Susanne o Hector/Cigge

10 maj 2008 16:10

En fruktansvärd tråkig händelse! Trodde verkligen aldrig att det skulle gå så illa. Det gör ont i hjärtat att dom så små och fina fick ett så kort liv. Kommer att tänka på dig och Ada fastän vi inte känner varann mer än ett telefonsamtal. Vad kan man säga ...så sorgligt och skrämmande.

Annette

10 maj 2008 18:43

Nej, vad tråkigt! Det värker i hjärtat när jag ser Adas tomma blick. Och så sorgligt för dig! Hoppas, hoppas att den lilla som nu är kvar klarar sig. Jag tänker på er.

Annika

10 maj 2008 21:13

Usch vad hemskt och jobbigt för er alla.
När allt går bra tar man allt så för självklart , har man varit där du är nu så känner man lycka för var dag allt är OK när man har en valpkull och vågar inte ta något för givet. Man sörjer på olika vis, jag vet inte om jag egentligen har hämtat mig ännu från Össikaskull för ca 2 år sedan och inte nu i höstas(ska man våga göra om detta att para sin tik igen). Det hela är också ett stort VARFÖR, hade jag kunnat gjort annorlunda osv. osv. varför utsätter jag mig, hunden och en massas förväntansfulla valpköpare för detta. Ja, massa frågor som egentligen inte har något riktigt svar.
JO, när allt går bra så är allt så ljuvligt och roligt. Det kommer de bli igen men det kommer att ta ett tag.

Kram

Annika

Monica och Märta

10 maj 2008 21:37

Så hemskt. Blev iskall när jag läste början av historien. Valpar klarar inte så mycket. Vi tänker på er och hoppas att alla hundarna får må bra nu.
Monica Märta Ina Christer

Bitte

10 maj 2008 22:03

Jag är mycket mycket ledsen för din och Adas skull! Och för alla andra som är drabbade!

Britta

10 maj 2008 22:14

Åkte hemifrån i morse, ca 10 minuter innan du, på bloggen, meddelat de oerhört tragiska fakta som rådde.
Ringde Engelbert på väg till Katrineholm, E. visste besked. Det blev en tung resa.....
Jag kan sanningsenligt säga att jag vet hur det känns...
Med en skillnad -Ada har en liten puppe kvar - visst kommer hon att klara sig!!!!
Många hälsningar och goda tankar från Birgitta och K-O! Hade långt samtal med båda på vägen hem från Katrineholm.

Madde

10 maj 2008 23:54

En väldigt svår erfarenhet, men jag tror att både familjen och Ada har styrkan inom er att komma igen, tids nog. Jag tänker mycket på er och hoppas, hoppas att den lilla som är kvar blir en stor och stark liten krabat. MVH Madde.

Nilla

11 maj 2008 08:36

Efter regn kommer solsken!


Kramar om känner med dig..

Nilla

Annethe

11 maj 2008 14:25

Så fruktansvärt tråkigt!
Jag vet inte riktigt hur man skall uttrycka sej för att beskriva känslan när jag läset din blogg.
Hoppas av hela mitt hjärta att den lille hänger i och att Ada mår bra!
(har själv varit med om en liknande resa en gång..)
Våra varmaste välgående tankar sänds till Er alla!