Idag är det 13 grader inomhus (7 grader på golvet), brrr... Sitter vid datorn iklädd följande; raggsockor, långbrallor (inte särskilt tjocka visserligen), två tröjor samt stalljackan och jag sitter kvar enbart av det skälet att datorn står vid det ena av övervåningens två (små) element. Håller händerna växelvis om tekoppen. På så vis kan man åtminstone imbilla sig en illusion av värme. Ingen hund nuddar golvet om de kan låta bli, ligger hopkurade på sina filtar och runt varandra. Jag får väl skaffa en liten väst till stackars lilla Grå så hon inte blir kall...Det är rimfrost på alla fönster, enda fördelen med råkylan att marken är nästan frusen. Ingen lera, hurra! Det kan i stort sett löna sig att städa.



Det dröjer drygt en vecka tills sotarn kommer och vi förhoppningsvis kan elda i spisen.



Nu hjälper enbart varm mjölkchoklad och åkarbrasor, har intagit det förstnämnda och ska sätta igång med något energiomsättande, tex bära bort sopsäckar och stapla höbalar. Lilla I har det värre i Nynäshamn med kräksnö och tji snöröjning. Fick ett mail nyss om dagens situation, lilla I är stressad och tärd över den här veckan:
- Jobba idag.
- Imorgon torsdag: åka till Rimbo (minst 6-7 timmar på icke-fungerande kommunala färdmedel) för ett jävla möte på 2 timmar.
- Fredag: en annan mäklare ska komma hit och glo på vår lya som ser ut som Beirut.
- Lördag: Till Norrtälje och se på lägenheter. Ska hinna ta oss från Sandkilen till Domherren på 20 minuter = OMÖJLIGT.
Så det finns de som har det värre än högman, tex Astrid i köldhålet Svanberga står för rekordkylan. De e långt till jul...

Nu är halkkörningen avklarad! Lappen rycker allt närmare... och kanske en liten bil?Kramar/Mor - förhoppningsfull

Dagens kort av Gerda. Ser så fin och go ut... Rättställda paraboler, förlåt... öron, det är mycket man måste höra nu! Fin färg och pigment, korrekta markeringar. Starkt nosparti, bred underkäke, lilla G kommer inte att få trångt för framtänderna!, välutvecklad tryffel. Och det bästa av allt; ögonen, som mörka brunnar! Vackert ovala, med så pass medveten och klok blick som man kan begära av en 8 veckors västgötaspets. Annars naturligtvis för tidigt att säga mer. Det är lite skoj att leka domare, men bara lite. De som känner mig vet att det här är på fullaste allvar...
3 dagar kvar...

