Contemporary Art; ett verk av en av de främsta expressionisterna, Patrick Graham.

 The Approach (for Father Munch) - 1983 olja 94 1/2 x 94 cm

The Octagon Gallery, Belfast

 Nu i privat ägo. (L. Högman)

I'll take your part 
When darkness comes 
And pain is all around 
Like a bridge over troubled water...

Höga Kusten Bron som vi körde över igår...

Sammanfattning:

One day preparing 2 days showing (a week recovering!?) - 2 cats 3 Nom 1 BIS... Hitted Home by Midnight - 1350 kilometres 1 driver - sort of crazy record.. ♥♥♥ Thank you Demon Driver + Our Enchanting Exotics for a fabulous show-weekend..♥♥♥

Segervimplar fladdrade morskt..

Från vardagslivets Tråk & Tvång... mot Umeå.. Norrland.. ja, vi vet... mygg på sommaren.. mörker resten av året.. överjävliga avstånd alla årstider.. Men där finns det som vi inte har... ytorna, allt är stort och bra och generöst.. å så folket, människorna; vänliga, hjälpsamma - bättre än vi.... Så vi åker dit..

Nu går ju inte allt efter kartan och uträkningar - det vet alla som håller på med djur...

Favoriten felade.. det ofattbara inträffar.. tid för en stunds sorgearbete  

Mandy: va va de som hände..? Var tog alla domarna vägen..?

Matte: My Beautiful Boy.. Vår favvodomare gillade en annan katt mer...

Men man kan ju trösta sig på trevlig hotel... kika på... FaceBook.. och skriva..

Dan därpå var familjäran återupprättad.. Stjärnans mamma MissDee - IC Ormeryds Lunar Cheesecake - satte ner tassen och blev BIS.!!!!

Vi vann!! sa MissDee & Marina  

Posera med BIS-pokal...

Prova presentkorg..

Showing some scratch & entertainment skills..

They sentenced me to twenty years of boredom......for trying to change the system from within... Tja, vad är det för mening med allt vi håller på med? Faktiskt, det enda som betyder något är tron hoppet & kärleken. Allt annat är fåfänglighet, lögner och de dödas ben.Och jag blev led vid livet, ty illa behagade mig vad som händer under solen, eftersom allt är fåfänglighet och ett jagande efter vind.De senaste månadernas tröstlöshet har alldeles sugit musten ur en. En slags prolongerad influensa, fastän inomsjäls, så att säga (inte illa!)Usch! Jag måste snart åstadkomma något verkligt genialiskt igen, eller åtminstone något lysande, om jag inte alldeles ska förlora självrespekten. Dessutom är det fredagen den 13:e med allt var det innebär av järtecken i skyn. 

  Fladdermössen, som flyttade härifrån när det var översvämning i övervåningen och förmodligen omysigt att bo på vinden, borde väl snart vara tillbaka.? Det är roligt att se hur de schwischar glada förbi utanför snedtakets fönster...

  Någon för mig okänd slob har tagit sig till följande; skapat en FB-sida i en känd persons namn, vilket råkar tillhöra en god vän. Utrustat den (sidan) med min väns foto, personalia, CV, m.m Hackat sig in i den nystulnes PC och därvidlag fått tillgång till bl.a min mailadress. Skickat meddelanden på min FB-sida - som jag dock ställde mig något undrande till... Det hela uppdagades via telefonsamtal... Hackaren har nu överflyttat sitt intresse på min enkla person; får mail som är f-n så obehagliga..! Har inte en aning om från vem.. Min vän vet heller inte vem/vilka(?) som ligger bakom och har gjort anmälan från sitt håll.. 

Vederbörande är nu blockerad från min FB.sida, rapporterad till FB, anmäld till Telia internet Abuse.. Själv har jag tvingats skaffa extra mailadress... den lämnar jag bara ut till de närmast sörjande.. Ska vänner och bekanta maila något superviktigt; ring först..!

Yours Truly har en liten perversion, eller egenhet snarare; stor motvilja mot at åka söderut... Efter Slussen börjar en annan å famla efter passet, redan i höjd med Norrköping infinner sig motståndet i kroppen... Fel håll!

Däremot går resan i andra riktningen så är det Jippi! och Tjohoo! och glada miner. Förklara det den som kan!? Nu är det så att vi gillar att åka i Norrland eller "fara" som vi nu lärt oss att det heter därstädes. Där finns lugnet, vidderna, människorna...

