Jag mår pyton idag, lider av separationsångest. Greta ska åka till sitt nya hem och här går en annan och vrider händerna. Reg bevis, vet intyg, matsedel mm ligger och fjädrar sig. Mat, såväl hemkokt som torrfoder är packat. Greta ska också få med sin favvolekis. Föda upp djur är livet på en pinne, skiljas från dem är pest! Hon är så gullig den lilla vovvan; snygga linjer, intelligenta mörka ögon, glad och pigg och lär sig kvickt. Alldeles av sig själv har Greta lärt sig sitta vackert, hon kommer på inkallning, sover som en liten rävboa runt min hals på kvällarna och pinkar begåvat ute. Aaa-gh!Men det ska nog gå bra på nya stället. Kontakt med matten har skett under intensiva former. Och på sätt och vis är det bra att Greta flyttar nu, så jag får tid att ägna mig åt Gunvald. Han blev nämligen av med sin matte (sent återbud).

Perserkatten Ormeryds Emma blev 3:a bästa katt av alla raser på klubbmästerskapet i Rågsved. BRAVO! Vilken superkisse!

Via ett mindre mirakel, skicklighet och otrolig TUR har Yours Truly kunnat leverera manus i tid! Japp! Samt hunnit med en massa annat som populasen ej ska tröttas med. Åkte och bilövade bebbarna med pappa Jack som moralisk support. Det gick så bra, så bra... De små uppförde sig fint, satt ordentligt på sätet utan att drulla ner, pep bara första kilometern, hälsade glatt på folk som vi besökte och kråmade sig. Alltså synnerligen vällyckade små valpar.Har fått härliga bilder från Gottfrids nya hem i Finsta. Tack så mycket!Bilden ovan passar här nu när söndagsfriden lägrar sig...

Idag ska jag berätta hur Yours Truly tillbringar sin vegeterande tillvaro. Det är lätt gjort, för jag göra samma saker varje dag.* 6.00 Skjuter som en känguru ur sängen, redo att ta itu med dagens id. Hinner lagom vinka iväg husfadern som redan varit uppe en timme och hunnit tända i spisen, göra te, släppa ut hundar.Kollar mitt girotel vilket bestämmer humöret för resten av dagen. Ja, jag vet, jag är kontrolldåre. Det spelar ingen roll om man förögonblicket är rik som ett troll, tycker om att ha blykoll. Sväljer blodtrycksmedicin, kikar i datorn, besvarar ev mail. Dricker te, kokar hundmat, läser tidningar.* 8.00 Utspisar djur, släpper ut hästarna för första frukost, sopar upp spån och hö.Rastar hundar. C:a 9-10 är jag klar med morgonkarusellen och kan ta itu med det mer seriösa arbetandet. Jobbar som en galning, vips är kl 12 och en ekande tomhet infinner sig. Kommer på att jag inte hunnit äta något. Förtär på stående fot något lätt, vanligtvis fil eller keso.* 13.00 Rastar hundar, upptäcker att jag måste skaffa hö/havre/grönsaker eller annat. Störtar iväg med bilen. Och så där håller det på.* 15.00 - dagens första högtidsstund. Tar med valparna ner till stallet och mockar ut, in med nytt spån/halm/hö, lägger hästarnas kvällsmat i blöt. Släpper ut hästarna på gården och ger deras eftermiddagsmorötter. Borsta hästar och kratsar hovar.* 16.00 Rastar hundar, ger marsvinen havre, börjar med matlagning. Den få ta sin rundliga tid eftersom vi aldrig äter något färdiglagat, minsta ärtsoppa görs på gammalt vis med blötläggning och kok.* 17.00 Husfadern dyker upp, middag förtärs.* 18.00 Dagens 2:a högtidsstund, tar tekopp, valpar och läsebok med in till Soffan i vardagsrummet. Soffan i gammelrosa plysch är en enorm pjäs, svängd och stor som the Horse Shoe Bar på Shelbourne Hotel i Dublin, rymmer ledigt fem västgötaspetsar med ägare. Kikar på Tv-nyheter och somnar vanligen en stund. Mellan 18.00 och 21. svarar jag inte i telefon, vilket folk brukar upptäcka efter en tid. Tips: är det något särskilt enträget - ring igen! Jag brukar kolla nummerpresentatören och ringer upp! * 21.30 Rastar hundar, nattar hästar, fyller på vatten, hö och ger kvällsgodis. Höar marsvin. * 23.30 hängs den sista lilla vattenflaskan upp. Stupar i säng. Zzzzz...Säga vad man vill om Livet på Landet men inte ger det tid till något syndfyllt leverne!

