Pether

17 april 2009 11:30

Hej Lisbeth. Här tycker jag Du tar upp något som jag också börjar uppleva som ett problem som förmodligen kommer att accelerer, framför allt för vara bruksraser. Inget ont om nya arenasporter i sig och heller inte de som vill träna och tävla mer eller mindre på heltid. Men bruksproven och SBK kom ju till just för att tillvarata rasernas egenskaper som just arbetande hundar, det var ju tänkt att framförallt bruksproven skulle vara avelsmeriteringar. Idag har sporten i stort sett utplånat den möjligheten. Hur många uppfödare ser någon möjlighet att tidsmässigt än försöka tävla upp en hund till meriteringsnivå i konkurrens med proffstävlande. Personligen tror jag att SBK bör försöka hitta vägar för att främja avelsmeriteringen, då kommer nog ochs antalet tävlande att öka.

Lisbeth

17 april 2009 22:53

200 besökare hittills idag och bara en enda kommentar...

Varför? Är det bara jag som börjar känna en krypande oro över vart utvecklingen är på väg?

Eller är flertalet läsare så unga - alltså under 40-50 år - att de inte haft en rimlig chans att veta om något annat än dagens situation?

Jag vill väldigt gärna veta hur det ligger till - om det var något oklart - snälla var god och läs igen!

Ann-Sofie

17 april 2009 23:47

Ja, min spontana tanke är att hunden oavsett ras ska möta dagens efterfrågan och då blir aveln därefter...

Anja

18 april 2009 00:45

Visst Lisbeth
har jag framförallt de senaste fem åren känt mig som en riktig tant och tantig framför allt
när jag försökt visa upp mina hundar i ringen jämfört med alla elegant klädda ungdomarna som bara sveper runt i ringen med en perfekt uppvisning med alla konstens regler.
Kanske var det bättre förr med det mesta. Då prestigen och att vinna inte var huvudsaken.Naturligtvis var det mycket roligt också.
Utan vi träffades i olika sammanhang både i leriga marker att försöka få hyffs på våra hundar och på utställningar blev vi glada över att "den bästa" vann och kunna umgås över gränserna.
Ö h t. elittänkandet i samhället och i alla sammanhang inom hunderiet också att få fram den perfekta hunden för oss människor främst , kanske på deras bekostnad, egentligen får mig att bli dyster. Kanske lider jag redan av åldersdepression. Inte minst nu när MH och kryssen tycks vara utslagsgivande oavsett hur älskvärd, orädd hunden egentligen är i vardagslivet, ifall kryssen inte blev i de rätta rutorna. Men det är ju pengar med i spelet också.Inte är det bara av en god vilja.Jag har aldrig fått in i min dumma finska skalle att det är roligt med dessa olika skrämseltester för hundarna i skogen och dra i trasor tills hundarna får sitt dumma blick och ända tanken är en kampstock eller trasa.Jag är väl utan humor och utan leklust.
För mig räcker det gott och väl att mina hundar är sociala, trevliga ,orädda tillsammans med mig i det vardagliga livet som att åka buss, tåg (ibland) och allmänt uppför sig väl och har framförallt intelligensen att utföra riktiga saker/arbete i familjen eller i samhället, om de ges tillfälle till det.Eller bara skruva upp korkarna på petflaskor här hemma så att coca colan flyter härligt till, som en del mina gör.Plus så många andra "intelligenta" handlingar, som MH aldrig kan visa.
Vi får se om SKK böjer sig för dessa MH:s marknadskrafter och ännu flera raser ska bevisa sin mentalitet med kryssen i protokollet i stället för att våga stå rakryggad och se objektivt och ta bl a MH som den var avsedd från början.
Typiskt igen att falla på dragglandet av detta trots så många andra mera livsviktiga frågor egentligen.
Läste inte igen utan lät mina tankar att flöda.

