27.12 Vilken splendid jul! Hur ska den bäst beskrivas? Ska man följa Horatii eftersträvansvärda exempel och kasta sig in medias res? Nej, bäst är att ta saker och ting i den ordning de föreföllo.

Kvällen före julafton hämtades Ingrid, Uno (hunden) och Kasper (marsvinet) i N-e.

U var galen av lycka och Ada var så lagom glad. Hon var inte högsta hönset längre. K var lycklig även han och fick springa i soffan som han brukar och tog sig med viga skutt upp på soffkanten. Det är duktigt av en liten gris som nästan är 7 år!



När allt var färdigfixat svimmande vi i respektive pauluner.

Julaftonsmorgonen randades med de vanliga bestyren. Far och I klädde granen, etc. Julkorgar med blommor och goda grejor anlände i strid ström, så huset var väl försett med a) det ena samt b) det andra. I & jag åkte på den sedvanliga turnén till släkten med julklappar. Sen blev det dessvärre en förskjutning i det strikt uträknade tidsprogrammet. Detta hade till följd att jag, som sett VARENDA avsnitt av Julkalendern, missade det sista. Så nu vet jag inte hur det gick till slut! Kanske någon kan tala om det för mig?



Kalle A betittades, en synnerligen god och välförsedd julmiddag begicks. Sen blev de Karl Bertil J och slutligen klappar till envar. Vi gav varandra mest paket med litterärt innehåll. Utomordentligt! Jag fick August-prisvinnarens Svinalängorna och en bok om Hagalund. The Ulvus Manor var very quite except for the turning of pages...



Juldagen hämtades Ingrids man Ola, som julat med sina föräldrar. Gemensam transport till Nilssons hem i N-e och mer släktvergnügung. O&I sov över där - man ska ju inte behöva åka hem när det är som roligast?

Nästa dag fick Nynäsfolkets djur åka med husse & matte hem och friden lägrades åter över Vårdal...



Också hästarna fick sin dygnsrytm förskjuten och galopperade och sprallade ute på gården. Valparna lär sig nya färdigheter för var dag. De hugger med stor entusiasm in på köttfärs och har lärt sig att klättra över kanten på valphagen.



Nu är resultatet av julstädningen ett minne blott. The house is back to its usual mess. Så det blir att ta ett tag med sopborste och dammsugare. Därefter ska jag åka till Algot och hans polare och ta ut honom för en stunds övningar.



GOD FORTSÄTTNING! Igår var jag och jobbade lite med Algot, den svarta pärlan som står på Liljegårdens stuteri 6 km härifrån. Enl obestyrkta påståenden har Algot kommit på att han är Stor Kille, dvs lagt sig till med hingstfasoner; står på bakbenen, viftar med framhovarna samt hugger folk i armarna!! Vafalls!!!



Beväpnad med nosrem, träns och handskar nalkades jag den vanartige. Men allt visade sig vara lögner och de dödas ben!? Stora vackra Algotpojken var snäll, glad och nyfiken och gjorde allt man kan begära. Vi var ute en riktig långtur, den goa gubben hade pigga öron rakt fram hela tiden och vi hade roligt båda två. Nästa dag, dvs idag ska jag ta med Jack så vi kan vara i skogen tillsammans alla tre.



Minnas valpar, idag 1 månad, är nu små underverk av företagsamhet. De börjar få olika personligheter och är bedårande, var och en på sitt vis, äter olika slags mat med entusiasm och viftar på svansarna. Vad kan man mer begära? Jag är glad för den fina bilden (se nedan) på senaste tikvalpen, Ulvus Flinga Våröga, som nu hunnit bli 8 månader. Visst är hon ljuvlig! Dotter till Jack och Ada är hon därmed såväl halvsyster som moster till de nya valparna, då även Minna är dotter till Ada. Det kan ge en god idé om hur Minnas valpar med Jack kommer att se ut när de är stora.



