Nu nalkas muck för Uno från sitt decemberkollo. Han ska flytta hem till sin ivrigt trängtande husse & dito matte. Jag förstår dem, Uno kommer att bli saknad, inte bara av oss reservmatte/husse, utan av hela familjen. När det kommer till underbar rastyp, karaktär och personlighet är Uno inkarnationen av en riktig västgötaspets, snäll och klok, en super hane med stor auktoritet. Ingen muckar med Uno och Uno skulle aldrig drömma om att uppföra sig illa - i något sammanhang... Tänkte att jag skulle försöka få ett kort av Uno, som visar just detta, att ha och gotta mig åt när originalet inte längre bor här framför ögonen. Så det här är dagens kort på lilla U, 6,5 år! Pratade med hans uppfödare Susanne Sundblad häromdagen och hon nämnde Unos mor Ragnhild och morfar Inge Iq bland de bästa hundarna från kennel. Kan bara hålla med, de är mina absoluta favoriter bland västgötaspetsar. Och så Uno förstås... Han är nu flitigt omskött och medicinerad för sina skadade ögon (vägsalt) och är nu till vår stora glädje nästan helt återställd. Varmt tack till professor Björn Ekesten! Vi börjar faktiskt på allvar tala om en come-back i utställningsringen... Uno var utställd i yngre dagar och har 1 cert, 1 CACIB, flera CK och dessutom Valp-BIS, så varför inte? Västgötaspetsar brukar ju vara som bäst vid 6-årsålder. Nästa vår blir Uno veteran.





Apropos ögon; för övrigt anser jag att västgötaspetsuppfödarna borde ögonlysa sina hundar, ivf de som är äldre och har lämnat hundar med anmärkning. Varför flertalet som gärna vill vara seriösa i andra sammanhang, inte låtsas om detta med ögonlysning, är ett stort mysterium för mig. En ögonlysning går fort, kostar ett par hundralappar och man får genast veta resultatet, hunden behöver inte medicineras (annat än droppar för att vidga pupillerna), resultet blir (numera) centralt registrerat på SKK. Att ha ögonlysning i samband med utställning har det talats om, men då får man tänka på att hunden får lysas efter bedömning.