Följande not fick det att rycka till i ett friskt sinnelag: "(---) återupptog frågan kring utarbetandet av ”vägledande uttolkning” av grundreglerna enligt § 44 i protokollet.".."Innebörden av uttryck som ”allvarlig sjukdom” eller ”ökad risk” behöver förklaras och vägledningen bör utarbetas i samband med att grundreglerna med redaktionella ändringar träder ikraft 2009-01-01.





Beslöt (--)att den arbetsgrupp som tillsattes vid föregående möte vid behov kan utökas och att uppdraget som gruppens sammankallande, med tanke på uppdragets utformning, i detta fall bör åligga en tjänsteman."





Vems magra snille har producerat detta vanskapeliga foster? En stolle och en pekoralist således? Icke, det är ett aktuellt SKK/AK-protokoll med innebörden att en tjänsteman tillsätts, mitt under brinnande verksamhetsår och mellan fullmäktigen, att pilla på våra heliga grundregler!





Får det gå till så här i den tjusigaste av organisationer? Lever vi i en skendemokrati? Den anlagda synvinkeln skall inte forceras, men visst blir man betänksam. Det är inte första gången som tjänstemannabeslut i efterhand legitimerar överträdelser mot stadgar och bestämmelser. Sålunda har det kommit till vår kännedom att en icke-auktoriserad domare nyligen dömt på SKK-utställning. Ja, personen i fråga innehade ej auktorisation (som SKK och reglerna kräver) på aktuell ras. När pinsamheten uppdagades gavs i hast någon slags (tjänstemanna?) dispens. Alternativet är inlämnad protest, annulerade tävlingsresultat och svåröverblickbara konsekvenser. The show must go on! Man behöver inte vara Vän av Ordning eller Arg Betalare av Medlemsavgift för att reagera. Någon djefla ordning ska det väl vara i en kennelklubb?





Nuförtiden är det tämligen riskfritt att klyva näbb mot sagda institution (hoppas jag?). Annat var det förr, när ett förfluget ord på SKK:s kansli, kunde rendera vedersakaren livstids halshuggning, stegel och hjul, samt uteslutning. Den enskilde men kritiske medlemmen var som hjälplös som en ömtålig porslinsdocka mot en snarstucken kennelklubbs hemliga domstolar. Sen var det morsning och ajöss med uppfödande och tävling - ja, med allt... Ska be att få återkomma till just detta.--PS Förtydligande: § 9 Protokoll / Protokollsutdrag SKK/CSProtokollsutdrag från SKK/CS sammanträde 2008-02-06a) ärende beträffande amerikansk domares status: Provisional judge och Approved regular judge.CS konfirmerar DKs tolkning att endast Approved regular judge kan döma i Sverige.

SKK/AK protokoll 3/08 Västgötaspets var på tapeten bl.a har SKV ansökt om bidrag till avelskonferens i slutet av sept.Beslöt AK att bifalla ansökan för senare utbetalning enligt gällande regler under förutsättning att klubben inkommer med preliminär budget för konferensen.Lennart GarmerRapporterade från europeiskt ögonmöte i Versailles 14-17 maj. Andras Komáromy, University of Pennsylvania, presenterade en rapport om en ärftlig retinopati hos västgötaspets. Fall är kända i Sverige, men sjukdomen har fått större uppmärksamhet utomlands, bl.a i Finland (där kallad J175). DNA-forskning om sjukdomen pågår i Helsingfors.

Gårdagen ägnades mestadels åt att leta reda på pojkarnas grejor; det vill säga packa och göra iordning det som Ingrids hundar skulle ha med sig hem. Det låter inte som någon stor grej och var det heller inte. När Röda Rummet betittats - underbara skådespelare! - och Uno och Viggo borstats och kammats för att se presentabla ut - stoppade Yours Truly in allt i bilen och for till deras hem i Nortan. Där mötte Ola. Viggo, som blivit min verkliga polare, höll sig noga intill mina ben och hälsade först avmätt på Ola, innan han insåg att det var Husse! Båda pojkarna sprang lyckliga in i huset - Hemma!



När vi kånkat in allt, så körde jag i hällregn till flygplatsen. Det jämrans Arlanda är numera ombyggt på tusen sätt sedan jag senast var frekvent besökare. Nå, allt gick bra och jag satte mig ner och väntade... och väntade! Nya landningstider flimrade upp på skärmen, delayed... Till sist försvann resenärernas flight helt från displayen! Orolig väntan... horder med resande strömmade hela tiden ut. Mera väntan... nya passagerarhorder... Så äntligen dök turk-planet upp - approaching... Efter en utdragen evighet - landed! Sedan dröjde ytterligare en timme och så fick jag kontakt med Ingrid -"hej mamma! Vi står och väntar på vårt bagage..."



Och så kom de då, turisterna, glada och solbrända! Skönt! tänkte mor, som hade hunnit fantisera ihop en hel roman. Ingrid och Felix medförde ett enormt bagage och humöret var det inget fel på. Vi släpade ut allt på den regnsvepta parkeringen. Felix: Hur ska vi få in kappsäcken i bilen?



Ingrid: Kom igen nu! Fedlix, sug i! Du ska ju göra lumpen om ett par år!



Undrans på att Felix moster var ett fynd för Ung Vänsters Riksläger...



Resenärerna pladdrade på om allt roligt de varit med om på Aqua Paradise i Turkland. Inget tvivel om att resan varit lyckad! Så lämpades var och en av i respektive hem. Kl 01 var jag hemma hos oss...