Har fått bud på en av bilarna. Efter att ha synat affären ur alla vinklar funderar en annan på att slå till. Aktuellt fordon har krok, men vi har inget släp, så den får komma till nytta annorstädes. Ett sak mindre att tänka på och mina uppriktigt sagt fragila affärer får därmed en hälsosam stadga.



Slutet Gott, Allting Gott!

31.12 Hej då året!
Så här i de sista skälvande timmarna kan det vara dags att summera år 2006. Nyårschampangen ligger ännu inte på kylning. Men visst finns det saker att skåla för:



Året har varit arbetsamt men det mesta har gått oss väl i händer:

Först och främst har vi fått vara friska, vi har bra jobb och förstående chefer. Tack för det!



Barnen

Våra 3 välartade döttrar mår alla bra, har jobb, hem och trevliga familjer.



Huset

Det 100-åriga huset har börjat repa sig från alla krämpor som fördunklat tillvaron de senaste åren. Inget verkligt elände i still med tidigare år har inträffat. Då - nu tar jag ett djupt andetag - drabbades vi av i tur och ordning: uppbrunnen vattenpump, spruckna rör, utan vatten en månad, vattenläcka från taket, övervåningen förstörd; allt sabbat, tapeter, garderober, skåp, tavlor, 20 championdiplom rasade från väggarna, & C, & C...

Det tog aldrig slut. Som kronan på verket; läcka i rökkanal, närapå soteld och därpå ommurning av skorsten. Det fanns ett svart hål i vår tillvaro som hette Huset och där hälldes pengar i en oändlig mängd. Försäkringar hade man ingen nytta av (as predicted by Yours Truly!) det fanns alltid ngt finstilt...



Att bo i ett fuktskadat hus har sina Sidor. Dels blir man inte rynkig - OK - och man hålls ständigt sysselsatt. Men det för med sig en del, utom en allt bräckligare ekonomi. Först kom möglet, sen kom dom - flugorna! Det går inte att ta till skarpa medel när man har valpar och smådjur i huset. Vi fick bli storkonsumenter av förfulande flugremsorna. Tack vare idog sanering är vi nu närapå kvitt problemet. Det var på tiden!

Hemmet är i stort sett visligt igen. Åtminstone lönar det sig nu att pynta. A good sign!

Det värsta som hänt var åsknedslag och förstört bredband. Ny dator måste även köpas. Plus att Någon (katten Klara?) varit opasslig på tangentbordet, så att ett nytt (och dyrt!) fick köpas. Övrigt var självförvållat, lyckades sätta bilens framskärm i veterinärens stenstolpe!



Djuren

Våra djur mår bra och alla är friska. Några marsvin har fallit för åldersstrecken, men f ö är allt väl på djurfronten. Vi har haft lycka att få 3 fina valpkullar och trevliga

hussar och mattar till de små. Inte sedan slutet av 80-talet har vi haft avelshanar, men det har vi nu. Vilka killar! Västgötarna Jack & Uno och tibben Pigge har alla minst cert och fina egna meriter. Pigge lämnar ljuvliga valpar i alla färger; sobel, particolour och black&tan och Jack & Uno får lika fina och trevliga valpar som de själva. Lyckos mig!

Våra katter Klara, Ture, Märta, Viktor och Hasse jobbar hårt som sällskapskissar och ser till att inte en enda liten mus vågar sig hit. Duktigt! Djurbeståndet har utökats med shetlandsponnyer. En barndomsdröm som gått i uppfyllelse, så glad jag är för dessa fina och kloka små hästar!



Tävlingar

I år har det inte blivit så mycket utställande. Årets stjärna är Marinas fina katt Ormeryds Emma. Hon är nu Internationell Champion och Junior Winner. Runner-up är rexmarsvinet Ulvus Silverlord som vunnit ett helt gäng med BIS och BISplaceringar. Samma ägare, Margareta, har också visat Ulvus Figge till certifikat!



