Den här tavlan med namn Önskehuset broderade Yours Truly for c:a 50 år sedan.. Den är fortfarande min idé om Det Verkliga Stället - Önskehuset med andra ord. It does not cost to Dream - it makes life so much better..

I haven´t got any pains no more I´m in better Shape than years bygone

But the Price was unbelievable high my Friend - I have no place here where I Belong

So Sad so Lonely so Broken so Beat - Today I´m alone in the Wood...

But once I stood in the final line-up - with my Dog as I know I could...

Så vad har man gått miste om..Och var det kul..??

Javisst, tillfällen som den här i Högbo Bruk för xx antal år sedan, när Jack nio månader gammal, så småningom Ch Westorps Jack Mc Call, vann sitt första cert, BIR och annat lullull. Det var otroligt kul! To proud owner´s obviuos joy...

Men hur roligt eller ens meningsfullt är hundutställandet i gemen idag?

Jacks uppfödare Annika slog huvudet på den så kallade spiken i följande på sin hemsida:

"...tyvärr kan ju inte alla vinna och vi alla har ju olika "mål" med varför vi ställer ut. Någon är överlycklig bara för att delta och hunden sköter sig och någon anser att en bästa tik el. hanplacering inte är något värt om man inte får certet eller står som BIR och BIM. Inget fel i detta, man får lov att vara besviken eller missnöjd eller naturligvis SKIT nöjd. Vi har alla olika mål med varför vi äger en hund."

Precis så är det. Många åker på utställning för att det är en umgängesform eller någon slags livsstil Och sedan - om man har tur - kan ju hunden gå sta och få någon fin placering eller rent av vinna! Och tänk DENNA gång var resultatet ett HELT annat än på förra stället! För det är inte det som är grejen utan det mer spel- eller lotteribetonade. Ibland är det Bingo! och ibland får man lomma ut ur ringen med ett blått band eller värre, beskedlig min och själen i uppror. Jaha... Det är den här typen av utställare som ivrigt studerar domarkritiken, för att ur dess dunkla formuleringar kondensera fram några mindre dunkla omdömen om utställningsobjektet.

Man ser inte skogen för alla trä´n....

Yours Truly, hemska människa, åker inte på utställning för att umgås. Är alldeles för inriktad på vad som ska försigå i ringens mitt för att lägga märke till folk i omgivningen. Inte heller kastas mer än en förströdd blick på den mer eller mindre djupsinniga kritiken. Ställer ej ut för att "få en bedömning" som så mången aningslöst får till det. Jag, mitt världsliga kräk, vågar påstå att jag vet precis vad som finns i andra ändan på kopplet och lika bra som någon domare - nej bättre - känner såväl förtjänster som fel och brister på mina hundar. Det var väl att sticka ut hakan rejält? Ska svära i kyrkan en gång till och medge att tävlandet går ut på att vinna, inte att kämpa väl. Allt utom cert, CACIB, BIR eller BIM (eller motsvarande) är ett misslyckande som i förekommande fall kan ursäktas med att det faktiskt var någon bättre hund på plats.

Nuförtiden är man inte speciellt engagerad i av vad som "ovan är" - dvs finaltävlingar. Ja, man är inte ens engagerad alls... Och det är man förvisso inte ensam om... utställningsintresset är konstant på retur.. Vad det beror på och orsakssammanhangen kan spreta i olika riktningar. Dels har domarna blivit oskickligare på att "kunna hund" - det hela blir mer en bedömning av konsten att visa hund. För det andra har utställningsarrangörernas resebyråverksamhet och besottenhet i okända storheter, gjort det hela märkligt ointressant. Hur kan det komma att det kynologiska kunskapsträdets frukter nu plötsligt måste hämtas från forna öststater?

Vid närmare eftertanke ställer man inte ut överhuvudtaget... And we do miss it madly...!

