... gick Kolmårdens "tama" vargar till attack...?  Eftersom ingen såg händelseförloppet så surrar luften av teorier... men eftersom vi bor i Sverige så ska självklart locket läggas på all gissning och rop - åtminstone i avvaktan på klargörande av orsak till dödsfallet... och kanske även anstå till en ev utredning sagt sitt... 

Saken är av riksintresse... vilket inte minst läsarstatistiken här visar - antalet unika läsare tiofaldigades i ett nafs till närmare 600..

 Tänkbara orsakssammanhang har antytts i intervjuer... Kolmårdens vargar såg sin skötare som "en av oss" - vilket väl var syftet med den medvetna prägligen på människa... och att det är naturligt för unga hanar att jobba sig uppför den sociala rangskalan...

En annan slutsats kan dras utifrån vad som framkom vid Vargseminariet i Riala for några år sedan... texten publicerades i Hundsport 2010:

Hundar och vargar är rädda för helt olika saker. Hundar har en primärgrupp (familjen), resten av omgivningen är ”bekanta” och ”främlingar”. Vargar har inga ”bekanta” – de som kommer in i reviret är inkräktare och ska ”tas bort”. Ett angrepp på en främmande i reviret föregås troligen inte ens av någon hotsignal. Det är pang-på direkt och den främmande ska bort, dödas.

I rättvisans namn ska alla parter få komma till tals... (god journalistisk tumregel..) Svar kom med tiden från Kolmårdens Djurpark, med anledning av den kritik som framfördes ang uppfödningen av vargvalpar, se gårdagens inlägg:

Skickat: den 10 augusti 2010 14:22

Hej Göran,

Tack för ditt brev med synpunkter på inslaget om Kolmårdens vargvalpar i SvT:s Djursjukhuset. Berörda medarbetare här har också fått läsa ditt brev för kännedom och begrundan.

Rent generellt kan vi bara hålla med dig om att nappning av djurungar inte medger samma gynnsamma förutsättningar för dem som en mammas omvårdnad. De aktuella vargvalparna hade visserligen hunnit dia och fått i sig den viktiga råmjölken men var, som du påpekar, drabbade av  infektioner när inslaget spelades in. Detta trots god skötsel av erfaren och kompetent personal i den hemmiljö som visades i TV-programmet. Att hanteringen i dina ögon framstod som ”valhänt och bedrövlig” kan jag bara beklaga. ”Surrugat”-mamman (tolkar detta som att du syftar på programledarens uttal) var visserligen en amstaff, och därmed kontroversiell i sig. Hon fungerade dock mycket väl i den rollen även om detta inte framgick av den korta sekvensen i TV.

Vi tar givetvis till oss av dina egna rön och jämförelser med den humana barnsjukvården och kan bara konstatera att kunskapsläget inte är lika långt framme på djursidan.  Samtidigt kan vi dock meddela att valparna, nu vi 15 månaders ålder, utvecklats till friska och sunda socialiserade ungvargar.

Vänliga hälsningar

Mats Höggren

zoologisk chef

Den tragiska händelsen i Kolmårdens Djurpark där en kvinna blev dödad av vargar borde ge upphov till en rad frågor...  Det verkar fullkomligt horribelt att hålla 8 unga hanar i samma flock... Var och en som vet något om den här typen av djur, inser att djurhållningen är onaturligt och med obalans vad gäller ålder och kön... I det fria lever inte den mängden hanvargar tillsammans... Är det resultat av den konstlade uppfödningen och miljön som vi nu ser i aktuellt dödsfall och tidigare incidenter..?  Jag har tidigare reagerat mot uppfödningen som sådan - bl.a som den visades på TV i programmet Djursjukhuset och skrivit om detta på bloggen, vilket uppmärksammades av Dr. Göran Bodegård. Se nedan brev:

Till Ledningen För  Kolmårdens Djurpark

Kolmårdens Djurpark,

SE-618 92 Kolmården 

Stockholm den 25 juli 2010

Jag önskar uppmärksamma Ledningen för Kolmårdens  djurpark på   en uppenbar  avvikelse från basala djuretiska krav i verksamheten som blev tydlig  i TV programmet Djursjukhuset den 22 Juli 2010. Det framgår att  man i ett  pågående varg-projekt bortser från kunskapen om nödvändig  ”good enoght mothering” och utsätter  vargvalpar för opåkallad och riskabel deprivation.

