Den nya tvättmaskinen tvättar inte, grrr... och inte sköljer den eller centrifugerar. Jag skulle lika gärna lägga smutstvätten i en hink, hälla på vatten och tvättmedel, röra om och ta upp tvätten. Inget är rent, allt är (lika) smutsigt. Blä! Värsta tänkbara tid på året dessutom, behöver tvätta mattor och överkast, för att inte tala om hundarnas (valparnas!) vetbeddar. Det blir att hanka sig fram med "handtvätt" och inget torkar i den höga luftfuktigheten. Morr... Har reklamerat på garantin, serviceperson ska dyka upp. Närdå? I morgon? Nästa vecka? Om en månad...?
Men allt kunde vara värre, MYCKET värre. Med tanke på den osannorlika kedjereaktion av olyckor som vi drabbades av de senaste åren, är en sketen tvättmaskin rena barnleken. Det är ju sådant som gör livet så intressant. Man har ju liksom en hel del att jämföra med...

Under en utdragen mardröm skedde i rask takt följande dyrbara missöden i vårt hem. Brunnen vattenpump, spruckna rör, utan vatten i en månad, uppgrävd tomt, sättningar i huset, takläcka, översvämming, hela övervåningen förstörd, mögliga tapeter, garderober och linneskåp, soteld, murning av skorsten, etc. Det fanns ett svart hål i vår tillvaro och där hälldes i strid ström pengar, mycket stora belopp visade det sig.
Under tiden fick lilla ja någon slags smärtsam låsning i korsryggen, ischias, domnat ben, högt blodtryck och som följd därav noll kondis. Jag minns med fasa denna tid då minsta kroppsrörelse gjorde satans så ont, all verksamhet måste planeras som gällde det att evakuera en stad. Knyta skosnörena kunde ta 10 minuter, gå ut med soppåsen krävde flera vilopauser. Men även den djupaste förtvivlan kommer till vägs ände (inte illa!). Vi betade av ett elände i taget, med myrsteg gick det och huset började bli beboligt igen. Hoppet steg som lyftade fasaner... (skickligt!)
Under den här besvärliga tiden fick vi massor med stöd och även handfast hjälp från våra närmaste. Tack så mycket!
Ljusglimtar i tillvaron var (är!) annars djuren; våra vackra små ponnyer, hundarna, ett par fina valpkullar, samt inte minst förvärvet av en underbar vovve och kompis, Ch Westorps Jack Mc Call och allt gott han förde med för egen del och hans barn.
Det var små skimrande laguner i en ocean av elände (lysande!). Dessutom nya trevliga hundbekanta och vänner som gjorde tillvaron rolig och arbetet med västgötaspetsarna meningsfullt (tack Annika!).
Så där i efterhand och som jämförelse blev det inte så tokigt till slut!
Amen.