Våra uppfödda västgötevalpar Emil Engelbert, Ebba Grå, Emelie Trollskott, El Injo och Flinga Våröga har stilat på valputställningarna. Emil och Ebba har även fått Hp i vuxenklasserna. Well done alla stolta mattar, Jenny, Carina, Kerstin, Carola och Gudrun!

Lilla tibben Adrian Mole har också gått bra på valpshower, grattis Agneta! Hans pappa, Nalinas Peleus, (delägd med uppfödaren Agneta) har tagit certifikat!

Göran Staafs västgötehane Ulvus Mulle blev pappa till en fin kull på kennel Grålöten. Så Ulvus hundar har varit duktiga på många sätt!



Årets höjdare var dock ingen utställning, utan när min underbara minishettis Dolly, Stockholms Kennelklubbs maskot, ledde paraden från Humlegården till Kungsträdgården på Sveriges Hunddag! Helt oberörd av allt ståhej, turister, poliser och klappande barn. Inte en hov sattes fel! Vilken pärla!



Vi har fått trevliga nya vänner. Gott nytt år Jenny, Carina, Pernilla, Sofia, Jennifer, Therese, Gudrun, Ulrika och Anne!



Våra gamla vänner har stått bi i vått och torrt! Tack för att ni finns, Kerstin, Carola, Annika, Carl Petter, Göran S, Dr G, Jens M, Anna, Marina R och Agneta!



Till er och övrig släkt och vänner önskar jag all lycka och Ett riktigt Gott Nytt År!

Det börjar jula till sig! Julskinka i kolossalformat är ordnad, alla klappar är införskaffade, Boa har donerat en fin gran (tack så mycket!) och så har vi fått en stor julgrupp (blommor) från släktingar till en äldre granne som vi hjälper med det som hemtjänsten inte fixar. Vad trevligt!

Det mesta av den mer seriösa städningen är gjord, nu vidtar det roliga pyntande, hänga upp julgardiner, putsa silver, leta efter julprydnader.

Sen kan Ingrid, Uno, Kalle Anka och tomten komma när som helst - ungefär i den ordningen.

De små 3-veckorsvalparna är sååå duktiga, kravlar sig ur sovlådan och pinkar begåvat på tidning. Snart har de kvalificerat sig till den stora valphagen. De bor i TV-rummet, så de lär få se alla julprogram...24.12Julskinkan är i ugnen, klapparna är inslagna, hundarna är kammande, hästarna borstade, marsvinen kloklippta och toalett & dusch är skurade till City-folkstandard, men Ingrid och Uno är inte här. De manglas just nu genom Stockholms lokaltraffik en route Nynäshamn-Norrtälje. Kasper (Ingrids äldsta marsvin) är också med! Han är förståss också välkommen! Får ordna en liten gästbur till K.

VÄLKOMNA! Eller som det numera heter; Här är Julen!

17.12 Underbar helg! Frost och klart väder! Ingen gegga! Har fått massor gjort, enbart avbrutet av kaffe & pepparkakor. Mailboxen full av trevliga julhälsningar från när & fjärran. Ingrids rum börjar nu skönjas i sin forna storhet. Vi släpade med herkuliska & gemensamma krafter ner ett litet burskåp från översta våningen och det passade precis enligt tidigare uträkning. Så nöjd jag blir! Alla djur får bättre och större utrymme och jag får mer lättstädat.



Även valparna har fått flytta ner från sovrummet. Det är lite tidigt, men de är sååå försigkomna, nu går allt fort. De har lärt sig gå ut och kissa utanför sovlådan, börjar ta små grepp på varandra opch spetsar sina diminutiva öron när någon kommer in i rummet. Idag är de 18 dagar. Ska bli intressant att se om långsvans-Greta får farmor Wilmas knorr. De tidigare långsvansarna födda här har haft sabelmodell på svansen. Bebbarna bo i vardagsrummet där TV:n står, så jag kan se dem hela tiden. Det är svårt att se sig mätt på de små.



