Anna
1 oktober 2008 10:16
Är ofta inne här och läser men har inte kommenterat något, men nu måste jag nog göra det.
Eftersom jag tränat vallning med mina hundar, både med Yra och Asko, så kan jag inte riktigt hålla med. En vallhund, oavsett ras måste vara lydig, där om något så behöver du ha koll på din hund och hunden ska vilja samarbeta med föraren, även när det gäller västgötar och kovallning.
Inför min första vallningskurs med Yra så var min instruktör fundersam till hur man skulle träna en västgöte. Vi kontaktade därför Örjan, som man får anse kan mest om vallning inom vår ras, och han sa helt enkelt att det var bara att träna västgöten som border collies, dvs den ska kunna stanna på kommando, skickas att hämta djur, balansera flocken, fösa osv. Sen har västgöten ett annat vallningssätt, den går nära, tar till skall och bett OM det behövs, och givetvis, den ska precis som border collien kunna tänka själv - ha djurkänsla.
Hur skulle det se ut med en västgöte som bestämde helt själv i kohagen?
De tre punkter du tar upp som bedöms på vallanlagstesten ska hunden ha, men det betyder inte att den inte ska vara förig. Det är ju trots allt till dig som den ska ta djuren. Om den bara vallade för sig själv så kunde den ju lika gärna driva djuren vart som helst och det vill vi ju inte!
Västgötens vallningsegenskaper är ju också det som gör den till en så trevlig hund att ha. Den är följsam - går att ha lös utan större problem. Den är kontaktsökande och vill vara nära. Har lätt för att lära sig. Har lätt för att koppla av, men är också aktiv när det behövs. Den har ett mått av självständighet och "kan själv" som gör att den tar vara på sig själv.
Alla dessa egenskaper är precis det jag är ute efter när jag vill ha en hund att jobba med, men det är också det som gör den till en trevlig sällskapshund.
En agilityhund tex. ska kunna koppla av när den inte jobbar. Den ska vara lyhörd och samarbetsvillig när vi väl jobbar. Snabb i vändningar och smidig i kroppen (precis vad jag vill ha hos min vallhund också). Den ska kunna tänka själv och ta egna initiativ (självständighet om du så vill). Kunna jobba nära och på håll (krävs också i vallningen med korna). Kamplust och föremålsintresse finns nog hos nästan varje västgöte jag har träffat, hur mycket beror oftast på om man uppmuntrat det eller inte.
Jag tycker att det är synd att fler inte upptäckt västgötaspetsen som den duktiga arbetshund den är. Den kräver mental aktivering för att må riktigt bra, sen om det är genom vallning, spår, lydnad, agility, freestyle eller något annat beror mest på förarens intresse.
Jag har haft västgötar 18 år, mer än halva mitt liv, och i 16 år har jag jobbat med dem inom olika grenar, så något borde jag ju ha lärt mig under den tiden. Aveln behöver inte ändras för att jag ska få en arbetshund eller att du ska få en sällskapshund. Spridningen bland individer är stor och ska vara så i en lantras. I en och samma kull hittar vi individer som tilltalar oss båda utan att för den delen falla utanför ramen för vad som är en rastypisk västgötaspets.