Splendid midsommarhelg! Traditionell midsommarmat ska de va.. med alla tillbehör, trevliga hundpromenader - allt perfekt. Eller hur..? Än så länge fint väder..

- Så rart ni bor! tänker tillfälligabesökare....

Kom hit i februari så får ni se...

Men de säger jag inte förstås. Man bör väl upprätthålla stadsbornas föreställning om Idyllien - ivf nu när det är långt till snöstorm och strömavbrott, vilka oftast inträffar samtidigt! - och posten som bara utdelas skvättvis, eller då någon bil inte fungerar och det är tre mil till närmaste tjänster i civilisationen...

Idylliseringen av lantlivets behag är ingen ny företeelse. Så här beskrev poetissan Hedvig Charlotta Nordenflycht på 1700-talet odalbondens lyckliga existens:

"Av blomstrens färg och glans sitt purpur man bereder

en enfaldighet och flit är här den största heder,

den äretrapppan, där ej mycken trängsel är,

och åkerns gyllne skörd är bästa guldet här.

Sin makt man räknar av de trevne boskapsflockar,

och kräslighet sitt bord av örtesängen plockar.

Man speglar ögat i den rinnande kristall.

Det ljuvaste samljud är de tysta bäckars fall."

En dåtida svensk bonde skulle - i sitt dragiga, råttätna pörte - med häpnad ha hört denna skildring, för läsa var det väl inte tal om bland allmogen? 

Eller den samtide moralisten, greve Gustaf Fredrik Gylleborg, som helst ville försvinna till "landet" där det bara bor "värdigt folk" och hederliga människor:

"Jag vill i bondedräkt mitt forna öde dölja" - alltså rena maskeraden eller Skansenidyll. Han ville dela bondens "ljuva natt" och "ta del av hans besvär" - man undrar om greven någonsin satt sin fot i en bondstuga? - och därmed också förvärva hans hälsa och bli dygdig och god...

Var tid har sin dårskap.