Afghans stand around wreckage of a civilian car, which was hit by a roadside bomb in east of Kabul, Afghanistan, Saturday, Nov. 12, 2011. A roadside bomb killed six civilians on Saturday in Afghanistan's eastern Laghman province. (AP Photo/Rahmat Gul)

The latest incident is going to affect the homecoming of US Troops as announced by President Obama last Wednesday:

The Military Head Quater told us to hang on here until we got messages about our coming home. I got the news that our coming home has been extended to 29th Of Nov.

Vår TV har kolat! Så man får roa sig med calls and other online funs and stuffs... Så här såg hemmet ut för ett år sedan så det kunde vara värre... Idag ska Yours Truly berättar vad jag har för mig om dagarna i det lilla gröna huset Vårdal och mitt tjusiga liv på landet. Det är lätt som en plätt samt astråkigt för jag gör samma saker varje dag.

 Here we go:

* 5.30 Vacklar upp, avfyrar ett leende (så är det avklarat!), säger hej till husfadern som redan varit uppe en halvtimme, släppt ut hundar, gjort te, hämtat tidningar. Läser de brokota bladen koncentrerat och utan onödig konversation. Säger hejdå till husfadern som försvinner till arbetet. Friden lägrar sig...

Det varar inte länge, ty...

*6.00 ...nu måste kokas hundmat! Kött, ris & korngryn får puttra till näringsrik och smaklig konsistens, den aptitliga pölsa som Ulvus vovvar levt och frodats av i mer än 40 år. 

*7.30 Gryningens grå fingrar har nu börjat infiltrera den tynande nattens dunkla anlete (skickligt!), det är ledsyn ute, så hästarna kan släppas ur stallet. Hundarna rastas igen.

*8.00 Hästarna får morgonmål, hö & havrekross blandat med något uppblött typ proviva. Medan pållarna mumsar på sitt, förbereds utspisning av övriga djur... Marsvinen får frukostmorötter, katterna sin mat och hundarna det de ska ha.

*9.00 nu har klockan blivit kaffedags! Morgonens skönaste stund! De som vill kontakta Yours Truly och få vänligt bemötande rekommenderas ringa efter detta klockslag. Bara som ett tips... Energin är på topp, livet är underbart och fullt av möjligheter!

Nu finns tvenne alternativ: antingen sätta sig vid datorn och författa dagens text till anbefalld längd i enlighet med överenskommelse. I bästa fall; de gyllene orden rinner ur mig som sirap. Det finns också s k research som ska göra, ringa runt och försöka få tag i folk som är på organisationskonferens, chefskurs o dyl. Eller, ta den lilla bilen och åka åt något håll för att skaffa sånt som behövs eller uträtta diverse ärenden. On A Bad Day kan det vara så att jag BÅDE måste jobba som en galning SAMT störta runt i olika kommissioner. Då är det svårt att hinna med.

Dessutom - både husfadern och jag är ålderspensionärer. Hur märker man det? Vi jobbar båda för fulla muggar och håller oss gissningsvis pigga och raska.

*11.00 rastar hundar, ger hästar deras morötter. 

*12.00 Sköter djur, kammar, borstar, städar, tvättar och tar hand om tvätt... bär saker fram och tillbaka... Hämtar posten. Så där håller det på...ett tag. Då infinner sig en Ekande Tomhet i Mitt Lifv... Tillvaron, nyss så rosig och löftesrik, är plötsligt grå och fylld av misströstan. En osynlig hand har lyft ut min hjärna och ersatt den med en kålrot. I mina ådror frustar inte längre the milk of human kindness (lysande!), utan mera typ fesljummet diskvatten. Kommer på att jag inte ätit något. Kollar i kylskåpet, det får bli något säsongsbetonat, typ filmjölk (sommar), gröt (vinter).

Tiden går...

*13.00 Ungefär nu börjar Yours Truly att krokna betänkligt. Ibland orkar jag motstå impulsen till en stärkande tupplur. Hur som blir det nystart senare, nämligen... Fast nuförtiden - 12 pannor lättare och tio ggr spänstigare så är tupplurebehovet sällan förekommande..

*15.00 Då måste kvällskarusellen förberedas, stallet städas, mockas, ströas, halmas etc.. Det finns besserwissrar som menar att shetlandsponnyer lever på luft och vad de kan skava i sig från backen. Såna människor yrar i mössan! Mina pållar mår prima på sin väl genomtänkta diet (gott men magert sent skördat hö, havrekross, morötter), är väl musklade, har fin hårrem och har bra hull. Så jag framhärdar nog på mitt vis. Hundarna rastars och får pellets. Den här tiden och framåt ska folk ge fan i att ringa till mig. Har inte tid.

*16.00 Hög tid att börja med middagen, inget industriprocessat, allt hemlagat, ingen färdigmat. Det får ta sin lilla tid. Hästarna släpps in i stallet med sin mat. Öppnar grinden till landsvägen.

*17.00 Husfadern dyker upp, middag förtäres. 

*18.30 Marsvinen får kvällshö. Jag tar tekopp, läsebok och hundar med till vardagsrummet, tänder värmeljus i alla fönster, sätter på TV:n, draperar hundar och katter runt mig i soffan.

