set your heart free take flight and come fly with me,lets see the world through each others eyes,I will cradle your heart and nurture its beat as we take to the skies, leave your fear in the past along with your pain, we have no room for those things at all, let me understand your thoughts as only you do,I promise i will never let you fall,
sometimes all we can do, is trust what your heart is telling you / L L

  Man får i vanlig ordning söka stöd, ja till och med tröst, i den högre litteraturen. Det finns andra som varit missmodiga och som klarat sig ändå. Som t.ex George Orwell, Down and Out in London and Paris:

"And there is another feeling that is a great consolation in poverty. I believe everyone who has been hard up has experienced it. It is a feeling of relief, almost of pleasure, at knowing yourself at last genuinely down and out. You have talked so often of going to the dogs - and well, here are the dogs, and you have reached them, and you can stand it. It takes off a lot of anxiety."

... trevlig lördag hos Astrid och Jocke med familj.   Kräftor med passande tillbehör bullades upp, Astrid ordnade oändliga mängder delikata rätter,   15-talet personer lät sig väl smaka...   Och så kunde man umgås med  trevliga 5-månaders collievalpen Dennis, här med lillmatte Linnea...

Egentligen skulle det ha bastats först plus gemsamhetsdopp i den nyinstallerade baljan (heter nog trätunna för utomhusmys?) - men vädrets makter gjorde att uteövningarna fick skjutas framåt - och blev på så vis prolongerade...

De med barnasinnet i behåll; Jocke & Co...   här har bror Peter anslutit sig...  

Later...  

Much later...  

Tack Astrid & Jocke för en mycket trevlig kväll!  

  F.ö är det mesta in the Life of Yours Truly really Snafu (Situation Normal, All Fucked Up) Därför är det lika bra att följa Ingrids visa råd - go for fun - medan man kan... och anamma Astrids utmärkta initiativ:  badtunna, bastu (eller det kanske var fel ordning?) kräftor, västerbotten(ost)... mot Svanberga! Eventuella bildbevis kommer å blog... 

En av de många saker som Yours Truly saknar, nu när den legendariske Stig Ahlberg (presenterad på bloggen tidigare) inte finns bland oss längre, är att han var särdeles pigg på att diskutera uppfödarens tankar och problem i avel. Detta gjorde han många gånger i sin populära och mångåriga krönika "Black Jack" i Hundsport. Det kunde vara enkla praktiska frågor om t.ex valppris och kostnader för uppfödaren i och omkring avelsarbetet. Eller vad gör man när ens avelslinje "tar slut"? Vad är "typ"? Hur behålla kvalitén? Out-cross? Fördelar och nackdelar. Upprepad kombination? Etc.

Det där senare anses inte riktigt fint i min ras där den genetiska spridningen och variationen inom rasen är ett av avelsmålen.

I andra raser har man måhända ett annat synsätt. Inför en avelskonferens för något år sedan påtalas att utvecklingen inom rasen inte är jämn och att spridningen mellan individer är större än önskvärt.

Tänk så olika man kan se det.

Att inte de här frågorna längre diskuteras, som de kunde göras offentligen under Stigs tid, är alltså något som fattas mig...

   Ulvus M-kull, av dessa som gått vidare är Minna (mor till bl.a min Ch Ulvus Gunvald Jackson) Och Mulle, far flera Champions.

 Hur gör dagens uppfödare? Förlitar man sig uteslutande på SKK:s ifs förträffliga Avelsdata? Eller finns det andra vägar än att stötta sig på än kryss i protokoll, hälsoundersökningar och inavelskoefficienter?

 Som tur är har jag åtminstone någon likasinnad, som funderar kring dessa frågor. Exempelvis sa vederbörande en hel del om upprepad kull. Då måste man först säga något om målet med verksamheten. Föda upp friska trevliga valpar till försäljning? Iofs respektabelt, men... Många har ytterligare mål, nämligen de som Björn von Rosen så ypperligt beskrev i Mitt hundliv:

 Enligt författaren och kynologen B v R, finns det två sorters hundfolk:

"De som bara ser hunden som individ, och de som ser honom dels som individ, dels som länk i en kedja."

"Vad gör en människa till uppfödare, mer än själva djurintresset? Kontinuitetskänslan. I naturen finns det, sade man förr, en horror vacui, en avsky för tomrummet. Hos vissa människor finns en därmed besläktad känsla av motvilja mot det avklippta och fragmentariska." 

"Folk som är funtade på detta sättet ser ofrånkomligt på hingsten och stoet med större intresse än på vallacken. Ju högre de värdesätter ett djur, desto viktigare är det - känner de dunkelt - att det sätter avkomma till världen.

Om djuret är deras eget, blir önskningen naturligtvis klarare, mera medveten. Folk av den förstnämnda sorten, de som ser hunden bara som individ, säger inte sällan: jag är så förtjust i min hund att jag aldrig skulle kunna tänka mig att ha en annan efter honom. Den andra sorten säger: jag är så förtjust i min hund att jag aldrig skulle kunna tänka mig att inte försöka få en avkomma efter honom.