Följande  text, som utmärkt beskriver vad som visades i tv,  återfinns på Internet i  Ulvus.bloggplatsen.se den  24 juli.

”Att föda upp hundvalpar utan mamma är ej att rekommendera... De går miste om - förutom moderns omvårdnad som är svår att ersätta - även den viktiga råmjölken, får sämre immunförsvar, etc. Att man kan föda upp moderlösa valpar behöver inte innebära att man med berått mod  bör beröva dem deras naturliga föräldraomsorg. Det vet varje klok uppfödare.

Såg TV-programmet Djursjukhuset  (22 juli SVT) där tre varghanvalpar tagits från sin mor och föddes upp med flaska. Syftet var uppenbart och uttalades också, fast lite inlindat: Valparna skulle bli "tama" och präglade på människor, för att senare i livet ingå i affärsidén "Besök och umgås med vargar i hägn". Dessa utflykter med vargumgänge är populära, inte minst bland många brukshundklubbar. "Såå fantastiskt att kunna möta och bli bepussade av dessa mäktiga djur!"

Valparna i TV-programmet var uppenbart svårt sjuka, magra med insjunkna bukar. Man såg ryggrad och revben, vilket man inte ska se på 4-veckorsvalpar, de var ruggiga i pälsen. "Matandet" av de uppenbart stressade och förvirrade valparna var valhänt och bedrövligt.

Det bekräftades också att skiljande från modern hade satt sina spår; valparna hade drabbats av kolibakterier, ögoninfektioner, diarré, lunginflammation.”

När jag började min karriär som barnläkare på 1960 talet  fanns fortfarande  en kravdröjande uppfattning att  nyfödda barns omogenhet var en garanti  mot psykisk sårbarhet – Vad man gjorde med  prematura babies skulle inte spela någon roll för framtiden. – Långsamt   ändrades inställningen och inte minst genom ökande  etologisk kunskap  förstod man att  också människobarnet  är  utlämnat till en förstörd start i livet om inte den  fysiska tidiga mamma-barn-relationen  också nutrierade barnet med kärlek, omtanke och förutseende skydd. – Man  återupptäckte  René Spitz’ observationer från fyrtiotalet som visade att  spädbarn som endast gavs nödvändig näring och vätska djupnade i en apatiskt tillstånd och dog.

Den moderna human neonatologin präglas av kunskapen att  det omogna barnets  utlämnade sårbarhet  är den ledande  målföreställningen  för omsorgen  i vården.

För mig var det uppenbart att  TV programmet visade  mycket omogna olyckliga och ofriska vargvalpar och där  en ”surrugat” mamma av amstaff-pitbull ras i programmet  inte alls visade den  moderliga omsorg och  skydd  som dessa mycket omogna ungar behöver. Detta var uppenbart djurplågeri som bör påtalas om inte  ansvariga korrigerar och förklarar det observerade.

F chefsöverläkare Göran Bodegård MD

Specialist i Barn och Ungdomsmedicin samt barn- och ungdomspsykiatri.

Leg psykoterapeut (psykoanalytiker I PA)

Ledamot i UNICEF:s expertråd.

KABUL - Afghanistan and regional heavyweights have agreed to work together to fight terrorism and drug-trafficking and pursue economic development — a formidable agenda in a neighbourhood fraught with power struggles and rivalries.

On Thursday, the Afghan government played host to 14 other countries in the region, a peculiar role for a nation at war for more than three decades.

