Det var en gång en Kennelklubb... i ett litet, litet land i norr. Kennelklubben skulle sköta hundraser och hundavel. Och det gjorde den med bravur. Ja, Kennelklubben var då, kära unga generation, inte som nu en Riksorganisation, utan en Kennelassociation. Kennelassociationen bestod av SKK och anslutna special-, bruks- och lokalklubbar. Jo det hette så! Största skillnaden mot nu är SKK:s portalparagraf - att främja den ädla hundaveln. Och det gjorde man. Fram till slutet av 1970-talet då Riksorganisationen bildades av läns och specialklubbar. Balans uppnåddes i kennelvärlden, SKK centralt kunde härska genom att söndra... Det blev liksom lite mer förvaltning över det hela... Ungdomsförbundet borde väl nämnas här, men Yours Truly anser likväl att det inte hör dit; hundungdomarna lever liksom ett eget liv... De tog inte vid där vi andra kroknade, som tänkt var...

Allt var inte frid och fröjd på den tiden - mycket har förvisso blivit bättre nu... Framför allt är öppenheten större och de hemliga domstolarna är ett ont minne blott...

Det som är sämre är främjandet av den ädla hundaveln... Den förutsattes vara ett självspelande piano, men står nu inför erodering, rent av kollaps. Förvaltande brukar följa ett visst mönster; förvärva, ärva, fördärva... Vi är nu på inne på förvaltningens tredje steg; det stora fördärvet!

Vad var det som hände före 80-talet? Jo SKK var bra och välordnad, men ekonomin gick på kryckor. Botemedlet hämtades från näringslivet; direktörerna gjorde sitt intåg!

Människor som dittills sysselsatts i försäkrings-, läkemedels- och revisionsbranscherna, ägnat sig åt företagande och handel, varit hemmafruar eller redigerat diverse brokota blad, med ens blev dessa ifs hedervärda personer chefer och likställda i de senaste decenniernas SKK-ledning. Direktörerna et consortes var väldigt duktiga på förvaltning, men kanske inte så intresserade av hundar eller ivf den ädla hundaveln... Hundsporten förvaltades. Detta är på gott och ont... Ekonomin blomstrar förvisso, men främjandet av den ädla hundaveln har gått i stå! Verksamheten spretar åt alla håll... Eftersom kennelledningen inte riktigt litade på de underlydande, såg man till att hålla dessa i schack med diverse tvingande regler. Detta regelverk har nu tillåtits att växa till en svårgenomskådlig myrstack av påbud, ofta svåra att hålla sig à jour med, kanske till och med se meningen i. Och så själva organisationsformen; Såvitt som är bekant har ingen utvärdering gjorts! SKK-ledningen vågar inte peta på den heta potatisen, eller är kanske inte intresserad...

Svenska Kennelklubben (SKK) - Hundägarnas Riksorganisation - är det centrala organet för de ideella föreningar som ingår i SKK. Dessa föreningar - benämnda medlemsorganisationer - är länsklubbar, specialklubbar och ungdomsklubb. Inom SKK-organisationen finns också begreppet rasklubb. Rasklubben har till syfte att tillvarata de specifika intressena för den i rasklubben ingående rasen. Kristallklart, eller hur?

Eller?

"Tillvarata de specifika intressena" - ingenting kan låta vagare, mer svävande och ofarligt. Utrymme för högst kreativa tolkningar? Vad gäller länsklubbar gick det till att börja med var det inte så tokigt - de lössläppta marknadskrafter och öppna gränser, vilka SKK bejakade, gav nya vyer. SKK centralt släppte greppet; länsklubbarna blev resebyråer med tjänster och gentjänser som specialitet. Samtidigt lider länsklubbsmodellen av ett demokratiskt underskott. Det säger sig själv att det är lättare för människor, medlemmarna - att samlas runt ett gemensamt intresse - hunden, rasen - än den mer förtagsliknande utställningsmodellen som är länsklubbens drivhjul och centrala verksamhet. Med driftiga personer i spetsen är steget ett tuppfjät till privat lekstuga.. Yours Truly är medlem i ett par hundklubbar - under våren har ett par årsmöten bevistats. Det är ju liksom där som medlemsdemokrati ska exekveras. Förutsättningarna är på pappret lika i enlighet med stadgan. I praktiken är det inte så. Till lilla Skottefederationens årsmöte kom i runda slängar tio procent av klubbens drygt 200 medlemmar. Imponerande då klubben faktiskt är rikstäckande.. Intresserade som inte har möjlighet att bevista årsmötet kan ta del av verksamhet och ekonomi via nätet. Rikstäckande är ju av naturliga skäl inte den största länsklubben - det hörs ju på namnet.. och till dess årsmöte kom inte ens var tusende medlem.! Yours Truly har ej helller lyckats googla fram några årsmöteshandlingar trots ihärdiga försök. STOKK har ju ändå 17-18000 medlemmar och omsätter miljonbelopp... Mer transparent är det hos största specialklubben Svenska Brukshundklubben - vilken i likhet med STOKK kallar till årsmöte/kongress varje år. Men där upphör likheterna - SBK är förvisso tre gånger så stor som länsklubben och sammanträder i två hela dagar. Dock efterlyste nytillträdde ordförande större engagemang och mera visioner... Den fina talarstolen stod oftast öde och tom...

SKK:s vd tröstade SBK-delegaterna som möjligtvis hängde läpp över att verksamhetssiffror som pekar ledsamt neråt; brukshundklubben minskar genomgående men inte lika mycket som övriga delar av SKK.. Valpregistreringarna - navet i SKK - går neråt, liksom utställningsdeltagandet..

Kennelpolitiken är gåtfull intill det outhärdligas gräns! Hur ska man gå vidare? SKK anses ha en skicklig ledning. Skickligheten verkar bestå i att inte göra sig skyldig till ett enda bestämt uttalande. Det går inte att bryta loss en sats, inte ens ett helt sammanhängande stycke, som kunde belysa eller representera SKK-ledningens uppfattning i denna fråga. Detta går inte an!

Riksorganisationen SKK med läns och specialklubbar m.m borde genomlysas. Förhoppningsvis ledande till att en ny organisationsmodell föreslås och antas av KF. Den nuvarande motsvarade de behov som rådde för 30-40 år sedan - nu ser verkligheten helt enkelt annorlunda ut. Förslaget lär dock - av lätt insedda skäl - inte komma som någon motion till KF från vare sig läns- eller specialklubbar... 

Om Kennelklubben orkar, har intresse och framför allt mod, så får den backa mycket långt ur återvändsgränden.