Vaknade upp med magvärk. Det är en sensation, för jag har aldrig ont i magen. I min föreställningsvärld har jag ett galvaniserat järnrör som förknippar huvud med abdomen och däri pytsas ner goda och näringsrika födoämnen som håller en vid sunda vätskor. Så det måste tyda på något, förmodligen dåligt samvete. Borde göra en massa saker; uppryckning av hemmet, ta hand om ett berg av tvätt (ja, tvätten är tvättad och torr men ska sorteras, vikas, strykas! och förpassas till hyllor och skåp), Detta tar sin rundliga tid. Egentligen vill jag helst gulla med mina små valpar och ta med dem ut, så att de lär sig viktiga saker medan deras Window of Opportunity* står öppet, t.ex åka bil. Sedan MÅSTE jag köpa hö och grönsaker. Men... den verksamhet som ska betala ruljansen, dvs jobben är ännu inte fullbordad. Artiklarna är påbörjade och jag borde rätteligen jaga åklagare och kommunala rapporter istället för att sitta här och dilla. Chefen skulle förmodligen gå i nekros om han hade klart för sig mina prioriteringar i livet. Det är en fullkomligt riskfri bekännelse, för Chefen skulle aldrig nedlåta sig till att läsa en privat blogg, i varje fall inte min.Så varför är du då en sådan kruka, Högman? Varför jobbar du inte utan sitter här och gnäller? Jo, bloggskrivandet har en intressant spring-off-effekt. Man får upp ångan! Sen är det bara att jobba... Så då gör jag det. Nu. Amen. *definition of window of opportunity - A short period of time during which an opportunity must be acted on or missed.---Första ronden: artikel 1 är klar med lite tur och en hel del skicklighet!Ser från arbetsrummet att Dolly och Voice nu blivit verkliga polare och bästisar. De står nämligen skavfötters och kliar varandra. Vilken idyll! Små glädjeämnen i vardagen...----Mera lycka! Har fått härliga bilder från Finland på Gusten lekandes med sin nya kompis Edith (Ulvus Edith Evergrey). Tack så mycket! Den lille ser verkligen ut att trivas i sitt nya hem. Så glad jag blev!Som sagt artikel är skriven och skickade, bilder ordnade, nästa dags jobb (och nästnästa) är förberett, kök och farstu sanerade till nästintill vislig standard, hö & grönsaker är handlade, stallet är mockat och nu väntar bara hästarna på att bli insläppta. Det magonda är försvunnet! Trevlig helg! ---Kunde inte motstå frestelsen att kika på statistiken. Ulvus är 54:e populäraste av 3754 bloggar. Hjälp! Säger det något om kvalitén på inläggen? Vill jag veta det???

Nu är det bara vi kvar... Valparna är redan 9 veckor. Var har tiden tagit vägen? Greta och Gunvald tycker det är härligt att ligga bland alla filtar i soffan. Gretas matte hämtar henne på måndag.Fick trevlig rapport från Gottfrids matte Birgitta. Allt går bra och han har redan bekantat sig med sitt nya och mycket större stall och dess invånare. Det är roligt att alla valparna kommer till hem där man haft västgötaspetsar tidigare och där man dessutom har häst!

Häromdagen skrev Ingrid på sin blogg http://igurt.bloggagratis.se/ om företeelser i dagens samhälle som borde läggas ner resp sådant som gott kunde återinföras. Mycket tänkvärt!Själv saknar jag alldeles väldigt mycket Posten såsom den var förr. Räknenissarna och managementhorden har FÖRSTÖRT posten! Säger någon omorganisation griper jag efter spiskroken! Man har tänkt ut en verksamhet som kanske passar folk runt Stureplan eller likställda men som dåligt stämmer in på vanliga människor. I varje fall inte på oss som bor på landet. Ett par enkla postärenden, som man förr kunde fixa på ett par minuter via brevbäraren, det tar nu en halv dag, inklusive 3 mils bilkörning och rännande på olika ställen. Så respektlöst att lassa över allt jobb på kunderna! Det är MIN arbetstid, möda, tankeverksamhet och mina bensinpengar, etc.Visst finns det sådant som blivit bättre. Var länge motståndare eller åtminstone misstänksam till betalning via internet, men måste inse att det har sina fördelar. Betalandet går i a f blixtsnabbt. Fast VÄLDIGT ofta går det inte att logga in sig; bredband funkar ej, det är strömavbrott...Internet i all ära, men ibland måste man faktiskt hålla reda pengar i handen. Det är då problemen uppstår. Förr kunde man sätta en pil i sin brevlåda och någorlunda punktligt dök brevbäraren upp och tutade. Via sin lilla postsparbanksbok kunde man ta ut och sätta in pengar. Vilken idyll!Nu måste man ringa posten en dag I FÖRVÄG och tillkännage sitt behov av likvida medel. Det beror nämligen på RÅNRISKEN. Ursäkta den möjligen raljanta undertonen. Hur ska jag veta att idag vad som behövs i morgon???Sätta in pengar, däremot, går bra. Fast det finns ju gränser där med. För några dagar sedan stod jag vid vägkanten med 16 tusenlappar i näven. Snörp! Rånrisk...Och bankböcker ska avskaffas, har jag fått veta.Nu återstå bara madrassen... Den kan ingen ta ifrån mig, hoppas jag...