Yours Truly lever i de bästa av världar... Kul och spännande jobb, den ena dagen är aldrig den andra lik... trevliga husdjur att pyssla med!
MEN... dessa två fundamentala delar i vardagslivet är understundom ej helt enkla att kombinera.
Djuren - hundar, hästar, katter & marsvin - hava alla det gemensamt att de ogillar förändringar i dagens rutiner. ALLT ska göras likadant samt i rätt ordning. Minsta avvikelse från programmet och det blir obstruktion!
Som tex idag, när stormatte skulle ut på jobb. Tid & plats för detta Stockholm 13.00
Plenty of time för att sköta djur och hem. Var det tänkt.
Hästarna skulle få sin mat lite senare, så de skulle vara sysselsatta med den samt mätta och belåtna i min bortvaro.
Hundar, katter & marsvin hade fått sitt, hästpellets var satt i blöt. Lastade i sopsäckar i bilen för bortforsling till sopstationen, vilken är belägen åt rätt håll. Fiffigt! Vips var klockan jättemycket. Stapplade ut med hinkarna med hästarnas mat plus vatten. Såg genast på deras (dvs pållarnas) miner att de var mycket missnöjda med sin situation. Knegade ner för backen till hagen med elstängslet. Där - rymningssäkert - skulle hästarna vara när gården lämnas obevakad. För att komma dit måste man gå på en smal stig med murar på ömse sidor. I vanliga fall går Yours Truly först med ponnyerna sedesamt skrittande bakom, i gåsmarsch efter rangordning. Så icke idag, de kom stormande i bredd! Ett halft ton galopperade hästkrafter, där har man inte mycket att sätta emot. Tjong-pang - lilla ja gjorde en bicycletas värdig Zlatan och landade i backen med en duns. På något vis klarade jag hinkarna från att spillas ut och mig själv från att få en hov i pannan. Då hade det väl varit morsning och goodbye...
Man blir lite matt när luften går ur en... Upptäckte att sista höbalen var den sista - bokstavligt talat. Måste åka och köpa hö, orkade inte lyfta ur åtta fulla sopsäckar ur bilen igen. Det fick bli en kompromiss - körde till höbonden i rasande fart, ett par höbalar som kunde läggas OVANPÅ sopsäckarna. Listigt!
Hem igen, nu var det plötsligt jävligt brått! Och hur får man sig själv i visligt skick? Av med de leriga, ja rent genomlortiga paltorna.
In i duschen - en god början! Vred på kranen - kom inget vatten! Tjall på hydroforen, typ.
This could only happen to me...
Klev ur duschen, nya kompromisser (går inte in på några detaljer). Akuta problem tornar upp sig: Hittar inte mina näst bästa byxor (undanber mig usla kommentarer!). De bästa i tvätten. Paniken nära. Febril jakt på passande kläder. Alla svarta och mörkblå ratas - hundhår och strån syns! Av samma skäl inga luddiga plagg.
Först rasta hundar, sedan stänga in och täppa till, alla jobbprylar med, laddad mobil, omkoppling, öppna grinden, köra ut, stänga grinden, köra iväg. På något sätt, oklart hur, kom man iväg hyfsat presentabel och en halvtimme försenad. Inte en sportslig att hinna till soptippen. Säckarna fick hänga med till Stockholm. Kom på att jag inget ätit på hela dagen, inte tid med det. Fick bli en cocacola + chokladbit på macken. Körde som en galning. Uppenbarar mig till intervjun (en av hundvärldens VIP-personer) med ett billass sopor! Dessutom hade Yours Truly glömt/ej hunnit med att peta naglarna...vilket upptäcktes när jag kastade en förströdd blick på de sorgkantade labbar som vilade på ratten...
Ibland blir jag så trött på mig själv! Det är en sådan smärtsam insikt att inte vara så bra som jag tror. Tärande på ett fragilt ego!
Nu infinner sig en rad frågor:
* Kunde då inte högman ombesörjt detta tidigare? Nix, en person som mockar samt rotar i fodersäcker bör visligen göra manikyr i nära anslutning till offentligt framträdande. Annars är det liksom ingen mening med det hela.
* Kunde då inte högman startat dagsprogrammet lite tidigare? Forget it, djuren blir arga/oroliga om det blir störningar i rutinerna.
* Men din slöa skit, du kan väl iaf lägga fram kläderna i tid! Möjligtvis, men klädseln beror ju på temperatur och väderlek vilka som bekant äro växlande.
* Jaha, men hur gick det då med jobbet? Jo tack, bra. Det gör det nästan alltid...

En härlig bild på Sänningengårdens fem små G:n med sina fina svansar hängande utanför bädden. Gerda är längst till vänster med de ljusa öronen. Ser listig ut, tycker jag, det är bra. Väl medveten om fotografens arrangemang men fast besluten att bevaka sin plats i den sköna korgen!

Läs Ingrids studier av folkhemskheter på Ålandskryss http://igurt.bloggagratis.se/

... är HD-röntgad u.a och kan därmed fira sin 3-årsdag som "friröntgad" som det hette förr. Eller med nuspråk "normala höftleder grad B".Har visserligen inte sett beskedet in extensio - har ej fått snigelposten - men litar på snälla bloggbekanta. Tack Isabel, som var först denna historiska glädjedag.

...på den här veckan... Jacks HD-resultat har inte kommit. Tänk om plåtarna har kommit bort? Efter diverse efterlysning visade det sig att de finns på SKK, men inte blev jag mer upplyst för det. Stööön...
Fragila egon som Yours Truly tål inte såna här sinnesretningar.
Och så var det pesten och koleran ang Ingrids bolån. Det gick tydligen lätt som en plätt, med stadiga inkomster, pengar på banken, fondtillgångar och annat lulllull, nuvarande lya utan lån + inga skulder står lånegivarna beredda och häller miljoner över folk. Så bra! Processen finns utförligt beskriven på Ingrids blogg.
Inne är det 13 grader, (på det varmaste stället), jag har tusen saker att göra, det känns som att trampa runt i ett tråg med kall gröt...
Jag borde städa, förbereda morgondagens intervju, (man ska ju jobba också!) kolla bandspelare, batterier, göra research, jag borde... etc. Istället släpar jag mig runt på ett lite planlöst sätt som Riddaren av Den Sorgliga Skepnaden. Den förkroppsligade bilden av beslutsamhetens friska glöd som gått i eftertankens kranka blekhet över...
Kort sagt; de ä inge flyt på högman just nu!