunde inte gå, ena benet var dessutom domnat - en helt ekivok känsla. Och attans så ont det gjorde! Det blev sjukskrivning - min första på 10 år! - sjukgymnast, sträckbänk och pinligheter. Ingenting hjälpte, Yours Truly hjulade runt som Quasimodo. Dessutom upptäcktes att sådana som jag - dvs egenföretagare - inte kan vara sj-ksk--na. Man får tji stålar från Nationella Hälsoskojet! Ekonomisk ruin! Det vara bara att bita ihop. Fick försöka jobba så gott det gick. Värktabletter? Forget it! Då blir man bara lummig och kan inte tänka, alltså inte jobba. Fick skippa de flesta hobbies, bl.a lades utställningskopplet mer eller mindre på hyllan. Kunde inte böja mig ner över en liten hund. Ett böj i taget gick bra, men någon mer eller mindre allvarligt menad träning/tävling var inte tal om. Följdeffekterna blev så dålig kondis så det var inte sant + väldigt högt blodtryck!Nu var det inte bara Yours Truly som mådde pyton under denna fleråriga och plågsamma process. Flertalet aktningsvärda personer har vittnat om tilltagande vanmakt och frustration, inte minst på grund av den uppenbara oförmågan att hantera situationen med de instrument som står den ideella föreningen till buds. Någon fick problem med Hjärtat, en annan med Själen. På Yours Truly satte sig det onda i benen...Föreningen tvångsförvaltades och kom hjälpligt på fötter. Men jag då? Hur tvångsförvaltar man en strejkande lekamen?Botemedlet blev att skaffa ett gäng ponnyhästar att pyssla med. Det är liksom rätt rörelser. Skulle man känna sig klen finns alltid något stort, dvs hästen, att hålla i.Efter 4-5 år är en annan i stort sett OK. Men av lätt insedda skäl är mandrom livrädd för att åka dit igen. Blir jag arg, tja det händer! - vanligvis då på någon - vips känns den där låsningen i korsryggen igen. Aj! Konklusion: för att undvika framtida hälsoproblem, resulterande i att man Ligger Samhället Till Last, ska Yours Truly sky allt förargelseväckande, samt enbart omge sig med snälla människor som håller med! Tålamodet med tramsiga personer är numera obefintligt.Därför har jag slutat att gå på årsmöten...

 

Ingrid

24 mars 2007 20:06

Man ska passa sig jävlig noga för att bli sjukskriven..det nätet vill man inte fastna i. Det är svårt att bli det, men sen är det tusen gånger svårare att ta sig ur!!

Kramar

 

Britta

24 mars 2007 22:30

Mandrom har nu återkommit från SKV:s årsmöte - de andligen nedpackade knogjärnen behövde aldrig brukas - tackom och lovom!
Lite klantigheter,lite bristande kunskaper, brist på viktigt dokument i årsmöteshandlingarna, lite luddigheter i texterna, lite tafflighet från hans majonäs ordföranden....
Rätt mycket irritation över att ekonomin - d v s årets resultat - inte kunnat ta sig över 0-strecket utan visade ett minusresultat - helt befogad tycker mandrom! Styrelsens kostnader och utställningarnas usla resultat, trots väldigt många anmälda hundar - klart obra! Vilket också påpekades.
Men all in all - no catastrophy! Det som kändes bäst var att folk faktiskt pratade med varandra - inga små grupper som stod i varsitt hörn och vände ryggen åt alla andra etc - inte heller fanns den förfärliga "straff-hot-makt-hot-görsomdublirtillsagdeller-hot- alternativt falska stryka medhårs - sålängedugörsomjagsägerfårduleva - sägerduemotsåärdudöd"-känslan.

http://www.oxberget.se

 

Lisbeth

24 mars 2007 23:08

Tack Britta! Måste säga att jag är lättad! Här har en annan gått och vridit händerna! Motvilligt erkännande: bryr mig mer om detta än vad man kan tro.

Ingen har väl trott att styrelsen skulle kunna åstadkomma någon genial mönsterverksamhet, inte med aktuellt presidie. Decharge-debatten kan knappast varit någon höjdare.

Bra att folk har börjat prata med och inte bara om varandra.
Då finns det hopp om liv efter detta - även i SKV

 

lisbeth

25 mars 2007 22:10

Det värsta är inte klantigheterna, luddigheterna, borttappade papir/pärmar, taffligheterna, gråtvalserna, ebberöds bank, etc. - det värsta, sett ur min horisont, är detta ständiga anklagande: Jag tycker inte om din ton... Oavsett hur hovsamt kritik är framförd, hur inlindad en synpunkt är, nog fan får man höra denna tröttsamma refräng!

Mandrom är arg rospigg med hagalundsdialekt - förmodligen en förfärlig kombination. Stockholmare kan aldrig låta lika rara som smålänningar, östgötar eller ens gnällande närkingar. Vi som ringas in som 08-or måste därför alltid vara dubbelt så snälla som alla andra.

Jag kan inte göra ett skit åt min ton! Den är min och jag är nöjd med den!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Vi som  jobbat för tidningen hittar överallt i och utanförorganisationen och har decenniers erfarenhet av faktainsamling ochnyhetsförmedling. Men ack nej! Detta får vi inte ägna oss åt sen de senastetio åren. Medlemmarna kan ju störas i sin rosa...

    I dagar när pennor höjs mot skyn och millioner manifesterar för yttrandefrihet och pressfrihet, kan man bara konstatera att detta gäller inte den sfär där undertecknad tillbringat större delen av ett yrkesverksamt liv. Journalister är inte v...

  We are in Love and the Love i have for you never change do you know that Love? i feel same here ok.. You are my happiness you always make me feel better I love you more ...

    Supreme Champion Yffranes New Moon Rising JW COTY 1 2013 waiting in the wings for judges´decision together wirt Co-owner/Breeder Marina. Yes, "Mandy" was awarded "StockholmsMästare"   His son Yffranes Someone Special aka "Bonney" - our l...

Our Kits 4 months of age: Yfffranes Someone Special & Yffranes Tommy-Gun     Photo by Kicki Thenberg ...