Dr. Göran Bodegård med sin Best in Show-vinnare  afghanhunden Tells Chills N' Thrills, ägd av Marie-Louise Tell Collinge och Jörgen Collinge från Väddö,  handler Camilla Tell Collinge, flankerade av ras- och gruppdomarna Charles Trotter, USA resp Zena Thorn-Andrews, UK foto: Josefin Blom

Idag fyller Dr. Göran Bodegård år! Varmaste gratulationer! Som av en händelse är Bodegård med på dagens blogg som omfattar såväl början (se morgonens inlägg) som pågående kynologisk karriär. Med. dr. Göran Bodegård är CS-ledamot, ordförande i SKK/standardkommittén samt en av våra flitigast engagerade internationella domare. På bilden dömandes Best in Show på Stora Stockholm 2010. En riktigt fin födelsedag önskas allas vår populäre Doktorn!

  Man kan undra vad Black Jack hade sagt om dagens hundsport... Black Jack var en legendarisk krönikör i SKK:s tidskrift Hundsport. Som väl är allom bekant var det redaktör Stig Ahlberg som var mannen bakom signaturen. Åh vad jag saknar Stig! Han hade på sitt oefterhärmliga vis kunnat blotta och definiera sådana tråkigheter som nu plågar kennelvärlden...

Det fanns en tid i Sverige som levererade fantastiska journalister. Vi kan kalla den Guldåldern - den generation som föddes mellan första och andra världskrigen - i runda slängar 1920 till 1940 - mellankrigsgenerationen. Det finns många exempel, men jag tar två som jag känner mig väl bekant med; Barbro Alving "Bang" och Jan Olof Olsson "Jolo". Dessa reportrar (och författare) var gudabenådade, de hade allt; språk, talang, stilistisk förmåga och erfarenheter som kunde omtolkas i snillrik samhällsanalys. De var uppväxta eller i varje fall fostrade av en generation med egna minnen av "det stora kriget", de genomlevde nästa krig. Som vuxna klev de med nyfikna svenska ögon ut i det krigshärjade men återuppbyggande Europa och rapporterade hem till folkhemmet. Guldålderns tidningsfolk var unika. Det spelar ingen roll hur många teoretiska journalistutbildningar nutidens murvlar genomgår, någon Bang eller Jolo kläcks inte bland dem.

Något liknande kan man säga om motsvarande i den kynologiska världen.

Det var den här tiden som svensk hunduppfödning stod på topp. Svensk hundavel hade världsrykte. Då frambringades uppfödare som Anja Ejerstad, Steadwyn långhårig collie, som grattades i gårdagens inlägg. Det fanns många fler...

Hundfolket får aldrig mer en Stig Ahlberg, Hundsports legendariske "Black Jack". Stig var inte oväntat god vän med Jolo - de gjorde t.o.m militärtjänstgöring ihop... Stig Ahlberg hade fötterna i såväl tidnings- som hundvärld. Han började sin journalistiska bana på Göteborgs Handels och Sjöfartstidning, under legendariske Torgny Segerstedt. Flyttade till Stockholm och jobbade på Morgontidningen, senare som nattchef. Han värvades som chefredaktör till Röster i Radio, sedermera Röster i Radio/TV. Stig Ahlberg även skicklig uppfödare av airedaleterrier och utställningsdomare. En annan stor hund- och tidningsman som rätteligen bör nämnas i sammanhanget är journalisten, uppfödaren och domaren Bo Bengtson.

Svenska Kennelklubben fick fram underbara domare som är födda under eller strax efter den här tiden; några som jag närmast tänker på är fortfarande synnerligen aktiva; Reneé Sporre Willes och Göran Bodegård. Båda är internationella allrounddomare. Reneé Sporre Willes är SKK-sakkunnig i kynologiska frågor, ordförande i FCI-standardkommittén och framgångsrik uppfödare av mops, lagotto och norwich terrier, samt gjorde ett litet men ytterst minnesvärt inhopp i pekingese...

Göran Bodegård är ledamot av SKK/CS, ordförande i SKK-standardkommitté och grundlade en stam av greyhounds med världsrykte. Hur kom det sig att just mellankrigsgenerationen levererade utomordentligt folk inom så vitt skilda fält som journalistik och hunduppfödning/domare? Ja, man kan väl gissa att det delvis hörde ihop med omständigheterna...När dessa personer blev vuxna hade de inte direkt levt i skyddad verksta... I 20-årsåldern hade man redan prövat vingarna. Vårt land hade klarat sig från krigen. Efterkrigstidens unga i Sverige hade unika möjligheter att kultivera talangerna. Dagens blivande journalister och uppfödare/domare bor fortfarande hemma hos sina föräldrar... De som skaffar hund i 35-40-årsåldern kanske börjar fundera på uppfödning... 10 år senare vill de bli domare. Det går inte så bra!

I likhet med språk, simning och cykling är kynologi en färdighet som inläres bäst i unga år. Visst kan folk med ambition och flit lära sig till hyggliga kunskaper om hund, men finns inte handlaget där från början, finslipat i ett ungt och ofördärvat sinne, så blir resultatet därefter.

Det är svårt att kläcka fram bra domare nuförtiden och de blir användbara en allt kortare tid beroende på att de startar så sent i livet.... Förr kallade SKK till domarutbildning. Man visste mycket väl var talangerna fanns...

Detta fina gamla foto visar exempel på "kallade" - två världsberömda svenskar, en skotsk hjorthund och en klassisk engelsk utställardam! (Stig Ahlberg var förresten också med på den Englandsresan till Windsor som SKK ordnade det året...)

Ulla Segerström dömde alla grupper & BIS på Windsor - och gav gruppen till Betsinda of Rotherwood - vilken senare blev BIS. Den mycket unge mannen är Dr Göran Bodegård, som dömde sin första CC Ch-ship redan 1971! Och så blev det ju bra också!