*21.00 Slår yrvaket upp ögonen, ungefär samtidigt som husfadern säger morsning och går och lägger sig. Kvällsrastar hundar, går ner till stallet, ger Dolly & Voice & Viola kvällsgodis (varsin morot el äpple), Nattar pållarna och släcker.

*22.00 Samlar ihop böcker och ramlar i säng. Somnar inom 3 minuter. Zzzzz....

---

Lite senare...

Ibland ringer någon umgängesam person som inte bor på en kolsvart landsbygd i ett gammalt svårstädat hus med ålderskrämpor och jord-TV (inga extra-kanaler) och en del husdjur och vill tala om Höga Ting! Det går bra det med...

Ännu senare:

Go´natt igen...

  The remembrance poppy has been used since 1920 to commemorate soldiers who have died in war. They were first used in the US to commemorate soldiers who died inWorld War I (1914–1918). Today, they are mainly used in current and former Commonwealth states to commemorate their servicemen and women who have been killed since 1914. In those states, small artificial poppies are often worn on clothing on Remembrance Day/Armistice Day  (11 November) and in the weeks before it.

Klockan 11 den 11 november  2011och läge för en tyst minut...

Det första världskriget, i sin samtid kallat det stora kriget, hade sin upprinnelse i skotten i Sarajevo och utlöstes 28 juli 1914. Mer än en miljon soldater stupade. Den 11 november 1918 kl. 11:00 upphörde striderna och stilleståndsdagen högtidlighålls fortfarande i Frankrike och Storbritannien. Det är idag 93 år sedan kanonerna tystnade den elfte timmen, på den elfte dagen i den elfte månaden. Glöm aldrig det. I detta krig och fredsöverenskommelsen som följde låg inbakade förutsättningarna för alla nya krig... även dagens...

     In a speech to the nation Wednesday night, President Barack Obama announced the withdrawal of 10,000 troops from Afghanistan by the end of the year and a total of 33,000 troops the end of 2012, hastening the end of the long conflict that has been more costly than ever envisioned when launched in response to the 2001 attacks on America.

Meaning that the Boyz leave the 16th Nov, arrival civvy streets  17th. Yippee..

   Föda upp hundar - och andra husdjur för den delen, hästar, katter - vad är det? Jo, det är ett Hantverk - en kunskap på utdöende. Förr fanns det bara en målsättning - och då bortser jag från hundskojeriet, som naturligtvis florerade, då som nu - det vara att föda upp förstklassiga valpar. Man parade det bästa med det bästa och hoppades på det bästa - och så måste naturligtvis uppfödaren vara tillgänglig och självfallet också göra sitt bästa...

Nu är målsättningarna flera (ska återkomma till det!) och spretande åt olika håll... Samtidigt har förutsättningarna för hunduppfödning i grunden förändrats - på gott och ont, mest på ont verkar det som. Kennlar i den gamla stilen finns praktiskt taget inte längre... och inga hemmafruar... Idag har uppfödarna ett par hundar hemma och ett halvdussin på foder. En lösning för att få det daglig livspusslet att gå ihop, men idealiskt är det inte. Mycket av känslan i uppfödningen går förlorad, hurdan är egentligen den där tiken som man har på foder? - det kan bli tvister med fodervärdar, etc.

Numera tvingas uppfödare alltmer att förlita sig på trubbiga instrument som står till förfogande i form av meriter, hälsoundersökningar och tester, istället för den skickliga uppfödarens Fingerspiztgefühl.

Förr lärde sig intresserade ungdomar hantverket genom att gå i lära hos någon etablerad uppfödare, som kennelflicka/pojke; först i Sverige och med tiden kanske utomlands, i första hand då i England. På så vis fick ett ungt och ofördärvat sinne ovärderlig kunskap om hundar och hundsport så att säga inifrån.

Detta var något att stötta sig på när adepten sedan satte igång på egen hand.

Dagens uppfödare kommer igång sent, har inregistrerat kennelnamn utan att ha åstadkommit minsta lilla valp, men har genomgått Utbildning i SKK:s regi. Kunskap förutsätter dock förstådd information, men hur ska man kunna tillägna sig det? När det inte finns något levande att relatera till, bara kurslitteratur och kursledarens röst... All lärdom är bra, men kan ge en falsk säkerhetskänsla; "jag kan det här, det har jag papper och diplom på!" Det kan man inte! Vilket visar sig inte minst då man står med en krånglande avelshund, en krystande tik, en pipande nyfödd valp. Vad är normalt? För den här rasen? Åldern? Dagen? Timmen? Uppföderskan in spe får spader (ja, det är alltid en hon som det är frågan om, karlar tar av någon anledningen det mera piano)... Och så är karusellen igång, telefon till veterinärer och likställda. I värsta fall iltransport, valpar kommer i baksätet, tiken stressad, tar inte hand om småttingarna, mjölken sinar... tillägg? - magont, livshotande diarré... Vad som skulle ha blivit en lugnt och tryggt omhändertagande och välkomnande till livet, utmynnar i en dyrbar och ångestframkallande eländesspiral. Människor gör så oförståndiga saker med sina djur så man tar sig för pannan... Stackars tik! Arma valpar! Varför är det på detta viset? Vart tog hantverket vägen?

On a Particular Sad Day.