Favorit i repris...

Yours Truly har förvisso aldrig ägt en terrier, eller ens en strävhårig hund, men alltid känt mig dragen till denna grupp. Hundsportens vagga stod i Storbritannien och då speciellt i just terriergruppen. Temperaturen är snäppet högre, engagemanget känns riktigare. Man tävlar och konkurrerar i bästa sämja - gissningsvis är det kanske inte alltid så, men det VERKAR att vara på detta viset. Sporten är liksom på allvar, temperaturen stiger runt ringarna... det klappas och applåderas utan att någon flåshurtig speaker behöver uppmana därtill. Folk är sportsliga på genuint sätt, man håller reda på och hjälps åt med varandras hundar. Det är engagemang som känns äkta och ej påklistrat.

Man träffar riktiga hundmänniskor som framgångsrikt intresserat sig för sin ras och vår sport i kanske 40 år eller mer. Det är bra för mig att möta gamla och nya hundvänner. Man påminns om hur saker och ting borde få vara och blir på gott humör för resten av dagen. Terrierfolkets storheter sedan 30-40 år tillbaka tävlar fortfarande med liv och lust. Många VIP:s i toppen nöjer sig numera annars med att glassa i organisationens f n bästa gren - vilket är konferenser och likställda evenemang.

Jag känner mig djupt bekymrad över det sätt som vårt sport utvecklats under de senaste decennierna. Kynologin är satt på undantag och ersatt med, tja... vad ska man kalla det? Vi har sett ett intåg av Management; chefskulturen, direktörerna, corporate bullshit...

Hundsport är en konst och konst kommer av att kunna. Nu har hundaveln hamnat i händerna på genetiker och betalda konsulter, uppfödning har reducerats till rutor som ska prickas av: röntgen, MH, etc. istället för att titta på hundarnas fel och förtjänster och utgå från det och standardens beskrivning av idealet. Traditionellt selektiv kvalitetsavel har blivit raseliminering. Detta håller man på med sedan decennier utan att bry sig om att utreda effekter, och vad värre är; när effekter faktiskt utreds kör man trots ett negativt resultat på i samma spår. Det finns en ovilja, ända upp i organisationstoppen, att ta till sig resultat och forskning som visar att något av älsklingsprojekten varken gör till eller från för att förbättra hundaveln. MH, som i början av 2000-talet infördes som krav för registrering av brukshundar, skulle utvärderas efter 5 år. Detta har inte skett. Schäfer har röntgats i 50 år och har fortfarande 25-33 procents HD. Samtidigt befinner sig brukshundraserna i fritt fall, registrerings- och kvalitetsmässigt - påtalat bl.a i Domarbladet. På WDS 2008 blev detta uppenbart då, med något undantag, svenskfödda hundar inte alls kunde hävda sig.

Hundraserna bli alltmer lika varandra, lång hals, kort rygg, överdrivna vinklar, t o m i rasstandards där tondöva översättare och andra klåfingriga lyckas dra en grå nivellering över rasavelns stöttepelare. Dessutom visas alla raser (nästan) likadant - d v s i en rasande fart.

 Den förtjusande airedaleterrierbilden från 30-talet, tillägnas vännen Stig Ahlberg, airedaleterrierman, domare, redaktör för Röster i Radio/TV och mångårig skribent i Hundsport under signaturen Black Jack. Vi saknar Stig! Han älskade hundar och hundsport, han hade inte gillat the Management People.

Our Show-Team really enjoys going up North..!

Ända sedan första gången vi åkte till Umeå och kommo knegande från parkeringen med långa armar och lagom möra efter 63 mils körning - där står en vänlig norrlänning som heter Kjell - öppnar dörren för oss och säger Go´morron, Välkomna! så har vi känt oss hemma i Norrland!

Co-owner påminde om att 3 av våra katter nu vunnit sammanlagt 4 BIS i Umeå..!   Helgen började så här:

Start i Nortan och jungfrutur med Marinas nya Svarta Pärla...

Den gick som ett spjut... M gillar inte att stanna i onödan.. de e järnet hela tiden, men i en liten ort som heter Bye så bev det iaf en bensträckare..

Sen kom Regnet... men fram till Umeå kom vi till sist...

Yours Truly hade lyckats tjata sig till att få följa med - även om jag ingen egen katt hade att visa - allt är bättre än att vara kvar hemma i ovisshet och vrida händerna...

Så något tältsängsliknande ställdes in vid fotfaveln av medresenärens Grand Lit..

Clint parkerade på resväskan för att inte gå miste om intressant händelsutveckling..

Väl på utställningen gällde det att göra ett outplånligt intryck på Domaren - Marek Chadaj från Polen..

Bus-enkelt sa Clintan, som var i sitt esse..!

Nominerad till Bis-panel och småningom Best in Show!

Clint - Supreme Ch Ormeryds Clint Eastwood - firade senaste BIS:et med att busa med favvo-lekisen..  

Två-beningarna firade på annat sätt..

På kvällen samlade 10 glada vänner ihop sig; här skulle gås på grekisk krog! Självklart var vi också inkluderade!

