Mom phoned from Turkland! Yes! She was beside herself for worry - for us. Us! Uno and myself are having the time of our lives!




Just a quick update as I´m going to give my favourite playmate Gunvald, one of the fellow peasants here, a lesson or two. Us Drumbarton´s Diehards never give up! Got ya!



Hark! I hear the festive sound of an eggbeater! Great Mom, Granny for short, is preparing some goodies for us! Sorry folks, I must dash...

Yesterday, when I napped, my Mom dragged suitcases from the cellar. I come whizzing from behind the pigs cage to see what it´s all about. "No, no", said Mom in a desperately jovial tone of voice. "Mustn´t sit little self on suitcase."








One can then bring the house down by toddling stolidly off and returning with the Toy of the Moment, which one drops into the nearest bag. "No no, dont´t pack suitcase. Not going with Mom to Turkland", implores Mom with a distinct and guilty quaver. "Viggo and Uno are going to the Country! Wouldn´t that be Nice?"








So off we went, my Uncle Uno (of the Swedish Vallhund persuasion) and Myself, Mac Viggo, Scottish Terrier, of course.








I brought my own waterbowl, a dish for my food, my hairbrush, comb, lead and collar, my cosy bed and also a surprise - my puppypen, almost forgotten. Uno brought his Food.








En route we sat in the car and had a good view of the countryside. The seven pigs (ie cavies) travelled in the own home, a big cage with houses and carrots, etc.








In the country there is a Garden, which affords endless opportunities to romping about with likeminded. In the garden there is a House, where we are supposed to stay. The house is filled with peasant dogs, most of them look like Uncle Uno. And cats! Another total surprise! We are all bossed about by humans who are in charge of the Food.



"The more the merrier, as the saying goes in the Reform Club!"

Enligt Wikipedia är det utmärkande för en pekoralist att " ... uttrycks- och meddelelsebehovet är långt större än gestaltningsförmågan. Den emotionella och intellektuella kapaciteten räcker inte till för de stora ambitionerna ."Blev uppmärksammad på senaste inlägget på en hemsida - rena generalsnyftaren om den lilla krabaten som minsann klarat hela tre veterinärbesiktningar bla bla... och tänkte i den riktningen. Ett pekoral är allvarligt syftande, men som genom stilbrott eller felaktiga ord och uttryck, oavsiktligt får en löjlig verkan.På en annan hemsidas gästbok berättades att en hund sorgligen blivit påkörd och död. Det tragiska budskapet blev alldeles förfelat då matten bad om hjälp att skaffa ny hund. Eventuellt kunde modellsittning erbjudas i utbyte mot valp "då jag har en för åldern mycket välutvecklad kropp." Det leder liksom tankarna i fel riktning.Går folk på vad som helst?

Familjens kattbestånd ökar! Senaste finingen är 3 månaders Pricken, fast han har också andra gulliga namn... Så här skriver stolt matte Marina:"Kärt barn har många namn. Här kommer bilder på vår lilla gullunge som ÄLSKAR att bli buren på, ÄLSKAR att ligga på rygg bredvid oss i sängen som en människa. Hans "riktiga" namn är Ormeryds Jeffrie Austin, brunspotted exotic pojke. Visst är han urgullig?! På bilderna är han ca 3 månader. Mammakatt är vår kära princesskatt Emma och pappakatt den stiliga Ormeryds Austin, rödtabby exotic."När bloggen hämtat sig från denna söthetschock är det bara att gratulera till nyförvärvet, samt önska all lycka med lilla Pricken i hans nya hem!

Så här såg det ut från utsikten i vårt hus kl 14 igår. Allt var svart! Hela gården låg under vatten! Ifs välbehövligt men det kunde ju vara måttliga mängder... Blixt och dunder, hela Vårdal skakade så tegelpannorna hoppade. En annan var nästan lite skraj, fast det var tjusigt ändå på något vis. Lär ha kommit 53 mm. Jag var hemma med djuren, så de slapp vara ensamma. Ada var inte glad... Lustigt att Ada, som till all lycka är absolut ljudokänslig, bryr sig icke i gevärsknallar eller fyrverkerier, nu på äldre dar har börjat bli åskkänslig. Och då inte så mycket dundret alena. Hon börjar himla med ögonen redan innan minsta lilla muller. En riktig vädergumma! Det här är tydligen något som kommer med åldern. Även Minna såg betryckt ut. Övriga, lilla tibben Mimmi, Jack, Gunvald och Gerda var helt oberörda. Gunvald och Gerda till och med lekte helt obekymrat med varandra. Efter åtskilliga timmar när vädrets makter rasat, gav jag mig till stuteriet för att se till hästarna. På vägen stod flera räddningstjänstfordon med blåljus, så lite dramatik hade det varit. Ett träd hade dråsat ner, men jag krånglade mig förbi. I Röcksta var det kaputt med elektrisiteten, i Bredsättra hade kommit hagel stora som spelkulor. Ponnyerna mådde bra.
Nu ska jag spionera på mitt konto, min käraste sysselsättning!