För någon tid sedan erfor Yours Truly - eller rättare - den lilla ulvusbloggen - en ovansklig ära... En välplacerad helsida i Domarföreningens tidning Domarbladet ägnades åt mitt blygsamma bidrag i hundsportens tjänst...  http://ulvus.bloggplatsen.se/2011/02/03/4521711-tankar-fran-ringens-mitt/

Tack redaktör Kenneth Edh!  photo by courtesy Gunnar Lindgren

Att vara Domare - vilket Yours Truly förvisso inte är... - handlar till mycket stor del om att kunna SE... Många känner sig kallade och flertalet hugade kan med tiden bli riktigt hyggliga domare.. men den exklusiva eliten är de som är födda med Hund-Öga - gäller förresten all bedömning av djur, och dessutom - inte minst! - samma sak för att lyckas som uppfödare; sinne för proportioner, parallellitet, rastyp... Detta är en form av medfödd talang... bara att gå till sig själv... blygsam som man är...

Ja, jag känner igen en Vinnare! Eller kolla på alla pressfotograferna på de stora utställningarna... De vet också hur Vinnare ser ut... Långt innan lappen med BIS-placeringarna överlämnats till speakern, så är vi i pressen klara med hur line-up kommer att bli. Titta vart objektiven är riktade!

För precis som många andra undersökningar är det Öga först och mest för hund/kattdomare. I princip samma som för läkare och veterinärer; undersökning, palpation, perkussion, auskultation - det oföränderliga, omistliga fyrtalet som dunkas in i de studerande som exercis i rekryter... Vilken del av patienten man än undersöker, måste dessa fyra procedurer gås igenom, alltid i den ordningen. Först ser man, sen känner man; när man har känt, får man knacka men inte före; sist av allt tar man till stetoskopet. Ja, de två senare gäller väl inte utställningsdomare... inte än... fast det vet man ju förstås inte... som utvecklingen för ögonblicket ser ut...

Det där med att titta först och mest och vara återhållsam med knådande är bara att skriva under på. Det finns domare som på fullt allvar ser ut som de håller på att baka.. Tacka vet jag de amerikanska CFA-domarna i kattvärlden! De kan verkligen med små medel få sina bedömningsobjekt att synas på yppersta vis...  

Jaha, nu är jag där och klampar igen... Yours Truly Skulle ju inte skriva om sådant här längre, ivf inte om hund, det blir bara eländes elände och surt efter å anmälan å slikt, samt fördystrande av Lifvet i Evighet, Amen.

För överblickbar framtid bör man därmed välja ämnen efter sällskap och lust, avhandla de allvarsamma, undersöka de invecklade, uppliva de glada, skingra de ledsamma... skämta utan att skada eller förarga - kort sagt: leva som en människa!

Alltså skriva om människor... Det känns ovant... men ofarligt..?  

Hur använder man då sig av sitt Öga?

Vad är det man Ser hos andra människor..?

Förslagsvis det som sticker ut utanför kläderna..?

Ögonen..?  Mun..?  

  Händer är väl uttrycksfulla..?
 

Nej, nej, nej - det är mer än så som Ögat uppfattar...

Enligt Yours Truly´s personliga guru på interhuman kommunikation; författaren Lennart Hagerfors i hans underbara Livet Är Det Som Pågår Medan Vi Sysslar Med Annat - användbar i Lifvets alla skiften - handlar det om annat, något helt annat....

 Read my lips:

Nämligen att göra sig förtrogen med en människas röst, utseende och gestik....

Man börjar komma någon vart när man förstår den andra/andre 

med nästan magisk tydlighet.

Här är det alltså fråga om att koppla på dubbla radar! När den andres

alla ord och meningar vandrar genom starkt upplysta rum...

Underbart! Bara en sån sak..! Och om hur karaktäristiska egenheter i utseendet...är

 något att speciellt ägna sin uppmärksamma förtjusning...

Så nu vet man det...? Bara ut å kolla...! Så spännande...