Hur man lyckades ordna bord för ett dussin pers är en gåta.. men det blev en mycket trevlig kväll...

Cheers..!

Repeat performance på söndagen - minus krogbesök.

Sen åkte vi hem! Tack för senast Umeå.. Vi kommer tillbaka..!

  On World Rabies Day (28th September) the Global Alliance for Rabies Control (GARC) revealed details of their latest initiatives against this most feared of diseases. Rabies is a disease of poverty that mainly affects children in Asia and Africa, threatening the life of over 3 billion people. In nearly 100% of cases in these areas infection with rabies will be fatal; however, this doesn’t have to be the case - rabies is virtually 100% preventable. The Communities Against Rabies Exposure (CARE) programme, led by GARC in collaboration with local governments, Universities and research institutes, has received a multi-million dollar grant from the Optimus Foundation in order to expand their successful trial of community-led rabies elimination in Bohol, Phillipines to communities in Chad, Indonesia, Tanzania and further areas of the Phillipines. This trial will expand the benefits seen in Bohol, where rabies deaths were reduced to zero over a three year period, to a population of nearly 4.5 million, almost 1.5 million of whom are children. 

GARC also announced a grant from the Bill & Melinda Gates Foundation for the development and promotion of the activities of the Partners for Rabies Prevention group including the development of health economic models and a global rabies elimination plan. These plans will be developed in collaboration with leading PRP players, including the WHO, CDC (USA) and a number of Universities and will bring together expertise from a variety of fields in order to provide much-needed research to help inform and advance policy decisions. 

The announcement of these new initiatives comes ahead of World Rabies Day, celebrated around the world on September 28th. This year’s events will include: a mass dog vaccination and intensive education campaign in Illocos Norte, Philippines, a classroom and community outreach program with radio and cinema shows in Masaka, Uganda and a seminar on rabies surveillance for veterinary and medical students at the University of Sao Paulo State, Brazil. 

Further information on World Rabies Day can be found at http://www.worldrabiesday.org/-

You be good. See you tomorrow. I love you.

• Who:  Alex, African Grey Parrot used in comparative psychology research at Brandeis University
• Note: Spoken to his handler, Dr. Irene Pepperberg, when she put him in his cage for the night; he was found dead the next morning

Much !

  

Crawled out from my Sick-Bed... Felt Life coming Back...! Oh - how one miss to be at a Show..! Som senast när en liten multiple BIS-vinnare från grannburen klättrade ner för en stunds mys - vår vän Anna-Lenas svarta persianbebis   Dolly - med "Athelstones" som en neonskylt lysande över hela sin förtrollande uppenbarelse...

Eller när Marinas Supreme Champion Ormedryds Clint Eastwood lade ytterligare ett BIS till sin stora hög..

Eller bara sitta där och vara... njutande av alla vackra katter och sköna människor...

  nu ska jag berätta om en utställningsresa... hmm.. med förhinder..

Vanligtvis äro dessa muntra begivenheter;  åka bekvämt i fin bil med glad dotter som trevligt ressällskap.. inte tänka ett dugg annat än framtida lagerkransar å annat lullull..

Ovanförmälda resa var dessvärre ett enskilt företag av det mer äventyrliga slaget.. av den sorten som bäst förträngs.. Men eftersom det ständigt påmins från en skadeglad omgivning så är det väl lika bra att offentliggöra den Sanna Versionen - så nu kommer den!

Så här var det; vår exo-pojke Mandy skulle förhoppningsvis kunna lägga ett par Grand-cert och helst lite mer.. till sin stora hög.. för ett hägrande Grand-championat. Var det tänkt.

Alltså anmälde co-owner Marina till utställning i Östersund. Yours Truly skulle förstås följa med. Som sällskap.. hmm..

Så befanns att ytterligare en intressent; en god vän och tillika Känd Utställare... En annan blev överflödig..suck! För trångt att åka så långt med tre pers å flera katter... Alltså skulle Mor stanna hemma..

Men Ödet ville annorlunda..

Co-owner fann sig dock föranlåten att avstå pga. trängande familje-ärenden.. Men resesällskapet - den Kända Utställaren - var fortfarande med i matchen.. Så bra! Då kunde man återuppta planerandet på exkursionen nord-öst..

I-landsproblem; vilken bil ska man ta? Sällskapets bil av det mindre slaget? Eller min, som är betydligt rymligare.. Svaret var givet! Problemet: min bil hade påbackats av någon smitande slob och var på verksta... men utlovades färdigfixad resdagens förmiddag... Sådana löften ska man dock ta med en nypa salt..

Katt badades, den lilla ränseln packades, matsäck iordningställdes..

Yours Truly åkte buss till Staden för last-minutes-grooming samt hämta bil... Bilen ej klar! Det började bli stressigt..

Vilket säkert Mandy kände på sig och bet matte rätt ordenligt i norra kardan.. Efter en utdragen evighet kunde bil fås.. men verkstan där en annan är kund sedan 20 år hade ändrat Rutiner - gick ej som tänkt att få faktura på jobbet, hade inte tillräckligt med pengar på kort... Man började svettas violetta ädelstenar.. Såg i andanom katt i låda samt alltmer frustrerad kattutställare stående vid överenskommen vägkant..!

