En av de många saker som Yours Truly saknar, nu när den legendariske Stig Ahlberg (presenterad på bloggen tidigare) inte finns bland oss längre, är att han var särdeles pigg på att diskutera uppfödarens tankar och problem i avel. Detta gjorde han många gånger i sin populära och mångåriga krönika "Black Jack" i Hundsport. Det kunde vara enkla praktiska frågor om t.ex valppris och kostnader för uppfödaren i och omkring avelsarbetet. Eller vad gör man när ens avelslinje "tar slut"? Vad är "typ"? Hur behålla kvalitén? Out-cross? Fördelar och nackdelar. Upprepad kombination? Etc.

Det där senare anses inte riktigt fint i min ras där den genetiska spridningen och variationen inom rasen är ett av avelsmålen.

I andra raser har man måhända ett annat synsätt. Inför en avelskonferens för något år sedan påtalas att utvecklingen inom rasen inte är jämn och att spridningen mellan individer är större än önskvärt.

Tänk så olika man kan se det.

Att inte de här frågorna längre diskuteras, som de kunde göras offentligen under Stigs tid, är alltså något som fattas mig...

   Ulvus M-kull, av dessa som gått vidare är Minna (mor till bl.a min Ch Ulvus Gunvald Jackson) Och Mulle, far flera Champions.

 Hur gör dagens uppfödare? Förlitar man sig uteslutande på SKK:s ifs förträffliga Avelsdata? Eller finns det andra vägar än att stötta sig på än kryss i protokoll, hälsoundersökningar och inavelskoefficienter?

 Som tur är har jag åtminstone någon likasinnad, som funderar kring dessa frågor. Exempelvis sa vederbörande en hel del om upprepad kull. Då måste man först säga något om målet med verksamheten. Föda upp friska trevliga valpar till försäljning? Iofs respektabelt, men... Många har ytterligare mål, nämligen de som Björn von Rosen så ypperligt beskrev i Mitt hundliv:

 Enligt författaren och kynologen B v R, finns det två sorters hundfolk:

"De som bara ser hunden som individ, och de som ser honom dels som individ, dels som länk i en kedja."

"Vad gör en människa till uppfödare, mer än själva djurintresset? Kontinuitetskänslan. I naturen finns det, sade man förr, en horror vacui, en avsky för tomrummet. Hos vissa människor finns en därmed besläktad känsla av motvilja mot det avklippta och fragmentariska." 

"Folk som är funtade på detta sättet ser ofrånkomligt på hingsten och stoet med större intresse än på vallacken. Ju högre de värdesätter ett djur, desto viktigare är det - känner de dunkelt - att det sätter avkomma till världen.

Om djuret är deras eget, blir önskningen naturligtvis klarare, mera medveten. Folk av den förstnämnda sorten, de som ser hunden bara som individ, säger inte sällan: jag är så förtjust i min hund att jag aldrig skulle kunna tänka mig att ha en annan efter honom. Den andra sorten säger: jag är så förtjust i min hund att jag aldrig skulle kunna tänka mig att inte försöka få en avkomma efter honom.

Hör du till den sista sorten, är du uppfödare. Eller kan bli."

Precis så är det!

Uppfödning är ju är det roligaste som finns! Eller roligt och roligt... Ett oändligt harvande med hårt jobb, vaknätter, långa resor, förväntan, misslyckanden, ekonomiska bakslag, oro, ångest....

Och ändå håller man på! Det finns nästan inget viktigare, eller kanske snarare mer intressant...

Alltså få fram en valp att "fortsätta med"; en hund som är (minst) lika bra som föräldrarna, en stjärna rentav... Hu, nuförtiden har det blivit väldigt usch och fy att tänka i dessa banor!

Omparning görs ibland för att uppfödaren är mycket nöjd med resultatet. Då inträffar detta som gör livet till ett mysterium. Nästa kull blir en blek kopia av "stjärnkullen", kanske rentav ett misslyckande! Om man däremot, som min vän sa, fått en kull med hyfsat resultat men inte mer, då upprepar man förmodligen inte kombinationen. Men vad är det som säger att resultatet inte kan bli bättre nästa gång?Yours Truly hade en långsiktig plan med hundarna och med uppfödningen. Efter stort grubbel har planen förkastats och ny plan kommer att upprättas.Det är inte lätt det här med hunduppfödning!Men å andra sidan - vem har sagt att det ska vara lätt?

 

Maria D

21 augusti 2011 15:28

En oerhört skicklig engelsk uppfödare av Engelskt Fullblod, som var känd främst för att han fick fram så många Grupp 1-vinnare (högsta klassen på löpen) sa för många år sedan att om man gör samma kombination 3 gånger får man en stjärna, en hygglig och en dålig avkomma. Om man då redan fått fram klassvinnaren fanns ingen anledning att göra om kombinationen för det skulle aldrig bli två stjärnor med samma härstamning.

Jag tycker mig se detsamma i hundaveln. Gör någon om en kombination för att första kullen blev så himla bra blir det sällan lika bra andra gången.

http://www.meringa.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Vi som  jobbat för tidningen hittar överallt i och utanförorganisationen och har decenniers erfarenhet av faktainsamling ochnyhetsförmedling. Men ack nej! Detta får vi inte ägna oss åt sen de senastetio åren. Medlemmarna kan ju störas i sin rosa...

    I dagar när pennor höjs mot skyn och millioner manifesterar för yttrandefrihet och pressfrihet, kan man bara konstatera att detta gäller inte den sfär där undertecknad tillbringat större delen av ett yrkesverksamt liv. Journalister är inte v...

  We are in Love and the Love i have for you never change do you know that Love? i feel same here ok.. You are my happiness you always make me feel better I love you more ...

    Supreme Champion Yffranes New Moon Rising JW COTY 1 2013 waiting in the wings for judges´decision together wirt Co-owner/Breeder Marina. Yes, "Mandy" was awarded "StockholmsMästare"   His son Yffranes Someone Special aka "Bonney" - our l...

Our Kits 4 months of age: Yfffranes Someone Special & Yffranes Tommy-Gun     Photo by Kicki Thenberg ...