Nu har jag uppnått samma ålder som min far, när han dog. Lika gammal blev vår store författare August Strindberg (1849-1912). Mänskligt att döma lever man alltså på ett slags övertid. Vad får jag ut av det? Eller rättare; vad vill jag då hinna med att åstadkomma under resterande livskvart(?), tänker Yours Truly, som alltid är optimist.




Jo, först och främst se till att Huset blir något av vad det var en gång, dvs vackert och fint samt helt. Inspiration är hämtad i västerled och nu i helgen har man slitit som en kuli. Det värker i varenda led, men det var det värt... Hela bilen är full med sopsäckar med skräp som jag straxt ska åka med till sopstationen. Så nöjd jag är! Tom husfadern såg imponerad ut när han kom hem från sin domarkonferens. Hans helgbidrag var inköp av en ny golvmatta till det golv som blev förstört. Jättebra!




Om två månader har jag amorterat färdig på min röda Ford, vilket innebär att det är fritt fram att köpa nytt fordon. Hurra! Älskar att handla bilar... Far får min röda och sen ska jag...


Jag vill också göra ett allvarligt menat försök att förbättra hälsa och därtill hörande välbefinnande, dvs skaffa bättre kondis. Det här hänger samman med den klämda nerven som gör det svårt att gå, vilket ger ännu sämre ork, etc. Men jag har gjort det förr och klarat av det. De första rundorna på elljusbanan är jävulska, men sen blir det flyt.




Jag vill också få se mera av och uppleva en fin import från Lång-borti-stan - en vacker och trevlig liten hund, som dessutom har samma namn som vårt första barnbarn. Det måste betyda något, oklart vad.




Framför allt vill jag fortsättningsvis, med näbbar och klor, bekämpa alla attentat mot vår demokrati. Som nu detta som jag läste i dagens DN: Försvarsmakten har slösat bort 100 miljoner på en konsult, vars uppgift är att via enkäter till försvarsanställda ändra människors uppfattning. Hatar allt sådant manipulerande med riktade frågor så att makthavarna får de svar man vill ha. Säg styrgrupp, och Yours Truly griper efter spiskroken!
--
PS Så fort jag hade skrivit detta ringde vår nya vedhandlare - på noll tid hade vi fem kubikmeter prima spisved gallant hemkörd och avlassad på gården. Splendid!
Sedan susade jag in till Staden på strålande humör, träffade Ingrid och angjorde nördbanken. Där uträttades ärenden, sen gick vi på kondis - dvs Cafe Hörnan och konsumerade div bakelser och lade upp framtida strategier! Kände mig av någon anledning 20 år yngre, men det kanske man gör när man är glad och ansvarslös...
I alla fall läste vi resten av texten på bonaden ovanför "vårt" bord, tycker den stämmer så bra på oss, ha ha...:
Ett glatt humör på färden
Friskt mod i skick och sätt
Och ljus och gladt blir färden
Och lifvet blifver lett...