Idag var det trevliga TV-program för en gångs skull. Pettson & Findus, Julkalendern (har inte missat ett enda avsnitt!) och en film om ryske tonsättaren Dmitrij Sjostakovitj, verkligt intressant.19.12 Titta här vilken fin bild av Voice pappa Ulverscroft Tot Sunshine, som jag fått låna av Tots ägare Madeleine. Tack så mycket!





Ulrika Gindemo, Dollys förra ägare, har givit mig lite mer info om Tot: Han är en nationellt och internationellt erkänd och har många avelsframgångar: Har fått 41 poäng med nia på traven! Nedärver sina fina rörelser. Har blivit Championhingst. Har fått 23 klass ett avkommor, varav 4 erhållit championtitlar, en erhållit ELIT (det är Voice!), fem erhållit Diplom, två godkända söner: Almnäs Bright Star (Dollys pappa!) och Kanteborgs Magnum, sju erhållit Guld. Tack Ulrika!





Det jag tidigare visste om Tot, "Totte" för sina vänner, (förutom hans egna fina meriter) är att han ger små avkommor med vackra nätta huvuden och mycket trevligt temperament.


Två av dessa finingar står just nu och mumsar i mitt lilla stall! Lyckos mig!





Tot, 27 år, njuter nu sitt otium som pensionär på Lillhästen i Stav.





Go´morron 18 december! Underbar morgon, frostig och vacker. Pållarna är ut och mumsar på sin frukost. De trivs mycket bättre nu när det är kallt och tillfruset. Vacker rimfrost i manar och svansar! Värdelöst vetande; varför shetlandsponies ska ha små öron? Långa öron leder värme så då fryser hästarna om skallen!





Alla djur har fått mat och snart ska jag ila in till N-e:s underbara värld för sista-minuten ärenden. Har inte fått någon julblomma i år, kanske ska jag skaffa en hyacint? En tanke söker mig oupphörligt. Jag trånar efter en liten hatt!!! Detta är helt chockerande, har aldrig använt huvudbonad. A sign of old age? Distracts from my wrinkly neck?





Kanske ska jag göra slag i saken nu när jag för tillfället är rik? Nåja, allting är ju relativt..





---


Hemkommen och numera lycklig hattägare! Jag älskar min lilla hatt! Det är inte klokt vad den klär! Känner mig mycket mera vuxen på något sätt... Det vore på tiden! Även en liten vit hyacint är införskaffad. Den klär köket på sitt sätt.

13.12 Familjens finaste tik, Svensk Utställningschampion Fennican Glada Gladiolus "Ada" är f n husets näst minst populära hund. Bittert ångrar jag den dag jag lärde Ada skälla - på kommando. Trodde jag. Ada vöffade fram ett litet "vuff" för varje ny godisbit. Duktigt! Hon t o m skällde i luren en hälsning till sin uppfödare i Finland. Så sött!

För Ada var situationen glasklar; man skäller när man vill HA något! Och Ada vill ha massor; godis, mat, gå på promenad, sitta i knät, komma in, vara närmast i soffan...
Ada ser hellycklig ut och viftar på sin lilla svans. Hennes gälla tikskall fräter som syra.
Familjens minst populära hund är lilla Pandora, hon göra bus hela tiden. Fast hon kan ursäktas med att hon är tibbe och dessutom valp. Ada som är 7 år borde veta bättre.

Samma sak var det när jag lärde Ada viltspåra. Enligt sakunnig expertis ska viltspårande inte påverka hundens intresse för levande vilt. Men Ada går utanför totalisatorn så att säga. Jag lade ett spår och släpade en rådjursklöv. Ada spårade, hittade klöven, fick mycket beröm och bar klöven i triumf. Den lektionen gjorde susen. Fast på fel sätt, skulle det visa sig.

