En underbar sensommarmorgon! Solen skiner, husse promenerar hundar, utställningskläderna är i tvättmaskinen, Odetta botaniserar bland sina prislekisar - en av dessa stunder av oförfalskad lycka som Yours Truly kommer att minnas resten av livet...







Whi so? Jo vi överlevde Herrfallet...







Ja, men det gick väl hyfsat...? Då har du inte hört hela storyn!







Så här var det:






Vi startade i gryningen - Felix med mormor (jag) och västgötarna Gunvald och Odetta. Ordentlig packning för alla eventualiteter; regnkläder, paraply, bur. Husse hade gjort präktig matsäck - tack så mycket! Färden gick i västerled, stopp vid den braiga macken utanför Enköping för rastning och det obligatoriska resesnasket. Vi hade mycket trevligt i bilen! Samt gott om tid...







Kom fram till Arboga - då börjades det... Enligt resebeskrivning skulle vi ta till höger mot Arboga vid en rondell i höjd med ÖB. Allting stämde, utom att det stod Örebro på skylten! Nå vi körde på, med en viss tveksamhet... Så dök äntligen en skylt upp - Herrfallet! Hurra! Sen skulle det bara vara att tuffa fram och utställningsplatsen skulle siktas inom kort. Troddes det. Färden gick kilometer efter kilometer på en allt smalare väg - ingen camping, inga skyltar... Hade vi missat något? Det började bli ont om tid!







När vi åkt en och en halv mil längs den anbefallda vägen blev det akut! Måste vända och börja om från börja - dvs där det iaf fanns en vägskylt med det eftertraktade ortsnamnet H-fallet. Nu hade tiden runnit ut - enligt klockan skulle bedömningen redan ha börjat...







Yours Truly svettades violetta ädelstenar...







Var i h----ete var vi???







Av en lokal inföding i Arboga fick vi veta att H----et låg "ETT PAR MIL bort"!!!???







Ringde eminenta kommisarien Jan H, som dessbättre svarade på sin mobil och fick uppmuntrande ord i örat. Nu var man upplyst om sakernas tillstånd. Körde som en galning - förhoppningsvis åt rätt håll. Några kilometrar efter där vi vänt så stod äntligt den efterlängtade skylten. Räknade kilometrar och drog ifrån minuter... Ytterligare 5 km på knagglig väg! Så kom vi fram till något slags naturreservat. Där blev det stopp. Vägbom! Inte en jävul i sikte! Inga bilar med västgötaspetsar! Inga tält! Ingen utställning!







Vände igen. Ny inföding talte om att man fick gå in i ett hus och begära att vägbommen öppnades!







Och så kom vi fram, tryckte in bilen. Var i håle var SKV:s utställning? Spejade högt och lågt. Så kom då några damer med hundar och de pekade bortåt. Vi lämnade fordon och packning åt sitt öde, tog hundar och nummerlappar och hastade iväg...







Mötte Anita W - ni har väl ingen valp? Jo...







Spring då!







Vilken mardröm! Yours Truly - (som inom parentes nu var glosögd av stress och kissnödighet) siktade ringen och skenade fram. Där stod "vår" klass redan uppställd - ett nummer ropades upp... Det var 7 - alltså Odettas! Älgade in med en förvånad valp. Det här kändes inte riktigt bra - varken mot de andra utställarna vilka kanske fått vänta, men framför allt inte schysst mot min lilla valp, som aldrig varit på en sådant ställe tidigare. Hon hade behövt få landa, bekanta sig med omgivningen, få på sig utställningskopplet... Men den lilla ängeln fann sig snabbt och det var nästan pinligt! Här kommer vi sent och går direkt in och vinner en stor klass! Way to go...







Resten är som det heter - historia....


---


Resultat 61 västgötaspetsar domare Åke Cronander


BIR-valp Danga´s Olivia-Y


BIR & BIS Ch Skogsbygdens Hjärter Ess


cert Svedala Samuel Skräddare


BIM & cert Danga´s Nala-X


BIR vet Ch Lejonalens Boris


BIM vet Ch Eldhästens Vil Ja Vandra


Tre uppfödragrupper alla med Hp Grålöten, Svedala, Skogbygden


Bästa grupp Skogsbygdens kennel


Grattis!


_


Är vi då nöjda för egen del? Jodå - men om sanningen ska fram och det ska den väl... så hade vi såklart siktat på BIR-valp med Odetta och cert och championat för Gunvald...


Ingen falsk blygsamhet här inte! Vi skyttar är såna - siktar på toppen så träffar man stammen...


Men den stolta uppfödaren är rätt nöjd ändå! Lilla valpen vann största valpklassen och blev bara slagen av den tre månader äldre tiken som blev BIR-valp. Och Gunvald skötte sig med den äran, blev tvåa med CK i en öppen klass - den som slog honom stod också för championat, men blev i sin tur slagen av unghanen och många mer meriterade hundar fick bli utan. Så är det ju på stora rasspecialer.


Mest av allt är jag glad att mina hundar var så fina och duktiga! Pappa Jack lämnar verkligen ett underbart temperament - eller ska man kanske säga attityd? - till sina valpar... Snälla och glada... samt snygga! Vad kan man mer begära?

 

Ingrid

30 augusti 2009 10:23

Jag är stum av beundran - jag måste ha världens ballaste mamma!!!

Grattis till Gunvald och Odetta!

 

AnnLotta

30 augusti 2009 12:00

Vilken hejdlös resa! Jag trodde att det bara var JAG som kunde råka i sådana predikament!(Behöver jag nämna stjärntecknet?)
Så roligt att resultatet blev som det blev! Trots allt!

http://www.anlyn.se

 

Maud

30 augusti 2009 13:11

Grattis Lisbeth! Låter som rena thrillern innan ni kom på plats och så gick det så bra!! Jättekul! Kram Maud

 

Helene

30 augusti 2009 13:31

Huu, jag blev mer och mer matt och svettig allt eftersom jag läste inlägget. Hade det varit jag hade jag förmodligen ställt mig någonstans på den lilla slingriga vägen och skrikit rakt ut av frustration.

 

Erika

30 augusti 2009 18:54

Känner VÄL igen färdbeskrivningen. Kunde varit vår egen. :)

 

Duritzan

30 augusti 2009 19:51

... och jag hade börjat gråta över min oduglighet och kört hem.

 

Lisbeth

31 augusti 2009 22:12

Vilken fin odd-eyed kattunge!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Vi som  jobbat för tidningen hittar överallt i och utanförorganisationen och har decenniers erfarenhet av faktainsamling ochnyhetsförmedling. Men ack nej! Detta får vi inte ägna oss åt sen de senastetio åren. Medlemmarna kan ju störas i sin rosa...

    I dagar när pennor höjs mot skyn och millioner manifesterar för yttrandefrihet och pressfrihet, kan man bara konstatera att detta gäller inte den sfär där undertecknad tillbringat större delen av ett yrkesverksamt liv. Journalister är inte v...

  We are in Love and the Love i have for you never change do you know that Love? i feel same here ok.. You are my happiness you always make me feel better I love you more ...

    Supreme Champion Yffranes New Moon Rising JW COTY 1 2013 waiting in the wings for judges´decision together wirt Co-owner/Breeder Marina. Yes, "Mandy" was awarded "StockholmsMästare"   His son Yffranes Someone Special aka "Bonney" - our l...

Our Kits 4 months of age: Yfffranes Someone Special & Yffranes Tommy-Gun     Photo by Kicki Thenberg ...