Nerkokat nu till den senaste erfarenheterna på kattutställningar så är det bara angenäma minnen, man trivs från första stund! Mycket är annorlunda och då till det bättre... Inga mängder av förfulande reklamskyltar, inga parkeringsfascister: De e gott om plats...Yours Truly går omkring med händerna på ryggen och sprätter med benen och gör intressanta iakttagelser. Folk verkar alldeles uppriktigt glada över att sörlänningar kommer till deras fina utställning och inte ett dugg misslynta över att få konkurrens om det lullull som vi alla hoppas på. Och t.ex att något så trivialt som en kattutställning verkar vara hela bygdens angelägenhet. Antalet manliga funktionärer är påfallande; i Umeå sistens kunde jag inte låta bli att kommenterar raden karlar: Jomen, de e Gubbhyllan! skämtades det. I köket en silverhårig gentleman som kokar kaffe och langar fram smarrigt hembakt: Man måste ju hjälpa till!

Överallt dessa stadiga norrlänningar med snusdosering på brallan och valkar (förställer jag mig) i händerna. Yours Truly har en speciell svaghet för män som ser ut att kunna backa med tvåaxlat släp... Hela familjen är engagerad; småkillar delade ut reklamblad och säljer lotter. Sånt kan man ju inte heller motstå, speciellt som de rara gossarna säger Tack så mycket!

Det finns en viss trivsel med många karlar på plats som är trygga i sin manlighet...  

Inte helt självklart i Sverige längre - om man ska tro vad som står i dagens DN...

Det går också att lägga märke till hur dessa orter i norr är djupt präglade av lagidrotter (hockey!), militär närvaro, jakt och nödvändigheten av att alla hjälps åt. Karlar gillar att göra killsaker ihop - nu vädras måhända hiskeliga könsfördomar... Men mängden av tekniska, praktiska arrangörsdetaljer varslar påfallande manlig händighet och intresse, t.ex fantastiska storbildskärmar med domarpresentationer, resultatlistor och allmän information om katt. Bravo!

Och så den lugna vänligheten och hjälpsamheten, det hålls upp dörrar och erbjuds bärhjälp - när man passerar tredje gången så hejar man på varandra. Fjärde gången har man en ny vän som heter Kjell... Vid hemgång får man en stor bamsekram av denne tidigare vilt främmande Kjell samt önskan om återsteende och Välkommen tillbaka!

Så klart!

   Här får man lite mera Vyer så att säga; och då inte bara den stiliga resvägen längs Höga Kusten som tar andan ur en. En svårt höjdrädd person som jag, blundade hårt på uppvägen vid passerandet av de närmare 2 kilometrarna hängbro - pylonerna (som jag har lärt mig att pelarna heter som bär upp bron) är mer än 180 meter höga - rys!

Under hemresan kan man njuta av utsikten, som att köra över Golden Gate Bridge - Själen har fått ro, segervimplar fladdrade morskt, i bilen sover kanske en Junior Winner och vi reser i det Förlovade Landet!

Tack och Hejdå Norrland! Vi kommer igen... Som nu till helgen - förhoppningsvis...

Det här är min älskade lilla ponny Dolly. Är hon inte vacker?

Dolly RS 5359

 Fux stj ljus man och svans 82cm

 född: 010418

 e Almnäs Bright Star RS 290

 u Almnäs Duchess RS 4570

 Uppfödare: Kvarnfors Stuteri

 Meriter: 41p, guld/diplomsto, premierad, godkänt körprov.

 Tävlad i precisionskörning och (shetland)agility med förra ägaren Ulrica Gindemo.

 Dolly är Stockholms Kennelklubbs maskot, har deltagit på Sveriges Hunddag samt lett paraden från Humlegården till Kungsträdgården!