Snart nog upptäckte Ada att skogen vimlade av levande klövbärare. Hon blev fullständigt galen! Nu driver Ada med skall allt som rör sig; harar, grannens katt, ekorrar, rådjur. Det gillar inte jakträttsinnehavarna, så Ada får numera framföras i koppel, i den mån hon får gå i skogen över huvud taget.

Conclusion: västgötaspetsar lär sig saker på sitt eget vis...

----
Ilade in till banken i trängade penningärende. Banklokalen var nedsläckt och tyst, kassorna stängda, folk stod längs väggarna. Aha, rån! tänkte jag förhoppningsfullt. Äntligen får man nytta av färdigheterna från gamla Hagalund. Jag sätter krokben för rånaren och blir hjälte! Fortade på stegen och såg redan i andanom rubrikerna: Lisbeth 61 stoppade rånare. Polisen: Föredömlig insats!

Men det var Luciafirande på gång, så det blev till att hastigt ställa om anletsdragen till stämningsfull uppsyn. Roslagsskolans musikklass excekverade traditionellt lussande, eleverna sjöngo fin stämsång på svenska, engelska och latin!
Mycket vackert! Banken bjöd på kaffe och lussekatter. Alla människor log och såg vänliga ut.
Även posten hade bjudit till och serverade glögg och pepparkakor!
---
I feel rotten today, trots ovanförmälda stämningsskapande. Börjar misströsta att jag någonsin ska få fason på vårt hem. Det är svårt att hinna med... Fördelarna med att vara nästan-pensio är att man är oändligt vis, samt slipper hetsande ambitioner. Nackdelen är att man är mycket långsammare än för 30 år sedan.
Dessutom förtog jag mig vid helgens städextas. Korsryggen morrar hotfullt. Aj aj aj...

Så rätt jag tänkt, så fel det blev!----14.12Det talas om att se ljuset i tunneln... Det gör jag faktiskt! If it´s not an oncoming train...

Hur som känns det bättre idag. Fick något rävgift av fru Reis och hurra! värken i korsryggen släppte, så nu kan jag bocka mig ner igen.



Få se nu; vad ska jag börja med? Hästarna är utsläppta och har fått sin havre, de övriga djuren är utspisade. Vad ska jag gå på först? Fönstren kanske? Sådant jobb har den fördelen att man slipper böj, det blir vips fint och sen kan man hänga upp tjusiga gardiner. Genast hemtrevligare! Idag är en sådan toppendag då husfadern kommer hem sent, alltså får jag en extra timme att fullgöra startade projekt. Försöker minimera tidskrävande stadsresor i mesta möjliga mån.



Minnas valpar är jättefina och välmående. Hon är en toppenmamma och sköter dem minutiöst. Enda problemet: hon är konstant hungrig och äter som en grävskopa. Allt går oavkortat till valparna, vilket man förstår när man ser fetknopparna. Men det som går in ska ju också ut den naturliga vägen... Alltså väcker modern mig varje natt 1.30 prick och vill ut (samt ha ett litet nattmål). På så vis blir det ingen vidare nattsömn. Yours Truly är snart ett utvakat vrak. Valparna har vuxit ur sin korg och det har hänt att jag hittar dem lite varstans. Ska försöka övertala Minna att ha sina valpar i den förståndiga stora valplådan på golvet, den som hon ratade när valparna skulle födas.

Vi får se hur det går...



Har i alla fall börjat spåna på namn: lilla långsvans Greta får nog heta så. För pojkarnas del lutar det åt Gottfrid (den vite), Gunvald & Gusten (de grå). När de är uppe på benen och viftar på svansen då vet man närmare vad de ser ut att heta.



Dagens visdomsord: "You strike a match in the dark to see where you are - only to find that you are in the wrong tunnel..."

