Imorgon blir en hektisk dag. Husfadern ska störta iväg till Nynäs och hämta Ingrids djur, västgötaspetsen Uno, marsvinen Obelix, Gasolin, Glimmer, Kaspersson, Odyssevs, Uffe, Ludde, Harlekin och Wroom + rådisen Glenn samt gnagarnas resp bostäder. Det kommer att bli fullt lass. De ska bo här hela december tills den nya lägenheten i Norrtälje är inlflyttningsklar.







Yours Truly ska röja järnet för att få plats för dem alla samt hinna in till Staden för div ärenden. Söndag ska vi till Svanberga för födelsedagsfirande. Var det tänkt. Frågan är om Yours Truly hinner bli vislig tills dess. Nyllet är nämligen svårt blesserat. Satt i soffan och gullade med lilla rara valpen Gerda. Plötsligt hugger hon sina gäddtänder i den mest utstickande delen på matte, nämligen näsan. Det gjorde satans så ont. Blodvite uppstod! Det är inte klokt hur mycket en visserligen rejält tilltagen men dock näsa kan blöda. Just nu ser näsan inte klok ut, dvs värre än vanligt. Går blessyren att sminka över? Kan man gå på kalas med plåsterlapp mitt i planeten? Kommer mormor att skrämma barnbarnen? Vi kör med iskompresser och hoppas på det bästa...






Det är tur att man har händerna fulla så tillvarons förtretligheter och det mänskliga sinnets oberäknelighet icke må tynga ens sinnelag mer än nödvändigt.







I Sverige finns en skvallerkultur som är helt svåruthärdlig. Folk hummar i busken och talar inte ur skägget. Vad f-n är det fråga om? Bättre en rejäl utskällning än månader av ovisshet... Men icke! Hur svårt kan det vara? Människor som man i åratal betraktat som kära och omisstliga försvinner plötslig eller är mer eller mindre oanträffbara. Sen kan de plötsligt dyka upp igen - helt OK - men ofta är det svårt att hänga med i svängarna. Ta ner skylten, kasta in handduken, överge det sjunkande skeppet, ta time-out - utan ett ord eller förklaring eller ens saftigt eftermäle. Sporttermerna är många om detta speciella svenska knas. Det här är en allmän företeelse, möjlig enbart i vårt blyga och hämmade nätverk, så ingen speciell bör känna sig utpekad. Svenskar är sociala kryplingar i jämförelse med andra kulturkretsar. Här finns hur mycket möjligheter som helst för kommunikation; fax, telefon, mobil, mail, för att inte tala om Vox Humana, SMS och allt vad det heter - ja, Yours Truly KAN ta emot SMS även om jag inte kan skicka! Men vi står fortfarande kvar i skogsbrynet och viftar med våra träredskap...


Och ensamma på plan står kompisarna - i ringen, på "skeppet", naturligtvis i bildlig bemärkelse, undrande och kanske ledsna. Vad var det som hände? Man må dock undslippa sig en stillsam fundering: Var vänskap och gemensamma intressen plötsligt inget värt?

 

Ingrid

1 december 2007 00:29

Lisbeth med röda mulen
hette en helt vanlig ren,
som blivit kall om mulen
därav kom dess röda sken!

Lisbeth fick alltid höra:
"Se hon har sitt dimljus på!"
Att han blev led åt detta
är en sak man kan förstå.

Men en mörk julaftonskväll
lilla Gerda sa:
"Vill du inte matte säg,
med din mule lysa mig? "
Alltsen den dagen Lisbeth
Gerdas egen släde rar:
Lisbeth med röda mulen
lyser väg till tomtefar

 

Nilla

1 december 2007 07:22

Jisses vad djur!! Hur orkar du & hinner med allt??
Blir trött bara jag hör om det :0)

Aj Aj ja valptänder är vassa, du får hålla näsan i styr *L*

Var på coop & handlade i går & hittade en snygg tomte med lykta, tog kort lägger in dom under dagen.

Ha en bra lördag

Mvh Nilla

http://vastgotaspets.bloggagratis.se

 

Nilla

1 december 2007 08:10

Tomtarna finns nu att beskåda på min blogg, bilderna är tagna med mobilen!

Mvh Nilla

 

Astrid

1 december 2007 08:48

Aj aj för lilla näsan! Barnbarnen lär dock inte bli skrämda så Du kan tryggt komma hit! Kramar

 

Maud

1 december 2007 09:21

Aj aj vad ont det måste göra i näsan!Men kärlek gör ont ibland!Hälsa födelsedagsbarnet så gott från faster och även resten av familjen. Kram Maud

 

Bitte

1 december 2007 10:58

Ajajaj....ber om ursäkt, för att inte uppfödaren lärt lilla G att inte bita i näsor!
Särskilt inte i sin snälla mattes!

http://hem.passagen.se/sanningegardens

 

Lisbeth

1 december 2007 11:23

Det är helt OK, näsan har antagit sin normala "storhet" och revorna går att spackla över.

Det värsta var att matte helt okontrollerat gav upp ett illtjut vilket upplevdes som ett hemskt utbrott. och det tog några sekunder att haka av lilla G:s tänder från näsvingen. Matte är opålitlig och tål inte lite skoj,,,

Lilla G satt HELA kvällen med en sårad min i husses knä...

nu är vi bästisar igen, fast det gick åt mycket skinka...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Vi som  jobbat för tidningen hittar överallt i och utanförorganisationen och har decenniers erfarenhet av faktainsamling ochnyhetsförmedling. Men ack nej! Detta får vi inte ägna oss åt sen de senastetio åren. Medlemmarna kan ju störas i sin rosa...

    I dagar när pennor höjs mot skyn och millioner manifesterar för yttrandefrihet och pressfrihet, kan man bara konstatera att detta gäller inte den sfär där undertecknad tillbringat större delen av ett yrkesverksamt liv. Journalister är inte v...

  We are in Love and the Love i have for you never change do you know that Love? i feel same here ok.. You are my happiness you always make me feel better I love you more ...

    Supreme Champion Yffranes New Moon Rising JW COTY 1 2013 waiting in the wings for judges´decision together wirt Co-owner/Breeder Marina. Yes, "Mandy" was awarded "StockholmsMästare"   His son Yffranes Someone Special aka "Bonney" - our l...

Our Kits 4 months of age: Yfffranes Someone Special & Yffranes Tommy-Gun     Photo by Kicki Thenberg ...