As I look back on my life
I realize that I have always loved you
Even when I didn’t know who you were
But I knew there could be only one
With love so true

I have always had this fuzzy image
of what my soul mate would be like
But when I met you
The image became clear and had a name
And I knew who was to be my love

Your face shines like the morning sun
Your eyes are supple dark pools
Your skin is so soft, so perfect
You are far more beautiful
than any jewels

Why or How you chose me
I will never know
or understand
But I am sure the Lord above
Had a helping hand

I think of all the crazy things
That have come our way
I am so glad that you-
my best friend and my beloved ..

Where will the path that we are on take us?
Your guess is as good as mine
But I do know that
As long as we are together
Life will be more than fine

It seems so odd
That this incredible journey
Started so simple
The woman of my dreams
Came walking out of the clouds towards me

And yet it shouldn’t really surprise me
Your love so pure and true
You bring me so much joy
I love you so much
It has always been you! / L L

    ... så skulle världen befrias från dumma och onödiga regler som kringgärdar Lifvet, ivf i hundvärlden. Ja, då skulle jag vips sätta igång med det!

Hundlivet - kära unga generation - har nämligen ändrat sig en del.

När Yours Truly var ny i kennel-världen då var det hela lättare och överskådligare eller ivf begripligare. Här talar vi om tiden ett halvt sekel tillbaka.

Då registrerade man sina valpar - utan andra krav än att de var registreringsbara, dvs efter stamboksförda föräldrar, man tävlade på utställningar och prov. Önskades kennelnamn så ansågs det vara den enskildes ensak och man fick se till att meritera sig därför, dvs föda upp x antal hundar som prisbelöntes. Sen ansöktes om kennelprefix och i sinom tid kom det hem - inte kennelkonsulenter - men väl kennelinspektörer, som inspekterade att förhållandena var godtagbara. Jag minns att det var särskilda plus i kanten för soptunna för hundlatrin samt eget medicinskåp för hundarna.

Det var då det.

Nu är hunduppfödaren insnärjd i regelverk som blivit alltmer svårgenomträngligt.

* Först och främst är det krav på obligatoriskt kennelnamn fr.o.m 3:e valpkullen. Detta innebär per automatik att 3:e valpkullen blir ovanligt dyr... och en hel del förväntansfulla uppfödare stupar på målsnöret, ger fasen i att registrera alls och kränger valparna på Blocket... Till vilken nytta är det?

Samt att kennelnamnen håller på att ta slut... Sverige är nämligen värst i världen på kennelnamn, ivf i förhållande till folkmängden! Kennelnamnskravet tillkom en gång med motiveringen "det finns 16 strävhåriga taxtikar som heter Ruffa" med sammanhörande förvecklingar och risk för ihopblandning. Nu när alla hundar är ID-märkta har denna kalamitet undanröjts. Och inte finns några övriga kvalitetsförväntningar på innehavaren av ett prefix (andra än att lösa ut prefixet för ett antal tusenlappar - man behöver inte ha fött upp eller meriterat sig eller ens ha hund...) Kommersen med kennelnamn har blivit en viktig inkomstkälla för SKK och prefixkravet är därmed ristat i sten...

* Man registrerade förr valparna utan andra krav än att de hade föräldrar "med stamtavla" - registreringen av varje valp kostade lika mycket. Nu är det dubbelt så dyrt om någon av föräldrarna är "omeriterad". Är inte det bra då? Nej, ingen ska inbilla mig att valparna "ärver" föräldrarnas meriter rakt av. Ingen valp blir "bättre" av att ägaren till mamman eller pappan någon gång under livet lyckats kämpa sig till en 2:a i utställningsringen eller tillräcklig poängsumma för pris på lydnadsprov. Där - igen - är det verkliga (och inte utopiska) skälet till bestämmelsen - den viktiga inkomsten för SKK.

Nu blir de väl stegel och hjul för det här, but Yours Truly have seen and done it all

så det spelar inte så stor roll längre.

Men man kunde ju börja med att titta över bestämmelserna för kennelnamn...

Allt på 30-talet var inte stilfull klädsel och snyggt kristidssmala människor... De belästa döttrarna hade ett tankeutbyte; härmed förmedlas ett lästips från Astrid: Staffan Thorsells tankeväckande “Mein lieber Reichkanzler” (Bonnier Fakta). Undertiteln är “Sveriges kontakter med Hitlers rikskansli” och de var betydligt fler och mindre smickrande än vad den officiella svenska historieskrivningen så gärna vill låta påskina.  