Hör du till den sista sorten, är du uppfödare. Eller kan bli."

Precis så är det!

Uppfödning är ju är det roligaste som finns! Eller roligt och roligt... Ett oändligt harvande med hårt jobb, vaknätter, långa resor, förväntan, misslyckanden, ekonomiska bakslag, oro, ångest....

Och ändå håller man på! Det finns nästan inget viktigare, eller kanske snarare mer intressant...

Alltså få fram en valp att "fortsätta med"; en hund som är (minst) lika bra som föräldrarna, en stjärna rentav... Hu, nuförtiden har det blivit väldigt usch och fy att tänka i dessa banor!

Omparning görs ibland för att uppfödaren är mycket nöjd med resultatet. Då inträffar detta som gör livet till ett mysterium. Nästa kull blir en blek kopia av "stjärnkullen", kanske rentav ett misslyckande! Om man däremot, som min vän sa, fått en kull med hyfsat resultat men inte mer, då upprepar man förmodligen inte kombinationen. Men vad är det som säger att resultatet inte kan bli bättre nästa gång?Yours Truly hade en långsiktig plan med hundarna och med uppfödningen. Efter stort grubbel har planen förkastats och ny plan kommer att upprättas.Det är inte lätt det här med hunduppfödning!Men å andra sidan - vem har sagt att det ska vara lätt?

you r my heaven..
you r my passion....
you r my wish,
you are the peace of my soul..
you are the calmness of my eyes,
you are the heartbeat of my heart..

i've been living with
a shadow overhead.
i've been sleeping with
a cloud above my bed..
i've been lonely for
so long....
trapped in the past i just
can't seem to move on.....

 
you are the light of my heart,
you are life's treasure
when you lighted the candle for me....
i think you lighted my life.....
whenever i heard your sound..
my heart jumped with joy..

i love your  innocense
you are my worship..
you are my success..
you are my life. / L L

KABUL, Afghanistan — Suicide attackers stormed a British compound in the Afghan capital on Friday, killing at least 10 people in a 5-hour gunfight on the anniversary of the country's independence from Britain.  

A spokesman for the Taliban, Zabiullah Mujahid, claimed responsibility for the attack on the British Council in the western part of Kabul.

The dead included eight Afghan policemen, a security guard whose nationality was not immediately known and an Afghan municipal worker, according to Kabul police official Farooq Asas. Two of four people wounded in the blasts were not Afghans, he said.

Britain's Foreign Office said all insurgents involved in the attack were killed.

The attack started with one suicide bomber detonating an explosives-laden car outside the British Council while another suicide bomber struck inside the compound, according to Afghan police.

Afghan security forces dispatched to the scene said that at least three insurgents fought from a secure bunker inside the compound with rifles and rocket propelled grenades.

 

British authorities would not say how many of their personnel were inside the building at the time of the attack. At one point Afghan police carried a man with a Union Jack patch on his shoulder on a stretcher away from the scene.

The Afghans on Friday mark Independence Day, the anniversary of the date the country reached full independence from Britain in 1919.

As the stand-off was still going on five hours after the initial blasts, Asas, the police official, said he had counted five suicide bombers. One detonated the car outside the compound, one set of an explosion inside while at least three more got inside the compound on foot.

Hours into the battle, two more blasts occurred, part of the building was on fire and smoke covered the areas, according to a reporter for The Associated Press at the scene.

Ambulances and at least one helicopter airlift ferried casualties to hospitals. The explosions shattered glass windows a third of a mile (half a kilometer) from the site.

  (The Liberty Voice, 8 Aug) The chief of the secretive US special operations command has lobbied against the release of names of American commandos killed in a helicopter crash in Afghanistan, officials said Tuesday.

Thirty US troops were killed on Friday when their Chinook helicopter was shot out of the sky in a remote Afghan valley, but in a break with Pentagon practice, the identities of the dead service members have not been released.

The dead included 22 members of the elite Navy SEAL commandos and three Air Force special operators, and senior officers overseeing the special forces are reluctant to publicly identify the slain troops, officials said.

“There were concerns expressed by the SOCOM (US Special Operations Command) commander about the safety of the members of the unit and their families and the families of the fallen,” a senior military officer told AFP.

“He’s raised concerns and senior leaders are looking at it right now,” the officer added, requesting anonymity.

But officials noted that the names of dead service members are not classified as secret under US law.

Since the loss of the chopper, several families have come forward and publicly identified their loved ones in television interviews.

Admiral Eric Olson, who formally stepped down as SOCOM chief on Monday, has spoken previously about the need to uphold secrecy to protect the safety of servicemen and their families.

Under the Pentagon’s rules, the identities of dead service members are released publicly 24 hours after families are notified about the death of their loved ones.