A gentle word like a spark of light,
Illuminates my soul
And as each sound goes deeper,
It's YOU that makes me whole

There is no corner, no dark place,
YOUR LOVE cannot fill
And if the world starts causing waves,
It's your devotion that makes them still

And yes you always speak to me,
In sweet honesty and truth
Your caring heart keeps out the rain,
YOUR LOVE, the ultimate roof

So thank you my Love for being there,
For supporting me, my life
I'll do the same for you, you know,
My Beautiful, Darling 

Kennelpolitiska styrdokument (verksamhetsplaner) är numera fulla av formuleringar om allt som ska "främjas" och "stärkas". Det låter ansvarsfullt och bra men är väldigt luddigt.   Saknas gör information om vem/vilka som ska göra vad och hur det tänkta ska gå till. SKKs mångmiljonsatsning på mentalitet och exteriör i kombination med intresset från media och politiker för arga hundar, har fått dess företrädare att fullständigt flippa ut. Förvånade slentrianmedlemmar sondmatas numera med mentalitetsåtgärder. Det går inte att läsa om ett hundproblem eller en ledartext utan att det hela utmynnar i att frågan ska landa hos mentalkommitten och alla förhoppningar som finns på den nya mentalbeskrivningen. Hur den ska användas är oklart. Morot - intressant och lärorikt för den enskilde hundägare? Piska - för uppfödare - genomförd beskrivning som krav för registrering/valphänvisning eller vad? Är det någon som kan bringa ljus i detta mottages tacksamt information då även jag är såväl hundägare som uppfödare.  Alltså mindre tro och önsketänk och mer konkret. Ett problem med att "nå ut" med information är när man glömmer bort att det hela måste ske genom någon form av dialog. Ett solonummer av den här ordningen kommer annars att sakna förankring och därmed legitimitet samt ofrånkomligt generera motstånd - medvetet eller omedvetet. Den dialogen saknas än så länge, liksom andra förklaringsmodeller. Vem har beställt detta? Och var finns behovet? Innan detta är klargjort får man faktiskt finna sig i att den stora och centralt orkestrerade mentalsatsningen mest kommer att uppfattas som ett tillfredsställt behov av att bestämma över andra. Verschiedung nach unten - enligt Freud.

In the shadows of the past, there all memories are grey
But I fumble on in search for the truth that can heal all wounds
When the moment takes another bite of the time that rolls on
I want to walk alongst this stage when the eleventh hour arrives

  Ada med Ulvus M-kull foto: Göran Staaf

När Yours Truly började lära något om hundar och avel - för 40-50 år sedan - då talades i fikonspråktermer om "linjeavel" och sådant som numera är no-no. Men ett ord bet sig fast - "selekterad" - alltså utvald. "A select breeding" var det som var grejen. Den förhoppnings- och ansvarsfulla uppfödaren skulle till avel utvälja det bästa, para med det bästa och givetvis hoppas på det bästa... Detta förhållningssätt stod mig bi i 40 år och resulterade i framgångar, misslyckanden, många mödosamt inlärda erfarenheter och bl.a 70-talet champions - vilket var den tidens mått att mäta. Nu ägnar man sig också åt selektering, men detta på ett annat vis. Nu ska hundarna mätas, testas och klassificeras innan de åstadkommer några resultat som predestinerar dem för avel. Vi förväntas mäta/kontrollera ett par-tre egenskaper och så förutsätts resten vara fin-fina grejer. Men hundar består av tusentals egenskaper... I förskräckande omfattning därmed sållas framtida avelsdjur bort...De sållningsmekanismer som numera är givna är mycket trubbiga.Ett populärare uttryck för samma sak är kasta ut barnet med badvattnet. Är det ingen som tänker på det?

...mkt trevlig och händelserik..! Bilderna får tala för sig själva:

Hästsläpp

Trädgårdsmys..

Blommor & Blader högt & lågt...

 (känt citat av Moa Martinson). Stämmer på pricken, ivf på mig. Blir mest entusiastisk över och genomdrivare av de egna påhitten, åtminstone de genomförbara... Medan androms påbud får mer förströdd uppmärksamhet... Och är det något bra här i Livfet som Yours Truly medverkat till så är det våra underbara döttrar! Alltid beredda att stötta när det behövs, alltid snillrika i egna företag. 
Marina, Astrid, Ingrid - de vackra namnen är som pärlor på tråd... Kram till våra fina och rara flickor - ni hedrar far och mor!