Yours Truly får känningar av flashbacks. Ety, jag har varit med förr...
Så här var det; på 70-talet levde vi i Den Bästa Av Världar. Vi - dvs jag och ett flertal entusiaster, ägde, importerade och födde upp en underbar hundras som kallas tibetansk spaniel. Det är en liten orientalisk tempelhund som räddades till eftervärlden genom en handfull hundar, som kom till väst på slingriga vägar. Rasen befanns vara mycket ursprunglig och sund, väldigt charmig, långlivad och seg. Inga rassjukdomar och med urhundens sunda instinkter i behåll. Vi födde upp, tävlade och slet i yrvaken fröjd. Det var en härlig tid! Roligt att vara pionjär! När så på 80-talet de första rapporterna kom om ögonförändringar slog vi ifrån oss med kraft. Inte kunde vår genomsunda lilla tempelhund ha någon läskig sjukdom som obönhörligt leder till blindhet? Chock, förnekelse, sedan långsam insikt. Allra mest slogs det ifrån från rasens "hemland" dvs England. Det var bara vi hysteriska tibbeuppfödare i Sverige som hittade på detta för att göra oss märkvärdiga. Dessutom förstörde vi den engelska exporten med vårt dillande... Till att börja med diagnostiserades ögonförändringar som retinopati. Så småningom blev det obönhörligt klart; det var PRA och ingen annat. Detta var inte kul. Särskilt inte för Yours Truly som lyckades föda upp den första PRA-hunden och dessutom var avelsråd... Många stora kennlar lade ner uppfödningen, bl.a jag själv. Andra, som var av segare virke, byggde upp sin stam igen efter friska linjer. Efter mycket stönsamhet fick rasen ett hälsoprogram, innebärande att man måste lysa avelsdjuren varje år. Föräldrar och syskon till PRA-fall tas ur aveln (registreringsfödbud). Inga valpar registreras i SKK utan att föräldrarna har friska papper. Nu har tibetansk spaniel kommit till rätta med PRA, endast något enstaka fall upptäcks årligen. Det här har kostat och kostar på.
Känner igen hela processen i det som pågår inom vgs. Det går att dra paralleller mellan TS och vgs. Raser som rekonstrueras ur en mycket liten population. Sunda urhundar som snabbt blev populära. Ett antal decennier när allt är frid och fröjd. Och så de första rapporterna om ögonförändringar, av naturliga skäl i länder med mindre antal hundar i aveln än moderlandet. Hundarna blir på så vis snabbare släkt med varandra och processen går fortare. I moderlandet är man tämligen ovillig att ta sig an problematiken, åtminstone till att börja med. En av PR-ideérna bakom vgs är ju just deras friskhet och sundhet. Problemet med de förändring som upptäckts hos vgs är att ögonexperterna är lite frågande om vad det hela rör sig om; är det något som är naturligt för just den rasen? En alldeles egen variant av PRA som bara vgs har?
Vi får avvakta vad den aktuella undersökningen givit för resultat. Det kanske vore en god idé att lysa vissa äldre hundar, inte för att hitta fel, men för att kunna veta var man står. Det är inte stor mening (i det här stadiet) att ögonlysa mycket unga hundar, som sällan har förändringar. Dessa dyker upp i mer mogen ålder, vilket är en av de läskiga sakerna med PRA. Hunden har ju då kunnat få ett antal valpar.
Under tiden - alltså med experterna analyserar resulten och grubblar på förslag till åtgärder - får man anta att rekommendationerna från SKK:s Specialklubbskonferens 1990 på Hundskolan i Sollefteå står sig: använd hundar som är så obesläktade med varandra som möjligt. Av en ren tillfällighet och å arbetets vägnar, råkade jag närvara vid den konferensen. Den förändrade mitt uppfödarliv och tänkande. Här satt rader av skickliga uppfödare, Hamilton-plakettörer och andra och fick höra av SKK:s genetiker och avelskonsulter, Sundgren, Hedhammar, m.fl., att allt vad man dittills trott och hållit sig till vara rena hundförstörelsen. Släktskapsavel ger defekter i förskräckande omfattning... Uppskakad lyssnade jag och insåg att det som sades var sant. Jag hade hållit på med uppfödning mer en 20 år och ibland både sett (och fått) tragiska exempel på just detta. När jag började med schäfer på 60-talet var linjeavel det finaste som fanns. Kennlarna annonserade stolt aktuell valpkull linjeavlad på xx 3-3, 4, 5 eller liknande, avelskombinationer som får dagens genetiker att rysa. Talespersonen HS tjänstehundar fick frågan om HS kriterier för aveln: att hundarna inte är släkt...

 

Henrik Härling

30 augusti 2012 09:20

Fördelen med TS är att det har importerats och kan importeras hundar från ursprungsområdet med helt nya gener som kan inkorporeras i den redan existerande stammen!

 

Jaana

30 augusti 2012 13:29

Intressant!
Läser alltid lika gärna det som du skriver om djur/hunduppfödning och hoppas på att jag blir aningen klokare, eller åtminstone lär mig ngnting.
Så du har egentligen börjat med schäfer, hur gick det med dem då?

http://www.nybygards.fi

 

engelbert

31 augusti 2012 08:47

Vilken nyttig läsning - vill gärna åter se dylikt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Vi som  jobbat för tidningen hittar överallt i och utanförorganisationen och har decenniers erfarenhet av faktainsamling ochnyhetsförmedling. Men ack nej! Detta får vi inte ägna oss åt sen de senastetio åren. Medlemmarna kan ju störas i sin rosa...

    I dagar när pennor höjs mot skyn och millioner manifesterar för yttrandefrihet och pressfrihet, kan man bara konstatera att detta gäller inte den sfär där undertecknad tillbringat större delen av ett yrkesverksamt liv. Journalister är inte v...

  We are in Love and the Love i have for you never change do you know that Love? i feel same here ok.. You are my happiness you always make me feel better I love you more ...

    Supreme Champion Yffranes New Moon Rising JW COTY 1 2013 waiting in the wings for judges´decision together wirt Co-owner/Breeder Marina. Yes, "Mandy" was awarded "StockholmsMästare"   His son Yffranes Someone Special aka "Bonney" - our l...

Our Kits 4 months of age: Yfffranes Someone Special & Yffranes Tommy-Gun     Photo by Kicki Thenberg ...