19.2 Vi har sorg. Familjens äldste granne, Elis Törnqvist, har gott bort. Sörjd av oss grannar, men också av många av skogens innevånare. Elis månade om allt levande. I hans täppa prunkade blomstren, fruktträden dignade, hallon glödde, jordgubbarna stod på snörräta rader. Rådjuren kom ur skogsbrynet med långa halsar, harar och fasaner fick en fristad i buskagen och en härskara småfåglar försedde sig ur farbror E:s fågelbord.
Elis var en hedersman, en god och hjälpsam granne, i ljust och tacksamt minne bevarad.
Det känns fint att vi kunde hjälpa honom med en del praktiska saker när hans hälsa och krafter tröt.
Vila i frid.---Av en händelse ställde sig Yours Truly på vågen. Två pannor mindre! Va!! Har inte gjort något medvetet för att banta eller så. Detta sedan den stoiska resignationen infanns sig vid 55+ - skulle aldrig komma i de kläder som jag vuxit ur.
Det har måste vara den positiva spin-off-effekten av större rörlighet på grund av nu fungerande rygg och ben. Jag knatar helt enkelt omkring mer. Så bra!
Annat som minskar är de likvida medlen. Fick veckan chock när jag gluttade på kontot. Men än är det ingen ko på isen. Jobben ska göras och snart rinner guldet in - hoppas jag.
Fortfarande kallt, men inte såå kallt som igår. Fru Reis ringde och begärde assistans. Hennes vatten har frusit och kunde jag vänligen ila dit med en dunk. Ska ske, ett av de de trevligare aspekterna med att vara lantis är att goda grannar hjälper varandra.