efter den Tid som flytt... Yours Truly är rätt gammal. Allting är ju relativt, men jag har sett och erfarit det mesta - I´ve seen and done it all... Mitt liv har fört mig tillsammans med åtskilliga intressanta personer, till och med många av samhällets främsta. Som att vara någon slags Lifvets tennisdomare ungefär.. Visserligen ser man ju helst framåt, ej tillbaka."Nur die Dunkelmänner blicken zurück", som Nietzsche så träffande fick till det.

 Att vid 60+ års ålder plita på sin lefnadsbeskrivning för med ens tanken på livet efter detta. Plötsligt kan en tegelpanna lossna från det gamla huset och slå en i huvudet, en knäppis på stan få för sig något och ta fram stiletten eller en förfärligt stor skuld förfalla - och man ligger där i en kartong med svenska folkets kransar över sig. Man kan undra vad som är meningen med det hela? Låtom oss ge fullständigt fan i att resonera om livets mening! Kanske borde man skynda sig att kratta ihop vad som går att rekonstruera av de senaste 60 åren.? Your Truly anser sig böra förutskicka dessa anmärkningar på det att världen ska få någon aning om mina synpunkter på tillvaron...

Som ju alltid när man skriver böcker så ska det först till ett synopsis. Har tänkt mig det ungefär så här:

40-talet: Blir född, barndom

50-talet: skolgång

60-talet: arbetsliv

70-talet: familj

& C, & C...

Det här låter ju inte ett dugg spännande! You haven´t seen nothing yet....

Of all the types of love is being in love the most terrible. Poets have in all times warned of it, describing it as a madness, a disease with appalling consequences for the victim. But it has not helped. People seek it stubbornly, like a self- murderer who stubbornly steering his steps towards the precipice. There are people who have come close to succumb to passion and still claim afterwards, when healthy regain their plasma in life, unrequited love is better than no love at all. But he who in the midst of an unhappy love know that hell-fire and gnashing of teeth are better than this.

But the happy love then? Is not it? Yes, but it has a ravenous appetite. Will it not get its daily dose of resignation, jealousy, revenge, regret, suspicion, humiliation, bewilderment, longing, loss of identity, it dies of starvation. What really keeps it alive is the assurance of the victim to be the one who loves the most. So Cruel is love, the strongest and most anticipated of all the passions, the person experiencing the richest in that, while may be suffering from a crippling feeling of inferiority.

En utställningsdag i Top-Showkatternas underbara värld kan resulterar en del bilder bl.a

Mandy bekantar sig med domare och elev

spänd väntan på domarnicken vid nominering..

 särskilt omsvärmade utställningsobjekt drog till sig en hel del paparazzi

Stilla kontemplation: ibland går det inte som tänkt var..Men man träffar och njuter att fina missar och vänliga själar..

Varmt tack till Marina; läsare av alla tankar, en klippa i med- och motgång.. Samt vår vän Anna-Lena, som håller den vackra drömmen vid liv.

Stig Ahlberg died on 16 September 2001. He was for many years an honorary member of the Swedish Kennel Club. He wrote under the pen name "Black Jack" in Hundsport, many times with sharp views but always in a loving way. He was a good breeder under the kennel name Ragtime. Stig Ahlberg was awarded SKK's highest honor Hamilton plaque for his breeding of Airedale Terriers.
 Stig Ahlberg started his newspaper career as parliamentary reporter, later he became editor of  Röster i Radio / TV. He was a contemporary and friend of all the "great" in the Journal of the World - Jan-Olof "Jolo" Olsson, Lars Ulvenstam, Bjorn von Rosen ... Stig Ahlberg was a frequent commentator in Hundsport, preferably in the areas of breeding and exhibition. He could spice up their posts with Attic salt. Such was the Stig Ahlberg's position in SKK, he could make even sharp criticism. There is no similar debater today. I remember that he was also very interested in the importance of "type" and argued that "hunting for faults" often obscures the important overall picture for the judge.

Stig Ahlberg had rare good performing gifts, he had everything - education, knowledge, appearance, style. He was the foremost promoter of canine English and British traditions. He himself was the perfect gentleman and spoke the best English I've heard.

 I had the great fortune and privilege to feel included to the great circle of friends. Countless are the times you stopped the car outside the pretty courtyard Rilanda in Roslagen, went up the stairs to the right lined with wonderful paintings by Richardis Sörvik, and then sit down and talk for hours about dogs and dog sports. Nothing seemed more important. It did not matter what adversity life could sometimes seem, to be the home of Stig and Vivian and Ann-Charlotte, their longtime helping hand, became more immediately enjoyable again.

 It was great to get to know a man who shared both professional role as a hobby with one self. By Stig I learned a lot about the craft, the journalist critical approach. That I have been me greatly benefit and enjoyment, and possibly also to the great inconvenience.

 In Rilanda started Stig a publishing company under the name Lilla Förlaget, and publshe a number of breed books, which is now sought after collectors items. A couple of scripts is still in my desk drawer, with Stig loving edits and comments.

Stig was the true animal lover, he loved dogs and knew everything about terriers. Above all, he loved the Scotties, in his opinion seen as God's gift to humanity. There were real treats to hear him speak of the foremost in the race of glory, the furrier Sven Sundquist and his of Brååtha-Scotties, on Birgit Westerström, kennel Ferox. He told me about what happened when Am & Eng Ch Bardene Bingo almost ended up in Sweden, but instead exported to the U.S and won BIS at Westminster ...

