DN-krönikören Mårten Schultz skriver: Jag kan klandra min nästa för att hon gjort fel. Men det är skäligen meningslöst att banna henne för att hon inte gör just det jag vill att hon gör. Det där med att klandra någon för vad de inte gör, snarare än för vad de gör, skiljer den omdömesgilla från den omdömeslösa.

Precis. Just så är det. Men när det gäller bloggen skriver jag för min egen skull. Ingen annans. Det är skillnad mot att verka för en tidning. Där kan redaktörern beordra mig att göra ett jobb i ett bottenlöst tråkigt (för mig) ämne.

Det kommer synpunkter på bloggen - vänliga, mjältsjuka, kritiska, uppmuntrande... Det kommer förslag om hundfrågor - men detta kan jag knappast skriva om längre av lätt insedda skäl - och är väl knappast längre intresserad... Det är/var Min blogg och mina verkliga eller imbillade  upplevelser - ingen postorderkatalog med varor som man vill "känna igen" år från år. . Men jag är inte samma människa som för 3 eller 5 år sedan... Det jag mest funderar på kan jag inte heller skriva om utan att folk får fel saker för sig... Och det som hamnar till sist på bloggen är installationer, alltså idéassociationer - för att hålla kreativiteten och fantasin igång om sådant som är vackert, romantiskt, ömsint - det måste få finnas en sådan sida av mänskligheten - även om det bara är Tankar från Roten. Alas, it ended up on the wrong foot... Det mesta är alltså numera rena påhitt... eftersom omgivningen bevisligen inte klarar av att man tar tag i Realiteter. Och om nu detta är så irriterande, generande eller vad det nu är... vem är det som tvingar människor att kika in i delar av min hjärna..?

Who are you to criticize me..?  

Uppenbarligen försiggår här en etikettering av vad som kan anses lämpligt för 65-åriga kvinnor att intressera sig för... Ingen opassande munterhet, romantik, sentimentalt... Men jag HAR en sådan sida i mig, vad ska jag göra åt det..?? Och VAD är passande för 65-åriga kvinnor..??? Stavgång..? Bättre då att få slut på stilpolisernas pinligheter...  jag gör det lättare för de irriterade/generade som känner ett så pockande behov av att trots allt titta in på den här bloggplatsen, jag drar helt enkelt in platsen! Ivf tills vidare och tills det känns kul igen... Mina tankar behåller jag för mig själv... det är nog lugnast så. Bloggen tillkom för exakt 5 år sedan och har utvecklats unden en smärtsam och olycklig tid av mitt liv. Det är kanske logiskt att den får avslutas nu och man kan ägna sig åt roligare saker. Bloggen är också delvis orsaken till senaste årets Olycka.

Ibland blir man lite less - you just can´t please some people! - just nu känns det inte så meningsfullt eller inspirerande att fortsätta. Tack å Hej då!

 

Helene

4 oktober 2011 21:41

Käraste Lisbeth! Det är bara du och ingen annan som avgör när bloggen ska avslutas. Men om så är, så vill jag med hela mitt hjärta tacka för 5 år av härlig och outsinlig läsning. Jag har skrattat, gråtit, nickat igenkännande, skakat på huvudet (inte åt dig) och ffa älskat att varje dag kika in på bloggen för att kolla läget i "that funny little house" och "hur det står till med både folk och fä". Allt gott Lisbeth! Tack för att du finns! Hjärtliga och varma kramar // Helene

Lisbeth

5 oktober 2011 06:07

Tack kära Helene! Det värmde...

Kram

 

Astrid

5 oktober 2011 08:53

Hej Mor,

Tråkigt att min främsta informationskälla till släktens göranden och låtanden försvinner, men samtidigt förstår jag dig. Tack för alla inlägg, bilder och berättelser under åren och välkommen tillbaka den dag du känner för det!

Kramar//Astrid

Lisbeth

5 oktober 2011 09:13

Tack käraste Gulle-Astrid!

Kraam/Mamma

 

Maud Larsson

5 oktober 2011 09:39

Håller med föregående talare, har följt din blogg i några år lite extra sen jag blev "hjulbent" så det känns lite som att förlora en vän. Men jag har dig på fb men det känns inte lika som att läsa din blogg. En sak är säker min engelska fått en kraftig förbättring..=0)
Hoppas att du insperation att skriv blogg igen.=0)
Kram Maud och sockertoppar

 

Eva E

5 oktober 2011 09:43

Vi hörs ändå! Förstår artt du tröttnat.Kan dock icke förstå att ngn kan reta upp sig på dina skriverier, de är mycket underhållande och trevliga.Kramis och tack för dina tankfullheter, hoppas du skriver igen när saker och ting blivit bättre.Trist att din röst tystnar, jag hoppas tillfälligt.

 

Sture

5 oktober 2011 13:46

Jag sätter mig ner och väntar. Du kommer snart tillbaka när alla orden måste ut. De kan inte surra runt i pallet hur länge som helst. Ser med förväntan fram mot detta. Ha det gott tills dess.

 

Birgitta

5 oktober 2011 15:24

Jag tror inte mina ögon, är det möjligt att du slutar? Ve och fasa. Denna blogg som ger en frisk luft och nya insikter! Jag måste instämma med Helene till fullo.
Jag önskar dig allt gott och att saker och ting reds ut till ditt bästa.
Leve yttrandefriheten och må den alldrig tystna!

 

lisbeth

5 oktober 2011 16:18

Kära vänner - jag är tacksam och rörd, tack även till de goa människor som ringt i samma ärende..

Intressant synpunkt från Maud... Ja, engelska är roligt! Med 5 ggr större ordförråd är möjligheterna till uttryck praktiskt taget obegränsade...

Kram på er allihopa!

Det blir väl någon råd med fortsättningen...

http://ulvus.bloggplatsen.se

 

Annette

5 oktober 2011 16:49

Du behövs Lisbeth och din blogg är bara bäst :)Kom igen bara..

http://www.toptails.dinstudio.com

 

Marina

5 oktober 2011 20:53

Det är lugnt, förstår det, men trist att en ständig källa till glädje försvinner. KRAM

Lisbeth

5 oktober 2011 21:07

Vilken underbar familj jag har... Nu GRÅTER Mamma...

Kraam

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Vi som  jobbat för tidningen hittar överallt i och utanförorganisationen och har decenniers erfarenhet av faktainsamling ochnyhetsförmedling. Men ack nej! Detta får vi inte ägna oss åt sen de senastetio åren. Medlemmarna kan ju störas i sin rosa...

    I dagar när pennor höjs mot skyn och millioner manifesterar för yttrandefrihet och pressfrihet, kan man bara konstatera att detta gäller inte den sfär där undertecknad tillbringat större delen av ett yrkesverksamt liv. Journalister är inte v...

  We are in Love and the Love i have for you never change do you know that Love? i feel same here ok.. You are my happiness you always make me feel better I love you more ...

    Supreme Champion Yffranes New Moon Rising JW COTY 1 2013 waiting in the wings for judges´decision together wirt Co-owner/Breeder Marina. Yes, "Mandy" was awarded "StockholmsMästare"   His son Yffranes Someone Special aka "Bonney" - our l...

Our Kits 4 months of age: Yfffranes Someone Special & Yffranes Tommy-Gun     Photo by Kicki Thenberg ...