Thorsell reder ut vårt eget kungahus långa flört med nazismen. För inte bara var vår nuvarande kungs morfar Carl Eduard av Sachsen Koburg en ledande lokal nazist långt före det definitiva maktövertagandet 1933. Även vår nuvarande tronföljares morfar, Walter Sommerlath, blev som Thorsell skriver, medlem i nazistpartet den 1 december 1934 med medlemsnumret 3 592 030.

Läs också om gamle Gustaf V:s handskrivna brev till Hitler om dennes modiga kamp mot ryssen, Sven Hedins många besök i rikskansliet och Göbbels besatthet av familjen Bonnier.

Det är alltså Gröfaz själv som avses. GRÖFAZ = Größter Feldherr Aller Zeiten, skämtsam benämning på Hitler. Hitler var dessutom såväl schäfer som skotteägare. hmm...

  Eftersom Yours Truly, av lätt insedda skäl, inte  anser sig böra skriva om hjärte-intressen längre...utan har reducerat dessa till katter, krig, poesi... och ej har lust att skriva så mycket om det egna fragila egot, så återstår andras... Alltså det rent rörande mänskliga, oöverträffat beskrivet i författaren Lennart Hagerfors underbara Livet är det som pågår medan vi sysslar med annat, ur sista kapitlet Att älska, slutorden: 

"Klockan tio ringde han upp kvinnan. Med skrovlig stämma berättade ha att han älskade henne och att de aldrig mer skulle träffas om hon inte delade hans känslor. Någon vanlig vänskap ville han inte ha.

Hennes röst blev liten och tunn, som om hon krupit in i ett sköldpaddsskal. Allt kom så plötsligt - hon trodde inte att hon var kär i honom, hade knappast en tänkt i sådana termer, men hon skulle bli mycket ledsen om de aldrig mer skulle träffas. Hon hade uppskattat deras skogspromenad och upplevt att deras känsla för naturen var besläktad. I. S. svarade att detta fick bli det sista samtalet, för honom existerade inga kompromisser. Då frågade hon ivrigt om de ändå inte kunde träffas dagen därpå, som ett undantag, och diskutera igenom det hela. Hon ville absolut inte att de skulle skiljas så plötsligt, ja nästan som ovänner.

I. S. gick omedelbart med på hennes förslag. De bestämde tid och plats och önskade varandra god natt. Efteråt åt I. S. två smörgåsar med kalla köttbullar på och drack ett stort glas starköl.

Den natten sov han bättre. En gång vaknade han dock av att ekot av ett skrik hängde i rummet.

På morgonen, då han stängt av väckarklockan, låg han kvar några minuter och stirrade i taket. Det kändes som om han på bara några dagar gått igenom en förvandling som annars kan kräva decennier. Och då grät han en skvätt.

Vid frukostbordet frågade den äldsta dottern om han blivit förkyld."

En svensk tiger, mottot för en kampanj under andra världskriget med syfte att påminna om tystnadsplikten och försvåra spioners verksamhet.

En Svensk Tiger skapades på uppdrag av Statens Informationsstyrelse, SIS, hösten 1941.  Kampanjens syfte var att mana allmänheten till tystnad om allt som kunde skada det neutrala Sverige, som vid tiden för kampanjen var omgivet av krigförande och ockuperade länder i andra världskrigets Europa.

En blågulrandig tiger med texten En Svensk Tiger sammanfattade det som avsågs: vikten av att hålla tyst om svenska angelägenheter. Alltså, att i alla lägen blunda och hålla tyst, samt i förekommande fall, inte "lägga sig i"...

  Det lilla notisblocket fick Yours Truly som souvenir tillsammans med en penna med samma logga av en säkerhetsofficer (kanske det heter?) vid besök på ÖB/SÄK, Högkvarteret, Försvarsmakten vid Lidingövägen i Stockholm. En besökande journalist var kringgärdad med rigorösa säkerhetsföreskrifter och slussar. Syftet med besöket var en intervju ang den svenska beredskapen (mot terrorister) vilken försäkrades vara god. Mitt intervjuobjekt var så hemlig att namnet ej ens fanns i några rullor och fick självklart inte nämnas. Beredskapen var god. En svensk tiger.

Det här begriper varje svensk. Så är det nämligen än i dag. 

Den svenska flatheten och och tigande svenskars ovilja att ta itu med överhetsmissbruk och andra uttryck för maktfullkomlighet, kan te sig obegriplig för människor från en annan kulturkrets. 

Det här uppdagas inte minst när människor med andra livserfarenheter än den gängse svenska modellen utsätts för och reagerar mot överhetsmissbruk och maktfullkomlighet - orättvisor och mygel - med andra ord.

