Duritzan

20 augusti 2009 17:11

Jo, hela den filmen är fantastisk!!! Den kan man/jag se många gånger med lika stor glädje (och sorg) varje gång.

Helene

20 augusti 2009 19:05

En av mina favoritfilmer!

Vendela

21 augusti 2009 09:21

Håller med om West Side Story och Rita Moreno,
oförglömliga.

Förvånad att utställare lägger så mycket krut på vad de ska ha på sig.

Domaren bryr sig nog inte, man har fullt upp med att studera hundarna, om det är hundarna man är intresserad av vill säga.

Det enda som etsat mig i mitt minne var en utställare av släthårig foxterrier i Norrland som kom i minimala badbyxor och en ung ryska som kom i knallrosa tygskor "typ trasiga jeans" i ringen på Cruft´s. Sådant glömmer man aldrig. Då var det svårt att koncentrera sig på hunden.

Lisbeth

21 augusti 2009 09:50

Vendela,

Självklart är det hunden som ska synas!
Så här sa den kände händlern och domare Gerard O´Shea om bl.a utställningskläder i min intervju i Brukshunden:

Klädsel...
– Enligt mitt förmenade är klädsel och presentationen av din egen person det sista du ska bekymra dig över. Är inte hunden väl förberedd; hel ren, vältränad och motiverad, då hjälper ingen kostym i världen! Tänk på att det är hunden som ska framhävas, inte handlern! Inga kläder i samma färg som hunden: mörka byxor till svart päls, brokigt om hunden är tecknad, etc. Klädseln ska vara ren och prydlig och framför allt praktisk. Du ska kunna röra dig obehindrat, det ska finnas fickor för godis och det du behöver. Jag har alltid extra halsband och koppel, utifall... Ha kläder som du trivs med, då menar jag inte bara att de ska vara bekväma. Klä dig så att du känner dig väl till mods.