Det började med dåligt humör, dolt bakom tarvlig humor. Hundvärldens höjdare ska helst kunna svar för sig, även när det svajar på världens börser och alla pilar i statistiken pekar rätt ner. Man hade tänkt sig kunna rapportera om en framgångsrik omorganisation eller ge en suverän översikt. Istället är allting osäkert. Inget går som beräknat. Man har ingen själslig utrustning att möta detta enkla och bekymmersamma faktum: ingenting går faktiskt som människan tänkt sig. Man lever i drömmen och illusionen att få verkställa den plan som omhuldats i tiotals år.I stället står man still och går bakåt. Allt rasar. Svaret på frågan om ekonomin blir det gamla statsministercitatet från krigsutbrottet 1939:-Vår beredskap är god! Detta kanske var ett skämt. Någon skrattade artigt. Jag minns att jag fäste mig mindre vid att det bara är halvbra som skämt, mera vid att det tyder på brist på balans, på osäkerhet. Ska man förställa chef eller ledare, bör man helst veta hur det står till med ekonomin, budget, statistik och annat som påverkar verksamheten. Man bör inte känna behov av omkringsittandes skratt...Så går det när man omger sig med ja-sägare, alla med samma utkikspunkt, karriär, värderingar - hurra för husse!Glöm bort att det handlar om folkrörelser, om ideell organisation... Det kan kondenseras ner till en beskrivning av en människotyp - en människa som är självsäker, aningen pompös, djupt okunnig om sig själv, som nästan övergått till att bli sin image, att ständigt motsvara omgivningens alla föreställningar om henne. Denna människas alla funktioner kommer i olag när hon hamnar i situationer som inte är vad hon väntar. Det är ingenting märkvärdigt; det gör många. Som nu under trycket av motgångar, illavarslande rapporter, rykten och avhopp. Men det blir dramatiskt lättillgängligt när det handlar om personer i spetsen för hundratusentals medmänniskor.

Den här fina hunden heter Mortimer och han visar sina rörelser tillsammans med uppfödare Elisabeth.

   ... är den här vintage juvelerararbetet - en guldring vackert cicelerad med två stora rosettslipade diamanter + två turkoser, tillverkad i Pittsburgh 1843 och med originalask i grön sammet. Den har ett datum ingraverat 9/3 67 - fast jag vet förstås inte om det var 18- eller 1900-talet... Det skulle vara roligt att veta vad den ringen varit med om och hur den hamnade här?Häftig är den hur som helst, lite sliten men vem är inte det?Nu ska vi åldras i skönhet tillsammans!

På förekommen anledning
På svenska tidningar råder det traditionellt ett dubbelt ledarskap. E n chefredaktör och ansvarig utgivare är ansvarig för innehållet i enlighet med tryckfrihetslagen mdan en verkställande direktör är ensvarig för ekonomin i enlighet med aktiebolagslagen. Båda är jämställda.
Tidningar kan lika lite som andra företag existera utan ekonomi. Det behävs goda inkomster för att det ska vara möjligt att ge ut en tidning. Men det behövs också en trovärdig, attraktiv journalistisk produkt för att många läsare ska dras till tidningen. En välspridd tidning är ett utmärkt annonsorgan. Direktörens roll är ingalunda att vara expert på det fria ordet, hur det används, hur sekretess ska förhindras, var gränserna går gentemot personlig integritet eller gentemot kommersiell reklam och mycket annat. Detta är chefredaktören/ansvarige utgivarens ansvarsområde.
Tidningar är inte vilka företag som helst, En seriös tidning har ett uttalat syfte: att informera läsarna genom att delta i samhällsdebatten och ge allsidig och pålitlig upplysning.
För att ge pressen möjlighet att förverkliga detta syft finns tryckfrihetsförordningen som skydd. Det är just detta syfte som gör tidningar annorlunda än andra företag i samhället. Vinstmaximering är inte målet. Rollerna bör vara tydliga mellan det publicistiska och det ekonomiska. Så är det normalt på svenska tidningar. Balans och rollfördelning mellan det publicistiska uppdraget och det ekonomiska fungerar.
Den klassiska svenska maktbalansen på tidningarna där redaktör och direktör är jämbördiga, med var sin mycket ydliga roller, visar att ekonomiska mål inte är överordnade de publicistiska. Den ansvarige utgivaren ska ensam bestämma vad som får införas i tidningen. Enligt svenska praxis har utgivarens exklusiva bestämmanderätt också gällt de annonser som tas in i publikationen. Marknadsdomstolen har till exempel slagit fast att ansvarige utgivaren har rätt att vägra publicera annonser även i det fall sådan annonsvägran vore att betrakta som konkurrensbegränsning.
En tidningsägare har ett övertag gentemot tidningsledningen genom sin rättighet att av- och tillsätta chefredaktören. Tidningsägaren har av naturliga skäl intresse av att redatör/ansvarige utgivare delar företagets/organisationens politiska eller ideologiska synsätt.
Tidningsägaren har också ett vidsträckt ensamansvar för tryckfrihetsbrott för den händelse ansvari utgivare inte kan ställas inför rätt.
En tidningsintegritet har inget självändamål. Tar de ekonomiska intressena över, genom att direktör och ägare har ett närmare samband än redaktör och ägare, eller de politiska/ideologiska genom att rollerna blandas samman på tidningen och i centralorganisationen, då försvagas tidningens syfte: att vara oberoende upplysare, självständig opinionsbildare, trovärdig granskare.