I låga ryttartorpet vid höga Hunnebergdär satt en ensam kvinna. Som snö var kindens färg,och tåren föll på linet på vilket tungt hon spannnär långsamt uti spisen den råa veden brann.Med förklädsnibben trasig hon emot ögat tog.Visst är det tio år sen min Ola från mig droguti den polska fejden, men ej ett enda ordjag hört av honom sedan, visst ligger han i jord.Visst är han från mig tagen med kulor eller järnoch borta är min glädje, min stolthet och mitt värn,och gossen som vi hade när han for hemifrå´,den haver Herren tagit, ack jag väl gråta må.Att sitta övergiven år ut och in som jagdet är att långsamt krossas av ödets hårda slag.Jag redan är förgråten och bruten är min kraftoch liten är den glädje som jag av livet haft.Ett år vi levat samman, blott ett när kriget komoch uti evig ängslan min glädje byttes om.Var natt i mina drömmar han blodig för mig stod,och sedan dog den lille, rå svek mig allt mitt mod.Dock höll mig hoppet uppe i flera vintrar än.Jag trodde att jag skulle få återse min vän.Det talades om segrar som unge kungen vann,att freden skulle komma, så tänkte jag ibland.Men freden kom dock aldrig, ej hälsning eller bud.Kanhända att han lever och har mig glömt. O Gud!Den tanken var mig bitter och outhärdelig,om bergen ville rasa och falla över mig.Så kvad den arma Elin en bister vinterkvälloch såg sig om bedrövad uti sitt lugna tjäll.Då hördes steg därute. Hon knappt sig resa hannförrän i stugan träder en ståtlig riddersman.Godafton, så han sade, godafton och Guds fred!Jag kommit har i skogen ifrån den rätta led,och tröttnat har min gångare. I lånar mig väl husoch låter mig få sova hos er till dagens ljus.Förvånad hörde Elin den granne herrens ord.Jag är en fattig kvinna och ensam på vår jord.Har ingenting att bjuda en så förnämer gäst.Behöves inte heller, blott foder åt min häst.Jag foder har tillräckligt sen vargen rev min ko.En sådan ståtlig herre man ej om ont kan tro.Jag vågar därför bjuda ers nåd att sitta nermen jag går ut en vändning och efter hästen ser.Bliv kvar min goda kvinna, det har jag redan gjort,ty utan lov en krigsman tar för sig på var ort.Ni kommer då från kriget, bröt Elin häftigt ut.Det gör jag raka vägen, nu är det äntligt slut.Om annat låt oss tala, jag är på kriget mätt,här har ni ganska trevligt, här är så fint och nätt.Och själv i bästa åren, det synes att ni är,hur kommer det sig då att ni ensam sitter här?Det är väl Herrens vilja, hans lag men icke min,ty hårt jag blivit prövad och sorgset är mitt sinn.Min man gått ut i kriget och säkert är han död.Jag har ej hört det minsta av honom i min nöd.Man bör ej tro det värsta, var riddersmannens svar,och har han även fallit så finns det männer kvar.En kvinna som en krigsman bör taga sig för sedatt för det första gifta sig och göra klart besked.För Guds skull, käre herre, ack tala inte så.Min Ola vill jag trogen igenom livet gå.Men om sin egen trohet mot eder Ola bröt?Då vill jag dö min herre, och rösten Elin tröt.Gråt ej, sa riddersmannen med en förändrad tonvad tjänster han förrättat vid Liljehöks skvadron.Som ryttare benämndes han ävenledes Lod,den karlen vill jag minnas, det var en man med mod.På mina knän jag beder, välsignade ers nåd,vet ni om honom mera. Ack ja, ett tappert dåd,som uti Sveriges hävder kanhända får ett rum.Han räddade sin konung i träffningen vid Stumm.Förvissad jag mig känner och vet att det är så.En blixt därvid sågs lysa ur Elins ögon blå.Ja, har han räddat kungen då behöves mig ej gråt,han har mig varit trogen, min Ola mig förlåt.Det gör han av allt hjärta, skrek riddersmannen båldoch slöt den arma kvinnan intill sitt bröst av stål.Du är en ärlig kvinna och åt mig allt för godfast av din Ola blivit ryttmästar Silverlod.

text: Wilhelm von Braun

Den här sorgesamma visan om soldathustrun och hennes öde sjöng min mor ofta... Aldrig har väl så många jämmerliga adjektiv klämts in i samma vers.. ; låg ensam tunn rå långsam och så förstås tåren som föll på den bleka kinden... Undrans på att man är som man är...!

Som småländska född 1913 var de idelta soldaterna forfarande en realitet för mor Lisa... Visan har förstås en uppbygglig slutkläm; den trofasta Elin får sin belöning och hennes soldat återvänder dekorerad och med hög militär rank.

I alla tider har det varit kvinnors lott att vänta på en karl som kommer hem från Kriget... om han nu kommer hem vill säga..

I USA lär myndigheterna bäva för vad som händer när alla hundratusentals soldater återvänder från Afghanistan, mer eller mindre krigsskadade. FBI har tom. räknat ut precis hur många procent kriminaliteten kommer att gå upp... för det är väl känt precis som i visan; för utan lov en krigsman tar för sig på var ort..