Så småningom kom det till någon slags pekuniär överenskommelse och med andan i halsen susade man hem för att hämta det nödvändigaste...

Nu hör det till Saken att vi lyckas bo i konstant radioskugga; de som SMS:ar eller ringer ska inte tro att "man kommer fram..."

Resessällskapet hade messat vilket så klart inte nått Yours Truly..20 minuter innan vi skulle träffas blev det napp... Handduk kastas in! Långhårskattens päls kvar i badkaret! Tyvärr... jag är hemskt ledsen..!

Men detta var bara början... Via Dolorosa till jämtarnas paradis..

Kontakt med co-owner... Det var väl bara att ställa in..?

Men... bortkastade pengar till anmälning, packning klar.. katt fixad till underskönhet..

Likt sången om Sten Sture får man i andanom frågan: Vem bär vår fana idag?

Och hör mig själv säga å svara: Det gör jag..!

Och så bar det iväg..

Har tämligen dimmiga begrepp om lokalitet och väg till Östersund; norrut och så nånstans till vänster... oklart var..!

Men är den typiska Eviga Optimisten.. Det kördes och det kördes... Tydigare hade man alltid förlitat sig på kartor och GPS... Den Kända Utställaren hade GPS.. Men det har inte jag.. Kommen så här långt hade konsultation inhämtats från co-owner, som med viss oro följde vår norr-leda framfart...

När det blev dags att svänga västerut blev det radioskugga.. Körde in till vänster på känn... Ett stort misstag visade det sig..

Gör ett hopp framåt i historien och snabbspelar bandet... Man körde och körde... på en allt smalare väg... mörkret föll.. vilket även bensinmätaren gjorde.. Det var mil efter mil till lador och hus... Jämtland är stort som Tibet!

Till sist var vägen så smal att det var förenat med oöverblickbara konsekvenser att försöka vända.. 

Stannade, rotade igen bilen på jakt efter en vägatlas... Hittade en från 1957 men visade att vi var 6 mil åt helvete fel..! Vilket Yours Truly redan räknat ut.. Lyckades vända, kom till en anhopning av hus som tydde på mänsklig bebyggelse.. Kvällsvandrande lokalbefolkning pekar ut riktning.. I backspegeln sågs de stå kvar, skakande på huvuden.. Ja, se nollåttor..!

I ursinnig fart vidare västerut! Det kolsvart, snön föll...

Dessbättre hade kontakten med hemmafronten återupptagits! Fick uppmutrande tillrop: Du är  jätteduktig, Mamma..!

Östersund - hurra! Men var farao är hotellet? Körde hit och dit.. försökte läsa gatuskyltar.. vägbelysning släckt... Klev ur bilen.. Snö på glasögon... Då kom polisen!

Redogjorde logistik-problemen för två stadiga konstaplar... de pekade med hela handen och talade pedagogiskt om gata si och så, etc.  Detta var bortkastat på Yours Truly vars hjärna nu var bortlyft av en Osynlig Hand och ersatt med en kålrot.. Efter att ha blåst i ballong blev man släpp av Lagens Långa Arm...

Mera körande kors och tvärs... Krogarna verkade vara på väg att stängas, vilket blev räddningen för den vilseförda..

Kringströvande horder av överförfriskad ungdom konsulterades... Scandic Hotel? Jomänvisst, däråt..!

Kom fram, lastade ur, stapplade in... Fel hotell-jävel..! 

I Östersund finns nämligen TVÅ Scandic!

Lastade tillbaka och körde några varv - och så äntligen: rätt ställe..! 

Och nu kommer det..

Skulle parkera.. hotellets gratisparkeringen - mera imma på glasögonen..! Körde in i något som visade sig vara ett parkeringshus! När misstaget upptäcktes gick det såklart inte att vända! Vägen gick käpprätt uppåt... till en betalbom..! Insåg, här måste backas, i brant nerförsbacke och kurva.. Centimeter för centimeter.. på knirkande handbroms.. hackade forden långsamt bakåt - hade typ en decimeter på var sida tillgodo! Gav mig jävulen på att inte få någon självförvållade lackskada, nu när precis man betalat 12,000 för ett skrap som någon annan gjort..!

Baklänges kröp bilen ut i friheten, till nya fasor...  Utanför stod stadens ledighetenskommitte - dvs. den överförfriskade horden - och åsåg med intresse på manövrerandet..!

Då kom polisen - igen! För att skingra massorna..?  SAMMA poliser..! Denna gång behövde föraren inte blåsa balong...

Att sen betalkortet satt kvar hemma i kortläsare... konsekvenserna får man ta till den högre lyriken för attr beskriva: Utan pass å pengar står jag på ett torg... etc. är i sammanhanget mindre obehag.. Ett långt och varierat Lifv har lärt en annan att leva på ingenting..

Hur gick det då..?

Jo, Mandy fick sina Grand cert...