15.12 Tingen äro emot mig! Jag blir galen!!!!



Hela förmiddagen muppade sig bredbandet! Sen sa datormusen upp bekantskapen. Lyckades fixa mushelvetet och blev klar med jobbet, iaf på ett ungefär. Hade brådis, snavade och tappade en hink havre i trappan! Tappade även dammsugaren i trappan. Dammsugaren i nekros! Låg på knä i timmar och plockade isär och skruvade ihop. Missade tiden för en intervju! Till råga på allt gick två marsvinsflaskor i golvet så hattarna gick sönder. Fick jag runt i hela huset i jakten på reservpavor.



ALLT är lerigt! Hemmet ser värre ut än någonsin! Jag kommer ALDRIG att hinna få huset i julskick!!! Buuu-hu-äääh...



Måste säga återbud till Ingrid & Uno!!! Var ska dom sova??? I gästsängen ligger ett berg av tvätt!!! Och inte en julklapp har jag hunnit ordna...



My God, what shall I do? I´m considering running away from home...

Är jag djur eller människasot eller jord?Lika gott jag vart liggande här i min svett!Jag är murvel/översättare/författare/djuruppfödare (stryk det som ej önskas) Högman och tro mitt ord!Jag har levat mig mättjag har fyllt 61och min gubbe är gammal som jagoch stultar längs golvet på styvnande knänoch väntar vid tynande torrvedstränpå sin egen förgängelsens dag!(fritt e Dan Andersson, sammanfattandes dagens betraktelser)Vilket väder! Regn och snålblåst... och grått, grått, grått. Knappt så det är ledsyn inomhus. Ute är allt vått, det är synd om hästarna, men deras lilla hage är ännu inte upptrampad och de får gå i trädgården när detta är lämpligt. Där finns det fortfarande grönt gräs. Inte ens tibbarna vill vara ute. Yours Truly lider av post traumatiskt städsyndrom (PTSS) - har ont i alla kroppsdelar tom tårna! Och inte kan man se vilka delar som ska fortsättas med, det är för dunkelt dagsljus, och vad värre är - inte kan man längre se det som är fint och klart!Ska försöka ta ett tag och städa lite som på känn, även om inspirationen (och den mänskliga hantlangaren!) saknas och det mesta känns och ser ut som en grå skurtrasa. Bläh!Imorgon ska det bli solglimtar. Detta ser vi fram emot!!!!---Kl 14.00 stod hästarna utanför stalldörren och sa och de ville in! Detta har aldrig hänt tidigare, så de måste känna sig våta och ruggiga. Lilla Voice gnäggade högt, också det en nyhet. Hon har sett lite ledsen ut tidigare, kanske saknade hon sin gamla flock. Nu verkar det dessbättre som hon börjar känna sig hemmastadd. Skönt!Nyss galopperade Dolly förbi utanför fönstret. I alla fall en som håller humöret uppe!