The 15 nations that participated in the conference were: Afghanistan, Azerbaijan, China, India, Iran, Kazakhstan, Kyrgyzstan, Pakistan, Russia, Saudi Arabia, Tajikistan, Turkey, Turkmenistan, United Arab Emirates and Uzbekistan. Representatives of 15 other countries, most of them Western, and a dozen regional and international organizations also attended.

On Thursday, they agreed to:

—Improve the exchange of information about commercial opportunities and trade conditions; enhance co-operation among chambers of commerce; and develop a strategy to develop interconnecting infrastructure across the region — with support from international partners.

—Broaden co-operation and exchanges in the fields of education and science.

—Develop joint plans for disaster management.

—Counter the production, trafficking and consumption of opium, other narcotic drugs.

—Work together to fight terrorism.

news and views website of south asia 16 juni 2012

A US soldier in Kunar province in eastern Afghanistan after firing a mortar at a Taliban held position. Photo: Reuters

I bland har man en känsla av att de värsta aktivistterroristerna egentligen valt fel djurslag - de borde ha katt, en art som tillbringar en stor del av dagen vegeterande och ackumulerande energi, för att plötslig explodera i ett febrilt enerigryck. Låt mig förklara!

Det är ju på så vis att hunden påverkas av ägarens livsföring. På 70-talet och tidigare var det vanligt att hundägare cyklade och promenerade med sina hundar till klubben eller tävlingsområdet. På så vis fick hundarna mycket av rörelsebehovet tillfredsställt i lugnt tempo och fick också en naturlig uppvärmning före träning eller prestation. När man sedan cyklade eller promenerade hem kunde hunden varva ner och slappna av. Nu stuvas hundarna in i kombibilar, kanske en kort rastning och sedan direkt ut till aktiviteter. Därefter in i bilutrymmet eller buren igen där en hund har begränsade möjligheter att varva ner efter högintensiv aktivitet.

Samma gäller tillvaron för familjehundar. I bostaden ligger hunden vissa tider ensam och när ägaren kommer ska "allt" ske. Det ska rastas och vårdas och utfodras, kanske också tränas och aktiveras. Mängder av saker måste hinnas med och samvaron blir varken lugn eller förtroendeskapande. Hunden kommer i värsta fall att sammanknippa ägarens närvaro med ett tillstånd av konstant upphetsning. Många hundar stressas kolossalt av att alltid behöva vara på tånaglarna. Tro mig, jag har sett några stycken... Det är dessutom som upplagt för muskelbristningar och andra skador.

Det här är jag förmodligen ganska ensam om att tänka...

Men... hundens behov av aktivitet och meningsfull sysselsättning varierar starkt mellan individer beroende på ålder, ras, storlek, utfodring, temperatur och andra omständigheter. Det kan vara knepigt att reda ut vad som är ”aktivering”. Mycket ryms inom det begreppet, t o m finns det ett uttryck som kallas aktiv vila, ett vedertaget begrepp i idrottssammanhang. Med aktiv vila menas att man vilar från det man brukar göra och gör något annat. Aktiv vila är till för att avlasta muskler som kanske fått arbeta ensidigt. För hundmotion kan det innebära att man går skogspromenader på mjukt underlag eller låter hunden simma istället för cykelmotion på asfalt. Aktiv vila kan även ha stor mental betydelse. Hunden har lättare att koncentrera sig på en ny uppgift genom att vila från det som den brukar göra. Det är stimulerande för hunden att få nosa omkring och ”läsa av” omgivning, inte bara göra det som ägaren förväntar sig. Ett sätt är att gå på nya ställen. Hundar tycker det är mer spännande att inte veta riktigt vart ”resan” bär. Man får inte glömma att hundar först och främst är familje- och flockdjur, inte tävlings/träningsmaskiner... Våra hundar är alltid tillsammans och håller reda på varandra och på resten av familjen. Det är också ett slags aktivering som ger meningsfull - ur hundens synvinkel! - sysselsättning. Förmodar att detta är att svära i kyrkan i vår hyperaktiverade omvärld, men så är det...