 Stig never tired lecture over a fine Scottie at its best scores - the lovely unbroken line from the ears, the neck and the shoulders well laid ... the special nature that must be experienced! A good Scot had all the best qualities of the terrier and almost no bad. Foremost of all, according to Stig, was Ch Raglan Royal Commander. When he exporterads to Switzerland, was Stig not quite himself for several days ...

The last memory of the Stig was, when he was still 80 years old, insisted on showing his new star. He went out and picked a young Airedale from the kennel, I can not yet in spirit hear his pride and joy: "Have you seen the likes of hindquarters of a bitch!"

The voice and image as he swings his cap in farewell, I remember Mr. Hundsport, Stig Ahlberg.

 
(Ang åsiktsöverflödet i dagens okultur) Arne: "Men det finns ju ingen kunskap i botten! Ingen vet ett skit om nånting men alla ska ha en åsikt!!"---"Åsikter kan man ha om filmer, popstjärnor eller folks andedräkter, men fråga nån hur Hitler kom till makten! Ingen vet man alla tycker det är för djävligt." (Charlie Christensen) 

photo: Khaama Press

  According to local authorities in eastern Logar province of Afghanistan, at least 23 Taliban militants were killed and around 26 others were injured following joint military operations by Afghan and coalition security forces in Baraki Barak district.

Provincial security chief Raees Khan Abdul Rahimzai confirming the report said the operations were conducted in Sajawon village during the past two days.

Mr. Rahimzai further added over 40 other militants were also arrested during the military operations and Afghan along with the coalition security forces seized some weapons, ammunitions and explosives during the operations.

Stig Ahlberg avled den 16 september 2001. Han var sedan många år hedersledamot av Svenska Kennelklubben. Han skrev under pseudonymen "Black Jack" i Hundsport, många gånger med skarpa synpunkter men alltid på ett kärleksfullt sätt. Han var en duktig uppfödare under kennelnamnet Ragtime. Stig Ahlberg fick SKK:s högsta utmärkelse Hamiltonplaketten för sin uppfödning av airedaleterrier.

 Stig Ahlberg började sin tidningsmannabana som riksdagsreporter, sedermera blev han redaktör för tidningen Röster i Radio/TV. Han var samtida och god vän med alla "de stora" i tidningsvärlden - Jan-Olof "Jolo" Olsson, Lars "Ulven" Ulvenstam, Björn von Rosén... Stig Ahlberg var en flitig debattör i Hundsport, gärna inom områdena uppfödning och utställning. Han kunde krydda sina inlägg med attiskt salt. Sådan var Stig Ahlbergs ställning inom SKK, att han kunde framföra även skarp kritik. Det finns ingen liknande debattör idag. Jag minns att han även mycket intresserade sig för vikten av "typ" och hävdade att "felsökeri" ofta skymmer den viktiga helhetsbilden för domaren.

Stig Ahlberg hade sällsynt goda utförsgåvor; han hade allt - bildning, kunskap, utseende, stil. Han den främsta tillskyndaren av engelsk hundsport och brittiska traditioner. Själv var han den perfekte gentlemannen och talade den bästa engelska jag hört.

 Jag hade den stora turen och förmånen att få räkna mig till den stora vänkretsen. Otaliga är de gånger man stannade bilen utanför den vackra gården Rilanda i Roslagen, gick uppför trappan till höger kantade av underbara målningar av Richardis Sörvik, för att sedan sitta ner och i timmar samtala om hundar och hundsport. Ingenting kändes viktigare. Det spelade ingen roll hur motigt livet ibland kunde te sig; vara man hemma hos Stig och Vivian och Ann-Charlotte, deras mångåriga hjälp, så blev allt genast roligt igen.

 Det var fantastiskt att få lära känna en man som delade såväl yrkesroll som hobby med en själv. Av Stig lärde jag mig mycket om hantverket, om journalistens ifrågasättade och kritiska förhållningssätt. Detta har jag varit mig till stor nytta och glädje, och möjligtvis också till stort besvär.

 I Rilanda startade Stig en förlagsverksamhet under namnet Lilla Förlaget, och gav ut en rad rasböcker, som nu är eftersökta collectors items. Ett par manus ligger fortfarande i min skrivbordslåda, med Stigs kärleksfulla redigeringar och kommentarer.

Stig var den sanna djurvännen, han älskade hundar och kunde allt om terrier. Framför allt älskade han skottar, som han sågs som Guds gåva till mänskligheten. Det var högtidsstunder att höra honom tala om de främsta under rasens storhetstid; om körsnär Sven Sundquist och hans av Brååtha-skottar, om Birgit Westerström, kennel Ferox. Han berättade om hur det gick till när Am & Eng Ch Bardene Bingo sånär hamnade i Sverige, men istället exporterades till USA och vann BIS på Westminster...

 Stig tröttnade aldrig på att esteticera över en fin skottes alla bästa poänger - den vackra obrutna linjen från öronen, över halsen och de väl anlagda skuldrorna... den speciella skottekaraktären som måste upplevas! En bra skotte hade alla de bästa av terrieregenskaper och nästan inga dåliga. Främst av alla, enligt Stig, var Ch Raglan Royal Commander. När denne exporterads till Schweiz, var Stig inte riktigt sig själv på flera dagar...

Sista minnet av Stig var, när han ännu 80-årig, insisterade på att visa sin nya stjärna. Han gick ut och hämtade en ung airedale från kenneln, jag kan ännu i andanom höra hans glädje och stolthet: "Har du sett maken till bakställ på en tik!"

Den rösten och bilden när han svänger sin keps till avsked, så minns jag Mr Hundsport, Stig Ahlberg.