Gunvald med sin bästa pinne njuter i septembersolen.

Idag är Ulvus Gunvald Jackson inte längre "valp", dvs 9 månader och skulle kunna tävla i juniorklass. Han är på dagen lika gammal som pappa Jack var när han tog sitt första cert & BIR. Gunvald har haft en större kostym att växa i och är fortfarande väldigt valpig, trots att han till de yttre måtten är betydligt större än sin far. Gunvald har iaf barnsinnet i behåll, den roligaste vgs jag haft! Det rör sig åtskilliga funderingar under hans ännu valprynkiga panna... Allt snäll och glad har han ärvt det bästa från båda föräldrar; förig och pigg som mamma Minna, folkkär och showboy som pappa Jack. Gunvald har alldeles av sig själv anmält sig som dagisföreståndare. Han är väldigt förtjust i sina småsyskon. Varje kväll när familjen kommer balanserande tekoppar och och kvällslektyr, då får alla hundar vara med i vardagsrummet, där Minna och valparna bor. Mormor Ada och pappa Jack tycker att ätteläggarna ger dom ilningar i tårna och håller sig på valpsäkert avstånd i soffan. Men Gunvald gnuggar tassarna: "Äntligen!" Han verkar tycka de små är så söta och fina! Lägger sig på knä för att göra sig liten, puttar med nosen, och är med på noterna när någon valp gör en lekinvit. Igår gjorde Gunvald något av det gulligaste jag sett. G stod utanför den stora valplådan, småttingarna tultade runt med sitt. G såg grubblande ut. Aha, valpar ska ha leksaker! Gick iväg till leklådan där knutar och pipdjur förvaras, valde noga och kom tillbaka med en personlig favorit, en stor svart spindel som det piper om. Den tog Gunvald och släppte ner hos valparna. Tog ett steg bakåt och inväntade effekten. Valpgänget höll på med sitt och tog ingen notis om lekisen. Gunvald plockade upp pipisen igen och släppte ner den från en HÖGRE höjd. Denna gång blev pep spindeln till och en valp sprang fram för att undersöka. Gunvalds lycka var fullkomlig! Det var som att se det lilla barnet som för första gången lyckas göra en HEL sandkaka på lekplatsen. Ingen mänsklig förälder kan ha sett nöjdare ut!

För att ytterligare förhöja glädjen gick G och hämtade den tomma wienerbrödspåsen som låg inom räckhåll. Även den bar han fram och droppade i valphagen. Kan inte hundar tänka?