Källor: Yttrandefrihet & tryckfrihet - handbok för journalister, Journalisten - Journalistförbundets tidning
(Bilaga till SBK/FS-protokoll 4/94 sid 1 (av 2) se även Om Information bloggen 080814)

Fotnot: De två största hundtidningarna i Sverige, Hundsport och Brukshunden, leds av tidningarnas chefredaktörer. I båda fallen råder förhållandet att ansvarig utgivare är respektive tidningsägares (organisation) högste tjänsteman, verkställande direktören resp generalsekreteraren.

Foto: Felix NilssonDet var någon gång under början av året som insikten kom krypande; ingenting skulle bli som förut! Och medan hjärtat hoppade över ett slag, förstod vi, att det inte handlade om att föda upp hundvalpar och syssla med hundsport eller ens för att vinna - utan för att få fortsätta att finnas till...













Detta ögonblick kom någon gång till alla som varit med ett tag och som är någorlunda insiktsfulla; denna stund då en kall hand grep efter hjärtat.... och alla stod där på en avsats, alldeles ensamma, och stirrade ned i en bottenlös avgrund...













Enklast uttryckt var den bottenlösa avgrund den nya tiden: världen efter 2008, efter WDS. Vi vet ingenting om framtiden... det stora okunskaps töcken som uppstod efter sista KF, i denna inbördes misstro och förvirrning och avhopp, i alla tydliga eller vagt undertryckta beskyllningar och undanflykter från de kennelpolitiska parterna. Eftersom så lite har framkommit om den förväntade framförvarande ordningen, är det naturligtvis lönlöst att spekulera. Det vore som att spå baklänges i kaffesump.













Hundvärlden före 2009 var förvisso inte bra ur någon synpunkt, men med alla sina brister var den jämförelsevis uthärdlig och åtnjuter ett i stort sett oförtjänt rykte för ordning, reda och idyll. Dessa illusoriska ting förekommer bara i färglagda minnen eller skeva framställningar av det förflutna.













Det är idiotiskt att sörja vad som gått, annat än som tidsfördriv eller för att hämta lite tröst eller kraft att anpassa sig till vad som föreligger som gripbar verklighet. Dessa stavas tre bokstavskombinationer - RAS, SRD och MH.







Det är ett fullskaligt experiment av gigantiska proportioner.












Den skicklige uppfödarens erfarenhet och kunskap om sina hundar och sin ras är inte längre något värt, i vart fall inte på samma sätt eller tillmäts inte samma betydelse som tidigare.







Ingen vetenskap eller beprövad erfarenhet har kunnat påvisa några mätbara förbättrade resultat där teorierna praktiserats i stor skala och under många år. Hundarna har inte blivit friskare, sundare eller bättre. Vad som kan mätas är att det blivit färre registreringar, färre dugliga hundar och färre tävlande på prov.












