Direktlänk till inlägg 6 maj 2008
Fick det här trevliga vykortet från föreningen Gamla Hagalunds Vänner, där en annan är medlem såklart! Originalet är av Bo Matson.
Jag är född i Hagalund och bodde där 1945-1966. Nostalgi! Den här vägen såg precis likadan ut när jag varje dag gick till mitt arbete på apoteket Kvarnen i nuvarande Solna Centrum. Hagalunds kyrkas torn sticker upp i mitten. I kyrkan var jag lucia på 50-talet. Jomän!
Så här står det i Wikepedia om Gamla Hagalund: "Den gamla trähusbebyggelsen uppfattades av somliga som en kåkstad och revs nästan helt och hållet på 1960-talet, men är förevigad inte minst i konstnären Olle Olssons målningar och fotografen Björn Breitholtz bilder i boken Hagalund - ett svunnet 50-tal. Olle Olsson var född och bodde i Hagalund hela sitt liv. Han signerade sina tavlor med namnet Olle Olsson Hagalund.
Namnet Hagalund sägs ha sin härstamning efter torpet Haglund, som sen blev Hagalund, kanske för att det påminde om det mer kungliga Haga slott i närheten. Torpet ägdes av en liten gumma, som sålde kaffe till blåbärsplockande stockholmare. Torpet rasade så småningom samman av husbock och ålder. Haga slott står däremot kvar.
Nya Hagalund började byggas omkring 1890, samtidigt som Stockholm började växa och många människor bodde väldigt trångt, började man sälja tomter i Hagalund i Solna socken. Här fanns då egentligen bara ängar och blåbärsskogar, samt ett värdshus, och det var runt detta värdshus som byggnationen startade. På mark som tidigare hört till godset Övre Frösunda. (Värdshuset revs senare för att ge plats åt Landstingshuset. Vid rivningen togs värdshuset ned så varsamt som möjligt, för att kunna återuppbyggas på annan mark, men förvaringen ombesörjdes så illa att virket ruttnade.)
Marken utannonserades i dagspressen och de som svarade på annonserna och köpte tomter var hantverkare till exempel snickare, murare, glasmästare, målare eller plåtslagare. Olle Olssons morfar, snickaren Carl Brolin, var en av de första som tilldelades en tomt, i kvarteret Odin. Det som var lockande var att man här inte behövde bygga dyra stenhus, man fick lägga papp i stället för plåt på taket och var och en fick bestämma husets form, färg och annat.
Husen byggdes ofta före och efter det vanliga jobbet och med ljus från lyktor arbetades det från tidigt på morgonen till långt in på nätterna. Man hade inga bilar, i bästa fall hade man tillgång till häst och vagn, men de flesta var tvungna att släpa byggmaterial och annat på kärror. Vatten fick man hämta vid ett litet pumphus, om man inte hade ordnat med egen brunn. Vägarna var utan beläggning och Hagalund kallades ibland "Vilda Västern".
Eftersom det var händiga människor som byggde husen och friheten var stor, blev det många, rikt smyckade verandor, med lövsågerier och kanske till och med en tornspira, sådana fanns ju på Stora Frösunda. En trädgårdstäppa, ett rött fint staket och kanske ett lusthus fullbordade bygget.
Efter några år fick Hagalund sitt första stationshus och åtta år senare 1903 byggdes en ny station och godsmagasin. Tidigt gick dock rykten om Hagalunds fattigdom. Det berättas om både hur barn och vuxna tog sig in till stan och tiggde eller sålde vedpinnar. Tidningarna skrev om detta och snart visste hela landet hur eländigt det var i Hagalund. Att många barn hade en lycklig barndom i samhället talades inte så mycket om, inte heller den starka sammanhållningen och hjälpsamheten grannar emellan som präglade området."
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|