Direktlänk till inlägg 4 maj 2010
... kan vara roligt att förmedla och underhållande att läsa om. Delad glädje etc... Detta förutsätter naturligtvis att det finns fog för skrytet samt någon slags balans i det hela. Det är ju som bekant sällan en enda människas eller avelshunds förtjänst att ett resultat blir riktigt lyckat... Äras den som äras bör! Men ibland slår det hejdlösa skrytet tillbaka... Jag satt och kika på en hemsida vars innehavare har en mycket fin och framsgångsrik hund som jag beundrar. Kunde inte undgå resten av kennelägarens omåttliga självskryt och blev faktiskt lite ledsen. Aldrig ett enda tack till ägarna som visat kennelns uppfödda hundar till deras framgångar, ej heller nämns den skickliga handler som åkte land och rike runt så att kennelns stjärna skulle kunna få sina titlar och meriter. Det är faktiskt så man storknar... Och när championbarnen började trilla in hos tikägare som använt finhunden; inte ett enda knäpp om deras bidrag eller ens namn. Det verkar som aveln skett genom kloning! Valparna har ju faktiskt en mamma också, samt en uppfödare som tänkt ut kombinationen, sett till att de mest lovande kommit i rätta händer, matchat och sparrat. Alla dessa behöver ju inte vara med, utrymmet är ofta begränsat. Men någon lite cred hade varit klädsamt. Inte bara JAG JAG JAG....Talk about Kill Joy! Och aldrig ens ett tack till uppfödaren till finhunden som var första hund till kenneln. Make till brist på generositet har man sällan skådat... Trist! Ja, vi har förvisso fenomenet även här i de närmre environgerna... inga namn efter mig, men det här tar priset! I numerärt små raser behöver man samarbeta och inte minst få möjlighet att dela även framgångarna.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
15 | 16 | |||
17 | 18 |
19 |
20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
|||
31 | |||||||||
|