Det här är en svensk innovation och varför det har blivit så här i just Sverige kan man ju fundera sig krokig över. Fast man har ju en del tankar... Hurusom är det bara i Sverige som den ledande kennelorganisationen är radikal i detta avseende.












Isolering och karantänsgränser vande svenskarna vid att se sig som bäst i klassen.






---






Varför har den här Bror Duktig-mentaliteten slagit rot i Sverige? Hur kan det komma sig att vällovliga men utopiska resonemang oemotsagda får breda ut sig? Typ motboken...




Är det så konstigt att det faktiskt finns ett uttryck för det (Wikipedia) - Die dummen Schweden, de enfaldiga svenskarna?






Bara syftet är gott och nobel så SKA den nya underbara världen uppstå!






Samma synsätt ligger bakom det aktuella dubbdäcksförbudet i vissa stadsdelar i Stockholm. Hur ska det fungera? Ska bilisterna byta hjul före Roslagstull?






Idag står i DN att jägarförbundet rekommenderar jägare att skjuta alla mårdhundar. Dock pågår ett forskningsprojekt ang mårdhund, så förbundet uppmanar jägarna att inte skjuta djur med sändare eller som är öronmärkta.






Jaha...






Alltså; ska den bålde jägare gå fram till djuret, vänligt be att få kolla ev öronmärkning innan skottet avfyras?






Min sunda misstron mot skrivbordspolitiker - alla kategorier! - har inte minskat...

Vid närmre okulärbesiktning av senaste dagars blogg så verkar det mesta oändligt eländigt med järtecken i skyn, etc. Inte mycket att göra åt, det har med personer, företeelser och dumheter att göra, vilka mycket upptar sinnet på Yours Truly...
Alltså inte min ringa person som det är så särskilt synd om, understrykes det. En annan lever och har hälsan, alla djur och människor här är friska och sams, etc.
Här kommer ögontröst - en liten vän som ville bekanta sig...
Världens sötaste!---PS Då det inte är precis min grej att sitta overksam och bida tiden i någon slags inlärd hjälplöshet så vet Yours Truly rätt bra vad som ska göras:1) Plan A2) Plan B3) Reservplan om allt skulle skita sig4) Nödutgång...Och så kör vi igång!

Mark Rylance (Hamlet)



O, gräsligt, gräsligt, öfvermåttan gräsligt!



O, hela himlens här! O jord! Hvad mer?



Skall helvetet jag taga med? - Nej, fy!

Heavy day - tingen äro emot mig! Tvättmaskinen har kollapsat, bredbandet fungerar bara styckevis och delt, ett stort (och dyrt!) paket kom från telia, kan ej påminna mig beställningen eller ens behovet... Visserligen räddade den goda dottern Ingrid mig från efterräkningar - tack så mycket!

Många lastbilslass grus blockerar vägen till stallet, grävmaskinen står fortfarande på ängen bakom vårt hus och kan inte gräva. Kommer det mer regn sjunker den väl ner i jorden och går inte att flytta alls...




Men i alla fall... det är INGENTING mot allt det övriga!




Ovissheten i den trängre kretsen är total, folk är oroliga över bristen på besked - en del verkar till och med rädda... Ska det behöva vara så?




Sådana här tillstånd kan göra människor galna på riktigt, ivf på sikt; folk far upp och slår sig för pannan eller sjunker ihop av modlöshet. Det finns nästan ingen att tala med, man måste ju vara så försiktig också... eller också undviks man av människor som vore jag en radiumstapel...




Stundtals känner man sig som den ensammaste människan på jorden.... Hade jag inte familjen och djuren, så... vad övrigt är är tystnad...




Det ligger som en strumpa fylld med kall gröt över verksamheten! Med det här påbjudna förhållningssättet, helt naturvidrigt för en frimodig journalist, utkommer de eventuella memoarerna postumt... Titeln måste bli efter känd litterär förebild:




Vittne Till Katastrofer...