Direktlänk till inlägg 10 maj 2008
Det är mindre än ett dygn mellan bilderna: från i torsdag fyra välmående valpar ligger och diar, till fredag eftermiddag: Ada och en ensam valp. Livet är skört. De döda valparna såg inte ens sjuka ut, är stora, runda och fina i pälsen. Varken veterinären eller jag har sett liknande sjukdomsförlopp; först vill valpen inte äta, är orolig och kryper omkring, piper, börjar sedan omgående få andnöd. Det hela går på ett par timmar. Man undrar: hur kunde det bli så här? Jag har mina funderingar, ska återkomma till det.
Men först vill jag sända mitt innerligaste tack för all medkänsla som strömmat in! Jag har inte kunnat svara, och inte kunnat förmå mig till att prata med folk. Det har varit fullt upp, Ada och jag har inte sovit en blund sen i onsdags. Det hela känns så overkligt. Och så måste man ju ta hand om de som är kvar.
Det är väldigt synd om de som väntat på en liten valp och som nu blir utan. Jag är så ledsen för er skull! Tack för mail och goda tankar. Ni är delaktiga i vår sorg och kommer alltid att vara kära vänner.
Vi är bedrövade över att vår önskekull gick om intet. Den var för bra för att vara sann.
Men mest synd är det om Ada som verkligen kämpat för sina små. Hedersgumman! Hon har varit duktig och burit sina valpar, fött och skött dem efter bästa förmåga. Hoppas innerligt att Ada får behållade sin lilla valp. Den är mörk och långsvansad och har (hittills!) klarat sig.---
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|