Ah, äntligen hemma! Både husfadern och Yours Truly är för en gångs skull "lediga" och hemma samtidigt! Här finns saker att göra! Det var bara att kavla upp ärmarna och sätta igång. Käre maken borrade hål i väggar, najjade fast elkablar kors och tvärs och tog ner och hängde upp tavlor mm, jag tog ett djupt andetag och började städa, dvs började med djurens burar. Små gulliga marsvin är det mest skräpframkallande som finns...Vi slet som kulis och sågs tillfälligtvis vid fikapauser. Långsamt, långsamt börjar någon form av ordning framträda. Än är jag (vi) inte klara på långt när, men nu när mörkret inträtt så gör vi som irländarna - call it a day. Resten tas itu med imorgon. Det är faktiskt något jag ser fram emot. Alla människor vet att den värsta sortens joxiga skitjobb är det roligaste som finns, bara man är klädd därefter och har tid avsatt. Å så blir det ju så fint...Kroknar man tillfälligtvis så är det bara att ta fem minuter och kolla Ingrids blogg http://igurt.bloggagratis.se/ Garanterat gott humör resten av dagen!Och sen kommer städandets creme de la creme - pyntet! När allt är skurat och fixat och polerat, så kan man pynta. Jag längtar till julafton! Tiden före och efter ger jag inte mycket för, men julafton är magi! Det ska vara en air av satsumas, granris och såpa. Jag vill ha julstjärnor, ljusslingor, hyacinter, tomtar, adventskalender, rubbet! Och så ska Ingrid komma hem och ha sin vovve Uno med och totalmyset är fullkomligt!Carola (rexmarsvinet, inte flickan i stallet!) har pyntat sin bur på sitt sätt och nedkommit med två ljuvliga bebbar, dark eye white och creme dalmatiner. De skuttar runt med sin mamma och moster och pratar på på marsvinsbebisars vis. Pappa Ulvus Alfred, vår första DEW, så cirkeln är sluten.Det känns konstigt att vara hemma i rök och damm och inte vara på Mässan på Hund06. Men med småvalpar i huset så vågar jag helt enkelt inte. Ho vet vad man kan dra hem? Så lycka till alla som ställer ut! Den tjocke vite har små gluggar i ögonvrån. Imorgon har valparna ögon! Här händer massor hela tiden... Perserkatten Emma är på odyssée i västerled tillsammans med matte Marina och sin uppfödare. Heja heja! Går det efter ritningarna kan Emma bli Internationell Champion!Har i alla fall köpt en amaryllis. Om allt går som det ska slår min julblomma ut till jul!

Ojdå, vilken morgon... 6.00 stod en ursinnig mansperson vid min säng! Han presenterade sig som min make och gjorde anspråk på min bil! Hans egen vägrade att starta! För relationers bevarande, husfriden, etc. var det bara att be honom evakuera de befintliga höbalarna ur bilen och störta iväg till arbetet.

Jaha, så sitter man då automobillös igen och känner sig plötsligt enarmad. Det skulle då vara en enarmad bandit hi hi... Kom på att jag äger ytterligare ett fordon som för tillfället är utlånad. Kunde jag tillfälligtvis få tillgång till sagda bil? Absolut, och ännu bättre; lånebilen levereras efter 12.00 så jag kan lugnt traggla vidare i hemmet med dagens id.

Konstigt nog har kalamiteter sällan en förlamande effekt på Yours Truly. Tvärtom faktiskt, problemlösning ger mig en förhöjd livskänsla! Jag är nog lite pervo...

Men allt löser sig! Så nöjd jag blir med mig själv...---29.11Vid 15-tiden igår visade Minna att det var valpar på gång! Första valpen föddes lätt och behändigt 19.15 - sen kom de i rad och före midnatt var allt klart. Minna ratade den fina iordninggjorda valplådan och boade i soffan med filtar och kuddar. Jag lät henne hållas. Hon har sovit där i hela sitt liv, så det var självklart att föda bebbarna där. Soffan i vardagsrummet blir aldrig vad den varit, men det var det värt...

Resultatet blev - in order of appearance - en grå långsvansad tik, en grå stubbhane, en vit! stubbhane och en grå stubbhane. De grå valparna är mörkt grå och utan vita tecken så när som på små vita bröststjärnor. Sött! Alla bebisarna är pigga och välskapta och jämna i storlek.

Minna är en god och ansvarsfull mor och sköter noga om sina små. Enda problemet är att hon vill ha valparna i soffan. Det gick väl an så länge jag var till hands och kunde ha koll på att ingen drullade i golvet. Men var gör man sen? Situationen löstes av att en liten sovlåda ställdes i soffan med vetbed och valpar i. Detta i och för sig livsfarliga arrangemang var mamman nöjd med och slog sig till ro.

Den stolta modern och den utvakade uppfödaren är trötta men lyckliga.