Måste det till folk med erfarenheter av KGB och motsvarande organ inom totalitära regimer för att identifierar en mygelkultur? Trakasserier, hot, hemliga domstolar, avstängning av misshagliga, titlar annuleras...  Mygelkulturen frodas på arbetsplatser, i politiken, i föreningslivet... Man måste ju tro vad som kan ses med egna ögon!

Och vilka reagerar? Jo, människor som lärt sig känna igen förföljelser och maktmissbruk, typ homofiler från baltstat (vilka säkert ända in i skinnet har känt av ett repressivt system), person med kristen värdegrund (dito), person som levt ett lång yrkesliv utanför Sverige - in the land of the free, dvs USA.

Och vad gör då övriga? Blundar och tittar bort, samt förfasar sig över att någon "sjaskar ner" den fina organisationen, som i aktuella fall. En svensk tiger...

Det är kanske magstarkt att jämföra KGB och motsvarande med uppdagade förhållande inom en svensk rikstäckande ideell organisation, men det är sammamekanismer som styr: spioneri, snokande på hemsidor och i sociala media, angiveri, uteslutningshot, trakassarier - det hotar civiliteten, livskvalite och tryggheten inom organisationen. Ifrågasättande och kritik och t.o.m hovsamma undringar kondenseras ner under samlingsrubriken illojalitet. I förlängningen - osäkerhet och vantrivsel sprider sig, medlemmarna sviker liksom deltagarantal i föreningens arrangemang. Vad är det för nytta med det?

I miss you

Like the parched desert earth 
waits for the soft summer rain

I need you

Like music needs an instrument to 
convey the beauty of its song

I long for you

as the sky is empty without the moon
so is my body and soul without your love

I wait for you

the morning glory anxiously awaits the first rays of dawn
bringing its beauty into the light 

and i crave you

as the bee seeks the sweetness of the honeycomb
my moist eager lips seek the taste of you

as the night wraps its blanket of darkness around me
I feel you

I desire you
as one hungers for food, for drink
my body starves for your warmth
your touch.

My heart is a chasm filled with hopes and dreams
waiting to come true
tossing about on an empty sea
waiting for the lifeboat 

That is you / L L

    Av det hundratal kullar som föddes här mellan 1968 - 1991 har jag aldrig haft någon tik som fått livmoderinflammation, eklampsi (kalkkramp) eller mjölkstockning. Däremot kunde vi få annat och det har man fått lära sig att undvika. Förståndig livsföring anbefalles! Jag är inte helt hysterisk med detta, bara litegrann och det på goda grunder. Alltså inga utställningar eller andra smittorisker, t.ex nya hundar. När parvo kom i slutet på 70-talet förlorade vi 12 hundar på ett år, två vuxna tikar och 10 valpar, en hemsk tid! Smittan kom via en inköpt valp, vilken i sin tur smittats på Blå Stjärnan i Göteborg. När vi hämtat oss från detta utbröt coronavirus i mitten på 80-talet efter en utställning i Falun. Alla våra hundar fick diarré och tillfrisknade så småningom, utom två fina championhanar dog efter att njurarna skadats, en möjlig följdsjukdom.

 Efter omstarten 2001 har vi varit lyckligt förskonade från eländes elände, peppar peppar... Förutom naturligtvis, en tik som smittades i samband med parning, hela kullen strök med... Obduktion påvisade herpes, alltså ytterligare ett elände som ska vaccineras och skyddas mot... Hu! Här har hittills fötts 45 valpar i 11 kullar, 2 av kullarna är tibetansk spaniel, de andra västgötaspets. Ingen valp har varit dödfödd, dött eller varit defekt. Ingen mammahund har blivit sjuk eller fått förlossningskomplikationer. Fellägen och tråkigheter kan ju vem som helst drabbas av, men jag ställer mig lite undrande. En del kollegor verka ha klippkort på Stutis (eller andra djursjukhus). Wie so? Jag vet inte vad det är som jag gör eller inte gör för att hålla mammor och småttingar vid god vigör. Kanske handlar det om common sense? När man läser äldre engelsk hundlitteratur (alltså gamla erfarna uppfödare som t.ex Mrs Ashton-Cross, Alderbourne pekingese), så slås man av hur försiktiga de var med sina valpar/valptikar och alla åtgärder som vidtogs för att förhindra smittspridning. Säkert på goda grunder, på den tiden fanns ju inte valpsjukevaccin, men i alla fall...

Det skadar inte att fälla upp vindbryggan och stapla sandsäckar i fönstren... Hellre avstå från utställning, träning eller kurs. Besökare kan välkomnas efter 5-6 veckor, men dessförinnan är det klokt att ransonerar kontakterna utifrån.

--

  Kattuppfödning har vi av lätt insedda skäl mer blygsam erfarenhet av - men sunda förnuftet säger att ovanstående förhållningssätt gäller även här...