Morgonen startade med en frenetisk jakt på "Den Försvunna Grisen"... Upptäckte att ett av Ingrids marsvin (grisarna är kvar ytterligare en dag) var mysteriöst försvunnen. Räknade noga, det lät som en visa av Taube: "Där satt Kaspersson, där satt Gasolin, där satt Obelix och Ludde... Med uteslutningsmetoden gick att räkna ut att den som fattades var Harlekin. Var farao var marsvinet Harlekin? En tjock svart-vit teddy med vit bläs. Borta... Ficklampa fram, lysning i alla vrår. Ingen liten svart-vit! Hann börja känna en betydande oro... Vad skulle deras matte säga? Och VAD skulle JAG säga? Sorry, det blev bara sex... Till sist utsträcktes efterforskningar till övervåningen. Verkade inte höpåsen misstänkt knölig och tung? Jovisst, där satt Harlekin, belåtet mumsande. Han måtte ha skuttat ner i påsen i samband med kvällsmatningen och det hade inte gått någon nöd på honom. Puh!

Foto: Felix NilssonDet kom en hälsning från Ingrid i Turkiet samt bildbevis till Ulvusblogens läsare! F & I är nu på väg Hem!

Ulvusbloggen har varit temporärt upplåten till Viggo, som i dagboksform berättat om sin och Unos vistelse här. Detta främst för att Ingrid, som är i Turkiet, ska se hur hennes hundar har det. Uno och Viggo kommer att vara saknade! (Här måste extramatte komma in). Det har gått fantastiskt bra... Ja, Uno har ju vår gård som barndomshem och bodde har de första åren av sitt liv. Men Viggo är det en annan sak, han har aldrig bott här eller varit ifrån sin familj. Dessutom är Viggo en Annan Sort, dvs skotsk terrier, och en sådan har vi aldrig haft. Och alla vet ju hur en Terrier är....? Eller hur? Hur är då skotten? På landet? Ihop med andra hundar? Katter!!!


Till vår stora glädje har det fungerat lysande... Snälla, duktiga och välartade pojkar! Hej då Uno & Viggo! Ni är varmt välkomna tillbaka...

O Joy! O Rapture! Mom is coming Home! Yes! Not yet but Soon! It´s official, Mom phoned from Turkland for last minutes instructions. Would Granny be so kindly and have Uno brushed and combed? My Dad has cleened and hoovered our City-apartment. She never mentioned Me. However, us Scotties never shed a lot of hair. I will surprise Mom and Dad by flashing two complete new rows of spectacular teeth!




So our sojourn in the Country is going to an end. Uno and myself agreed that it altogether had been a pleasant stay. The Grub for instance is top class. I´ll give it a merit mark. Our accomondation is OK. My puppy pen lurks unused in a corner. We have our sleeping quarter in the telly-room, so we could watch all late night horrors. We also watch a lot of Olympic Games. This morning there were some boxing matches. Gramp, who knows everything about Sports, said that in the past, a lot of brittish boxers were from Scotland.

"The Scots always fought the wars of others", Granny remarked.

I pricked up my ears, in case this had something to do with me. But no-one requested my gallant support, so I continued to rest on my pillow in peaceful oblivion./>



Granny regrets that bad weather upset her plans for some Outings. Never mind, we enjoyed ourself anyway. Uno reminds me to express a special Thank You to Granpa, who most kindly brought him out for walks.




Good-bye, Camp Country! I think we managed to live up to expectations as Honoured Guests. And now; Home, Sweet Home!

Yesterday, in my opinion, was althogether more lion than lamb. The Lord of Thunder was busy at work. He has dark wings and the claws and head of a rooster, carries a hammer chisel, and is surrouded by fiery drums. The noice brought by the Thunder God is even more disagreable than distemper shots, says Ada, the oldest of the inmates here. Ada then expressed some strong views, like "how much Better it would be if we were all in a dark closet, with sofa cushions over our heads and our eyes shot!"










As I pointed out before, the peasant dogs also detest rainwater and stand on the soaked lawn, lifting their feet or gather under the garden furniture.










When the rain stopped, I went out to look for something to entertain myself. It was then I find a little frog! I declared that the frog was My Pet Frog! Concealing the doctile animal in my beard I hurried indoor and settled in my basket. The frog was as good as gold and kept perfectly quiet. Uncertain whether it was a boy frog or a girl frog I decided to call it Eggbertina. Then I yawned and went to sleep.










Unfortunately, Eggbertina became restive, and was confused by the wooly expanse of a vetbed blanket on which it found itself. Eggbertina made a bold leap to the floor and was discovered by Granny. Worse luck! Poor Eggbertina was caught and let out into the dark oblivion.










"Viggo, did You bring that frog into the house?"










"Mine", I tried to explain. "My Pet Frog. It had a name. I called it Eggbertina."










"Absolutely never again", decreed Granny, paraphrasing a well-known raven. One then sank into a Huff and refused to speak to Granny, until just before dinnertime.

All the flowerpots are carried outdoors again and the garden is full of greenery, thanks to the rain. I pursue more optimistic researches at ground level. Those who go around with their noses in the air never find any lucky four-leafed trefoil!.

Quiet morning, pouring rain, so we all decided to stay indoors as much as possible. Us wearing fur coats try to dry our paws and take things easy. Granny read all the papers and several thrilling chapters of a Sven Stolpe novel. Yesterday she managed to strain her back and spend a lot of time in horisontal position. One then has the opportunity to shine in the role of "Little Florence Nightgown, the Devoted Hot-Water Bottle." That´s right! My Mom often observes that there is nothing like a nose-to-nose confrontation with a Concerned Scottie for curing any ill. Especially when the Concerned Scottie has settled itself heavily on the Patient´s chest.