Gissa vad som har hänt? Jo, den nerv som varit i kläm sedan SBK-kongressen 2004 - på grund av sittande i drag och gående i två dagar på hotel Ariadnes marmorgolv i Värtahamnen - (därvid orsakad svårartade ischias, vilket inga doktorer, mediciner, sjukgymnaster eller Hin Håle i vattenglaset kunnat bota eller ens lindra, utan tvärtom framkallat svår misstro mot all sjukvård) verkar nu ha helats permanent...  Visserligen gick det att leva stundtals ett riktigt hyggligt liv genom det löjligt enkla receptet Värme o Vila - eller rättare Vila PÅ Värme. Men straxt var man tillbaka till eländet igen... Här har man levt i sju svåra år med domnat ben; enda rörelser som inte orsakat svår smärta är mycket försiktig andhämtning. Boten tillkom genom korrekt diagnos och uppföljning av en skicklig Med. Dr. Välsignade människa..!.

Ett halvår senare fungerar trolleriet fortfarande, kan inte tro att det är sant!

På 7  år har ingen promenad kunnat göras, Yours Truly har inte förmått att stå still "rätt-upp-och-ner" längre stund än 7 minuter. Man kan bli ursinnig för mindre... Sen måste jag sätta mig - på golvet i förekommande fall...  (Senast nu på förra Mässan) - folk tror inte jag är riktigt klok.

Och nu idag - pånyttfödd. Kan gå med hund precis som under den lyckliga tiden med Bero, min älskade första västgötaspets. Efterföljaren Rasmus är en behaglig hund att gå med, ej skällig eller stretande, inget irrande och ryck, han knallar på. Vi njuter var och en efter sin fason; Rasmus: sniff, sniff...  Jag: (klapp, klapp) duktig kille... /tänk att kunna böja sig över en liten hund utan att det ilar som tandvärk... Än lever Gud...!