tant Karin

18 april 2009 14:23

Ja du Lisbeth, vi som har hållit på ganska länge och som är medelålders eller strax däröver, en del kanske till och med äldre, vi har liksom varit med i det gammaldags riktiga hunderiet, där man faktiskt ställde ut sin uppfödning för att få en annans bedömning av ens hund, liksom få bekräftat vad man själv tyckte, eller ibland få ett annat sätt att se på vad man avlat fram.Uppfödarna fick ta ansvar och SKK var en klubb för uppfödare i första hand.Jag är så TRÖTT poå att detta med att testbanementalitet skall ses som allena utslagsgivande om en hund skall få användas i avel eller inte... Speciellt som detta med test ju numera INTE är till för att få fram de tilltänkta brukshundarna, utan att detta med testbana är ett sätt att hävda sig själv, inte att bry sig om sin hund så mycket. Det är numera mest en tävlingsform verkar det..den med MH godkända hunden med ett komplett MH har blivit ett "skrytobjekt" . Speciellt förvånande är att alla Mentaldamerna, här inräknar jag även en del karlar.. (de som käbblar mest på ett forum) inte föder upp hundar och inte gör så särskilt mycket med dem heller. Det tröskas mest runt i akl eller lydnamdsklass 1... Men MH med rätt kryss, det har deras makalösa (ofta fula) collies! En del ballar ur som den hund som syntes i collieringen på Malmö INT.Detta med att collien är bliven så HEMSKT dålig, det är en vandringssägen som gått runt sedan 1950 - talet. Min Mormor som var en djurvänlig kvinna, hon köpte en sobel collie medio 1950... och den var HUR trevlig som helst, precis som nästan alla nu levande collies är.DVS de collies som sluppit att hamna fel och bli överaktiverade och utslitna redan som 6 månaders valpar av övernitiska prestighungrande förare/ägare/uppfödare. Intressant i denna debatt är ju även att det mest är Mentaltanterna som har problem med sina collies. Kanske inte så konstigt. Man klarar väl inte av att hantera sina hundar på ett vettigt sätt. Ibland undrar man om de vill ha skarpa hundar av rasen collie... sådana collies som gapar och hetsar och som inte pallar att stå lugnt och stilla i en utställningsring.Vi såg ju ett praktexempel på denna sorts collie i Malmö på utställningen där. Tråkigt var det och illa lät det och trist såg det ut. Jag förstår faktiskt inte att man tar in en sådan osäker hund i en utställningsring. Som hundens ägare måste man väl vara så pass kunnig att man kan läsa sin hund lite själv, annars så känner man den ju inte. Lite funderingar runt kanske ochj kanske jag upplevs som gaggig... men det må vara så då...

Ulf

20 april 2009 11:41

Om vi skulle titta på historien så är collien närmast en brittisk vallhund. Vallhundar skall enligt min mening vara alerta i sitt arbete men kunna koppla av d.v.s vara lugna och vänliga mot sin omgivning. De skall vara vaksamma och stabila och trogna sin förare men ändå agera självständigt. Att individen sedan är vacker ser jag som ett plus när man lever med den. Rasens standard speglar ursprunglig verksamhet. När det nu är så att SBK "fått hand om" rasen så vill man förändra den till en otypisk vallhund genom att prioritera sådana egenskaper som snarare förstör än vidmakthåller vallhundsegenskaperna. Det vore bättre att samla de brittiska vallhundarna i en egen grupp. De som vill arbeta med något kan ju sedan använda sin collie efter vad den visar anlag för t.ex spår eller sök. Vill man ha skyddshundar så välj en skarpare hund. Med andra ord skall man välja rätt hund till det ändamål den skall tjäna.

Duritzan

22 april 2009 21:37

Agility tränar jag med mina hundar därför att de tycker det är roligt. Men att driva det till trävlingsnivå känns fel. Inte minst med tanke på skaderisken. Se bara på elitidrottarna - 27 år och opererade ett antal gånger för idrottsskador! Nej att tävla tar ju bort glädjen och lusten i agilityn. (Åtminstone för mig.)

Vad klok Anja är (jadå du med kära Lisbeth) som ser elit- och prestigetänkandet i dagens hundsport! Varför inte kräva att hundarna ska visas när de rör sig fritt, alltså inte är upphängda i kopplet eller "handlern" placerar tassarna efter eget tycke. Det är väl ändå HUNDEN som ska bedömas? Varför ger det då plus för att (!) hunden är "välvisad"? Det är ju snarare ett betyg på föraren och det ska väl domaren kunna se förbi. Eller...?