Direktlänk till inlägg 22 maj 2012
Kennelpolitiska styrdokument (verksamhetsplaner) är numera fulla av formuleringar om allt som ska "främjas" och "stärkas". Det låter ansvarsfullt och bra men är väldigt luddigt. Saknas gör information om vem/vilka som ska göra vad och hur det tänkta ska gå till. SKKs mångmiljonsatsning på mentalitet och exteriör i kombination med intresset från media och politiker för arga hundar, har fått dess företrädare att fullständigt flippa ut. Förvånade slentrianmedlemmar sondmatas numera med mentalitetsåtgärder. Det går inte att läsa om ett hundproblem eller en ledartext utan att det hela utmynnar i att frågan ska landa hos mentalkommitten och alla förhoppningar som finns på den nya mentalbeskrivningen. Hur den ska användas är oklart. Morot - intressant och lärorikt för den enskilde hundägare? Piska - för uppfödare - genomförd beskrivning som krav för registrering/valphänvisning eller vad? Är det någon som kan bringa ljus i detta mottages tacksamt information då även jag är såväl hundägare som uppfödare. Alltså mindre tro och önsketänk och mer konkret. Ett problem med att "nå ut" med information är när man glömmer bort att det hela måste ske genom någon form av dialog. Ett solonummer av den här ordningen kommer annars att sakna förankring och därmed legitimitet samt ofrånkomligt generera motstånd - medvetet eller omedvetet. Den dialogen saknas än så länge, liksom andra förklaringsmodeller. Vem har beställt detta? Och var finns behovet? Innan detta är klargjort får man faktiskt finna sig i att den stora och centralt orkestrerade mentalsatsningen mest kommer att uppfattas som ett tillfredsställt behov av att bestämma över andra. Verschiedung nach unten - enligt Freud.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 | 5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 | 10 | 11 | 12 |
13 |
|||
14 | 15 | 16 |
17 |
18 |
19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 |
24 | 25 |
26 | 27 |
|||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|